Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av insatser för att i ökad utsträckning intressera unga människor, både män och kvinnor, för jakt och viltvård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett väl fungerande viltrapporteringssystem och också nödvändigheten av en återkommande inventering av viltstammarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Svenska Jägareförbundet även i fortsättning ska anförtros det allmänna uppdraget för ledning av jakt och viltvård och att detta uppdrag också ska innefatta rovdjuren.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av Viltvårdsfondens användning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett ersättningssystem för eftersök av trafikskadat vilt bör utredas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en reformerad lagstiftning i fråga om eftersök av trafikskadat vilt för att eftersöken ska kunna genomföras på ett i alla avseenden lagligt sätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgången till jaktmarker för marklösa jägare, vilket ska kunna lösas bl.a. genom att i större utsträckning upplåta statens marker, och att detta ska kunna ske på rimliga ekonomiska villkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om jaktens betydelse för lokala entreprenörer och vikten av att balansen mellan upplåtelser till näringsverksamhet och den allmänna jakten kan upprätthållas och att verksamheten i så stor utsträckning som möjligt kan komma lokalbefolkningen till del.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en genomgång och utvärdering av vad som hänt sedan lagen om viltvårdsområden tillkom i början av 2000-talet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ytterligare insatser vad gäller säkerhetsfrågor i samband med jakt, vilket ska omfatta både säkerhet för människors liv och hälsa och givetvis också undvikande av onödigt lidande för djuren.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att omotiverade avgifter inte bör läggas på blyanvändningen i jaktammunition.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att trygga och förbättra den år 1993 beslutade fjälljaktsreformen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av ett reformerat älgförvaltningssystem, vilket även ska omfatta en avveckling av den s.k. dubbelregistreringen av älgjakt ovan odlingsgränsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa licensjakt på björn och att införa bestämmelser som skulle tillåta åteljakt på björn i vissa fall.
Jakt och viltvård utgör en viktig del i många människors vardag. Både för jägare och naturintresserade är möjligheten att jaga, spåra eller kanske fotografera vilt i den svenska naturen viktig.
Jakten och viltvården är en tradition att bevara, samtidigt som kopplingen till fritids- och turistnäringen erbjuder stora utvecklingsmöjligheter. På det sättet är jakt och viltvård också av stor betydelse för sysselsättningen på landsbygden.
Rekryteringen av nya unga jägare, både män och kvinnor, är en viktig förutsättning för att jakten och viltvården ska fungera i framtiden. De ungas tillträde till jakten har minskat betydligt under de senaste tio femton åren. Detta förhållande kan kanske främst kopplas till att många unga idag växer upp i storstad och storstadsnära områden och inte kommer i kontakt med viltet och jakten på samma sätt som de som bor på landsbygden. Vi tror att särskilda insatser behövs för att inte jakt- och viltvårdsintresset ska minska ytterligare. Det behövs både frivilliginsatser och också samhälleliga stimulanser för att klara det åtagandet.
Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller att förvalta våra naturresurser och de vilda djuren. Vilt är en begränsad och gemensam resurs. Om vi förvaltar vårt vilt på ett bra sätt, med balans mellan tillgång och avskjutning, kommer vi också att få vilda djur som mår bra. Tillgången på vilt påverkas av det lokala jaktuttaget, men även av vad som händer utanför Sveriges gränser, som globala miljöförändringar. Detta betyder att förvaltningen på lokal nivå är kopplad till flera andra nivåer – regionalt, nationellt, europeiskt, globalt – något som vi också måste beakta.
Hela Sverige ska leva och utvecklas. Även i rovdjurstäta områden måste det finnas möjlighet till säker djurhållning. Vi måste alla kunna njuta av skog och mark och känna oss trygga där vi bor.
För hållbara viltstammar krävs en viltförvaltning som har ekologiska, ekonomiska och sociala utgångspunkter. Vidare gäller att kunskapen om viltstammarnas sammansättning och geografiska spridning grundas på faktiska förhållanden. Denna kunskap kan erhållas genom ett väl fungerande viltrapporteringssystem och genom återkommande inventeringar av viltstammarna.
Jakten ska vidare ske på ett för viltet och samhället accepterat sätt. Därför måste höga krav ställas på att jakt sker på ett etiskt sätt.
Ledningen av jakten och viltvården i Sverige har sedan mycket lång tid tillbaka skötts av Svenska Jägareförbundet genom det så kallade allmänna uppdraget. Förbundet har skött detta uppdrag på ett mycket föredömligt och skickligt sätt. Vi anser att Svenska Jägareförbundet ska anförtros uppgifter inom det allmänna uppdraget och att detta också görs heltäckande på sådant sätt att även rovdjursfrågorna inkluderas.
Jägarna betalar årligen avgifter till Viltvårdsfonden. Dessa medel, anser vi, ska uteslutande användas för att främja viltvård och därtill hörande ändamål. Trots att stora penningmedel därigenom tillförs verksamheten, så anser vi att resurserna fortfarande är otillräckliga. Trots den ökning av avgiften som beslutats, behövs ytterligare medel till fonden. En sådan förstärkning bör ske genom direkta budgetmedel och inte tas från jaktkortslösarna.
Viltet i trafiken har varit och är fortfarande ett stort problem. På de större vägarna med viltstängsel är viltolyckorna förhållandevis få, men i övrigt inträffar ett stort antal olyckor varje år – cirka 35 000. Många av dessa olyckor kräver eftersök och dessa utförs så gott som uteslutande av jägare. Det har skett och sker fortfarande på ideell grund. Sedan en tid tillbaka är Rikspolisstyrelsen ansvarig för eftersöksverksamheten och det är bra, men ersättningsfrågorna är fortfarande olösta. För att verksamheten ska fungera, krävs ett system med ersättning till deltagande jägare. Sådana ersättningar ska då inte enbart avse direkta kostnader såsom bilersättningar och liknande utan också skälig ersättning till jägarna. En fråga som dessutom måste få en lösning med förtur är den lagstiftning som reglerar eftersöksverksamheten. I praktiken får en eftersöksjägare begå lagbrott för att fullfölja sitt uppdrag och detta i förhållande till var och hur eftersöksjakt får bedrivas. Det arbete som pågår bör nu påskyndas för att en lösning snarast ska komma till stånd.
Ett ofta omvittnat problem är att marklösa jägare har svårt för att få tillgång till lämplig jaktmark till skäliga priser. Trenden har tyvärr varit den att jaktupplåtelser har blivit dyrare och i praktiken ofta förbehållna dem som har tillräckligt med pengar. Denna utveckling måste brytas! Staten skulle med sina marker kunna gå före genom att upplåta jaktmarker i första hand till marklösa jägare och därtill kunna sätta skäliga villkor för upplåtelserna och då främst beträffande priserna.
Möjligheter till jakt på statlig mark används också för entreprenörer i turistbranschen. Detta är bra särskilt för utvecklingen på landsbygden. I varje läge där sådana upplåtelser kommer till stånd, måste balansen mellan denna verksamhet och den allmänna jakten beaktas. Dessutom är det angeläget att verksamheten i en eller annan form kommer lokalbefolkningen tillgodo.
Jakt- och viltvårdslagstiftningen måste ständigt ses över. Så är fallet beträffande tidigare omnämnda eftersök av skadat vilt. Lagen om viltvårdsområden ändrades i början av 2000-talet och fick en modernare utformning. Det har trots detta kunnat konstateras att en del frågor inte fick tillräcklig eller ändamålsenlig utformning. Det gäller bland annat hur jaktarrenden inom viltvårdsområden ska behandlas och beslutas. Här krävs en förändring för att bättre ta tillvara både markägarnas och jägarnas intressen. Problemet har påtalats under flera år, men tyvärr så har passiviteten från regeringens sida varit påtaglig. Det kan inte vara särskilt svårt att lägga fram förslag som löser detta problem, till nytta för både markägare och jägare liksom för de organisationer som ska hantera dessa frågor.
Säkerhetsfrågorna kring jakten har ständigt förbättrats. Trots detta sker årligen vådaskjutningar som ibland leder till döden. Utbildningen inom ramen för jägarexamen tar bland annat sikte på säkerhet vid jakt. Svenska Jägareförbundet, som tidigare fått regeringens uppdrag att arbeta med frågan, har helt nyligen färdigställt ett gediget informationsmaterial, som svenska jägare och andra intresserade nu kan tillägna sig. Säker jakt är ett projekt som inte ska ha något slut, utan ständigt vara återkommande. Det är angeläget att staten, genom att tillföra resurser inom ramen för det allmänna uppdraget, bidrar till en säker jakt.
Frågan om blyets användning i ammunition har länge diskuterats. Blyförbudet vid jakt över öppet vatten och i våtmarker gäller redan och bör ligga fast. Frågan om blyammunition vid jakt i övrigt har utretts och de miljömässiga konsekvenserna har varit föremål för en genomgripande analys. Blyets påverkan på miljön har konstaterats vara försumbar när det gäller jakt. Trots detta så klistrar sig en del myndigheter fast vid att blyet vid jakt ska anses vara ett stort problem för miljön. Regeringen bör snarast fatta nödvändiga beslut så att inte omotiverade avgifter läggs på blyanvändningen i jaktammunition.
Den sedan 1993 införda möjligheten för jägare att få tillgång till bland annat ripjakt i de svenska fjällen var en riktig och välkommen reform. Det beslut som nu gäller och som styr upplåtelseverksamheten är enligt vår mening inte förenligt med grundläggande nationella intressen. Regeringen har övertolkat EU:s regelverk och gått mycket längre än vad som varit nödvändigt. Vi anser att regeringen snarast bör ändra det beslut som fattades under 2007 och att ett nytt beslut bättre anpassas till svenska förhållanden och traditioner.
Det nu gällande älgförvaltningssystemet ses nu över i en andra omgång. Det tycker vi är bra. Vi vill understryka att när pågående utredning slutförts, bör resultatet snarast bli föremål för beslut om ett nytt, verkningsfullt och administrativt bra system för förvaltning av den stora resurs som älgen är.
När det gäller frågan om våra stora rovdjur, förstår vi att beredning pågår i Regeringskansliet av den under året avlämnade Rovdjursutredningen. Vi anser att de förslag som redovisats i den utredning som lämnades under våren i allt väsentligt är bra. Vi är dock väldigt angelägna om att en proposition nu snarast redovisas till riksdagen och att den då i huvudsak överensstämmer med utredningens förslag. En särskilt angelägen fråga är hanteringen av vargfrågan. Såsom situationen är för närvarande, så bör jakt snarast tillåtas för att människor i vargtäta områden ska kunna acceptera varg i vår fauna. En sådan ordning bör kunna accepteras, då riksdagens etappmål med ganska stor säkerhet uppnåtts. Därtill har rovdjursutredaren också föreslagit att man nu gör halt under ett antal år för att få ytterligare sakligt underlag för kommande beslut om vargen i den svenska faunan.
Björnstammen är nu enligt samstämmiga bedömningar en bra bit över den av riksdagen tidigare beslutade nivån. Problemen med en alltför stor stam är i tilltagande och inom vissa geografiska områden av den karaktären att en fortsatt ökning inte kan tillåtas. Trots detta så anser ansvarig myndighet inte att en kraftigare beskattning kan ske. Det är nu i än högre grad tid för införande av licensjakt på björn och att åteljakt åter blir tillåten.