Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökad satsning på skyddszoner längs vattendrag.
I dag finns det skyddszoner på åkermark längs de svenska vattendragen motsvarande ett kvarts varv runt jorden. Skyddszoner mellan åkermark och vattendrag gör att näringsläckaget till vattendragen minskar. Dessutom får fåglar, djur och insekter större livsmöjligheter och landskapet öppnas för allmänheten. Jordbruksverket har sedan 1996 betalat ut miljöersättning för skyddszoner.
För att få miljöersättning för skyddszoner måste lantbrukaren avstå från att odla en zon längs vattendragen på 6 till 20 meter. En skyddszon får inte plöjas eller gödslas, och kemiska bekämpningsmedel får inte användas. Skyddszonen måste vara besådd med vall.
Skyddszoner längs vattendragen är alltså en mycket effektiv åtgärd ur olika miljöaspekter. Näringsläckaget minskar, den biologiska mångfalden ökar och landskapet öppnas för allmänheten.
De senaste decennierna har arealen skyddszoner ökat till ca 10 000 ha, men minskar nu. Orsaken är att stödnivån sänkts, vilket i kombination med ökade spannmålspriser gjort kalkylen negativ i många fall.
Kostnaden för staten för detta mycket riktade och effektiva stöd uppgår endast till några tiotals miljoner kronor.
Vi föreslår att staten snarast förbättrar villkoren för denna viktiga åtgärd för miljö och biologisk mångfald så att många fler vattendrag i Sverige kan omges med skyddszoner.