Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av underlag för att skapa klarhet kring ägaransvar och obligatorisk ID-märkning av katter.
Djurskyddet Sverige överlämnade den 18 januari i år 109 000 namn för ett krav på obligatorisk märkning och registrering av katt till Jordbruksdepartementet. Omkring 500 medlemmar i 41 föreningar och djurhem över hela Sverige deltog aktivt i Kattkampanjen. Namninsamlingen är den åttonde största i Sverige sedan 1963.
Under sommaren överfylls varje år alla ideella djurskyddsorganisationer som ägnar sig åt omplacering av katter. Under 2008 har problemet med vilda katter fortsatt att öka och har fått stor uppmärksamhet.
En katt som saknar ID-märkning skapar problem för polisen, veterinärer och katthem när de söker ansvarig ägare. I t.ex. Borgholm kommun har man i år på grund av detta behövt anlita jägare med speciell utbildning och tillstånd att skjuta inom tättbebyggt område för att få ned antalet herrelösa katter.
Det finns i dag inget krav på obligatorisk ID-märkning och identitetsmärkning av katter. En obligatorisk ID-märkning av katter skulle göra det svårare för människor att bara dumpa sin katt. Det finns två sätt att ID-märka katter, antingen genom tatuering i örat eller genom ett chip i nacken. Märkningen kostar omkring 400 kronor och ger katten ett 14-siffrigt personnummer som registreras hos Svenska Kennelklubben.
I proposition 2006/07:126 Tillsyn över hundar och katter föreslogs en ny lag som ska ersätta lagen om tillsyn över hund och katt (1943:459). Utredningen som den nya lagen bygger på har inte behandlat frågan om övergivna eller förvildade katter. Flera remissinstanser har beklagat att problemet med katter inte har uppmärksammats i utredningen. Regeringen valde att i dagsläget inte lägga fram några förslag om att införa bestämmelser om registrering av katter.
Det är angeläget att kattens status stärks i samhället. Förutom att de hemlösa katterna är ett djurskyddsproblem innebär hanteringen också ett stort slöseri med kompetens och tid. De personella och ekonomiska resurser som myndigheter och ideellt arbetande lägger ned på att omplacera, besvara frågor och utreda är begränsade och borde kunna användas på ett bättre och mer effektivt sätt.
”Sveriges Veterinärförbunds djurskyddskommitté har diskuterat frågan och anser att behovet av en kattansvarsutredning är större än någonsin. Både av djurskyddsskäl och av samhällsekonomiska skäl är det brådskande att en utredning kommer till stånd och att regelverket förnyas.” Detta är ett citat ur ett brev som jordbruksministern fick i november 2007 som ytterligare understryker att befintliga lagar inte räcker.
För att komma till rätta med många av dessa problem föreslår jag att man skyndsamt ser över den lagstiftning som rör katter och vad man kan göra för att höja kattens status. Utredningen ska särskilt se över ägaransvaret och obligatorisk märkning av katter. Frågan om vem som ska ha hand om ett eventuellt register bör naturligtvis också belysas.