Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att djurens situation ska uppmärksammas i misshandelsrelationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppmärksamma konsekvenserna för kvinnor och barn när djur far illa i misshandelsrelationer.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att akut kunna omhänderta och placera husdjur som behandlas illa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av samarbete mellan socialtjänst, polis och djurskyddsinspektörer.
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.
Under hösten 2007 fattade regeringen beslut om en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld m.m. Regeringen gör en stor satsning på drygt 800 miljoner kronor på detta arbete fram till 2010. Enligt regeringen måste insatserna för att bekämpa mäns våld mot kvinnor göras utifrån ett rättsligt, socialt, ekonomiskt och hälsorelaterat perspektiv samt inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv. I de fall barn är offer för brott eller på annat sätt berörs av våldet måste särskild hänsyn tas till deras behov, rättigheter och förutsättningar.
Ett problem som finns i vissa misshandelsrelationer men som alltför sällan lyfts fram och heller inte finns i handlingsplanen är hur djuren behandlas i dessa situationer, vilket utsätter kvinnor och barn för ytterligare påfrestningar.
År 2004 presenterade sociologen Carin Holmberg en forskningsrapport om våld mot djur i misshandelsrelationer.
Av rapporten framgår sammanfattningsvis att många kvinnor som söker stöd hos kvinnojourer berättar att även familjens husdjur utsätts för våld eller vanvård av mannen. Våld mot djur används främst för att kontrollera och isolera kvinnan. Flera kvinnor berättar att de är oroliga för sina husdjurs hälsa och säkerhet, vilket ibland leder till att kvinnan har svårt att lämna förhållandet. En enkät som har besvarats av flera kvinnojourer och brottsofferjourer i landet visar bl.a. att 75 procent av kvinnojourerna har erfarenhet av att kvinnor som söker sig till jouren även har erfarenheter av våld mot husdjuren. 43 procent av barnen berättar samma sak. På många kvinnojourer är det därför vanligt att man i dag även frågar om det finns djur i familjen. Den misshandlande mannen kan till exempel vägra att ge djuren mat, hota att skada eller döda djuret när kvinnan inte är hemma, vilket leder till att hon sällan vågar lämna hemmet. Det är inte rimligt att kvinnor stannar kvar i en misshandelsrelation bara av rädsla för att djuren ska fara illa. I dessa ärenden är det viktigt att socialtjänst och djurskyddsinspektörer samarbetar. Samhället måste också erbjuda möjligheten att kunna placera djur som är i behov av akut skydd på grund av risken för fortsatt djurplågeri när kvinnan äntligen lämnat förhållandet. Det är också av vikt att t.ex. socialtjänst, polis, djurskyddsmyndigheter och kvinnojourer fortsättningsvis följer frågan för att det ska finnas kunskap om hur omfattande problemet är.