Riksdagen beslutar att stryka ordet avsevärt i miljöbalkens 31 kap. 4 § enligt vad som anförs i motionen.
Alltmer mark åläggs begränsningar i form av olika skyddsområden. Det kan gälla vattenskydd eller naturvårdsområden med mera. Det finns ofta goda och för samhället viktiga skäl till att så sker. Det är inte främst här det finns ett problem. Problemet är att fastighetsägaren mister sin rådighet över marken och att den ersättning som utgår för detta alltsom oftast är helt obefintlig.
Miljöbalken utgår ifrån att det är den som förorenar som ska stå kostnaden för föroreningen, och det är utmärkt. Men i fallet med vattenskyddsområden för exempelvis dricksvattentäkter blir tillämpningen orimlig. Självklart ska inte medel som kan förorena grundvattnet användas någonstans. Det är det Kemikalieinspektionen är till för att kontrollera. De ska se till att de medel som används i jord- och skogsbruk fyller de miljökrav som är rimliga att ställa.
Effekten av lagen blir att risken för påverkan av grundvatten bedöms olika beroende på vad grundvattnet används till. Så fort det skall bli dricksvatten gäller strängare regler än annars. Då är det alltså inte föroreningsrisken som bedöms utan effekten av föroreningen. I det fallet är det rimligt att den som ska bruka en naturresurs även är den som står kostnaden för att skydda densamma.
Det är rimligt att fastighetsägare som exempelvis förhindras driva jordbruk på grund av att deras mark används till vattentäkt får ekonomisk ersättning för det. Många domstolar avslår i dag en begäran om sådan ersättning med hänvisning till just ordet avsevärt i miljöbalkens 31 kap. 4 §. Ordet borde därför tas bort. På så sätt säkerställer vi att fastighetsägare får den ersättning som vederbörande rimligen har rätt till.