Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ersättningsnivåer i gårdsstödet.
Sverige har nu varit medlem i EU sedan 1995. Sedan dess har vi också den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är nu tretton år sedan, och mycket förändras under tretton år.
En sak har inte förändrats och det är grunderna för nivåberäkningen av gårdsstödet.
Det är fortfarande de bästa markerna som genererar de högsta grundbeloppen, något som framstår som allt mera konstigt när jordbruket marknadsanpassas.
Systemet blir inte enklare av att en del av gårdsstödet baseras på historisk produktion. Det kan finnas skäl till detta i ett övergångsskede. Men i längden är det knappast försvarbart att ersättningsbelopp baseras på vad som producerades på marken för ett antal år sedan, kanske till och med av en annan brukare än nuvarande.
För att skapa ett hållbart system som uppfattas som rimligt både av brukare och medborgare måste reformeringen gå i riktning mot ett system där beloppet per hektar är lika oavsett var i Europa marken ligger. Det skulle dessutom innebära avsevärda förenklingsmöjligheter.
Vad som ovan angivits om ersättningsnivåer i gårdsstödet bör ges regeringen till känna.