Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa strandskyddet.
Enligt miljöbalken råder strandskydd vid insjöar och vattendrag. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växtliv. Strandskyddsområdet omfattar land- och vattenområde intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd men kan vid behov utökas till totalt 300 meter.
Verkligheten ser mycket annorlunda ut i olika delar av landet, från kustkommuner till inlandskommuner. I vissa områden finns det behov av strandskydd, såsom i Stockholms skärgård eller på västkusten. Men för de glesbefolkade områdena innebär dagens strandskyddsbestämmelse ett hinder för deras möjlighet till utveckling. Det finns cirka 385 744 kilometer strand och närhet till vatten i Sverige vilket bidrar och kan bidra i ännu större utsträckning till livskvalitet för många människor. Det är därför inte rimligt att tillämpa samma restriktiva regler över hela landet. Landets olika regioner borde istället få utvecklas efter sina egna förutsättningar.
Befolkningsutvecklingen i många delar av landet är ett stort problem. Många delar lider av att befolkningen flyttar till storstäder. För att vända den negativa trenden av utflyttning från redan glesbebyggda regioner behöver man således göra dessa områden mer attraktiva. Idag har människor och företag större frihet att själva välja var de vill etablera sig. Allt fler väljer dessutom idag boende utifrån den livsstil de önskar där närhet till natur kan vara en parameter. Det innebär att glesbefolkade områden kan öka sin konkurrensfaktor genom att skapa attraktiva miljöer där människor vill bo, arbeta och leva.
Om vi ser till dagens utformning av strandskyddet så är den oflexibel och föråldrad. Lagen gör ingen skillnad på högexploaterade områden och glesbefolkade områden där antalet sjöar och strandsträckor är större än antalet invånare. Det är således mycket viktigt att strandskyddet anpassas efter lokala förutsättningar. Kommunerna bör ges ökade möjligheter att i sin planering själva bestämma över vilka områden som är i behov av strandskydd och i vilka områden strandskyddet är överflödigt.
Alliansregeringens lagförslag om ett nytt system för strandskydd är ute på remiss. Vad den nya lagen handlar om är att bättre kunna ta tillvara naturvärden för människans räkning och anpassa regelverket för våra stränder till olika platsers olika behov. Med andra ord så skapar man en ny lagstiftning som säkerställer strandskyddets syften, samtidigt som den ger en bättre lokal och regional förankring samt ger utvecklingsmöjligheter för landsbygdsområden.
Dalarna är just ett sådant område där man måste anpassa regelverket till de förutsättningar som finns. I Dalarnas län beräknas strandlinjen till 27 891 kilometer. Som det ser ut nu är det cirka 2 900 kilometer, drygt 10 procent, av strandlinjen i Dalarnas län som är bebyggelsepåverkad. Ur ett tillväxtperspektiv skulle Dalarna tjäna på att anlägga anläggningar eller verksamheter som långsiktigt gagnar och stärker landsbygdens utveckling. Det kan till exempel röra sig om anläggningar för besöks- och turismnäringen, genom uppförande av campingstugor eller en servering. Men det kan också vara uppförande av en- och flerbostadshus i anslutning till befintlig bebyggelse. Därför är den nya lagen om strandskydd betydelsefull för Dalarna.
På det stora hela anser jag att detta är en mycket positiv utveckling inte minst för Dalarna. Som nämndes ovan har Sverige 385 744 kilometer strand. År 2000 var ca 37 200 kilometer, eller 9,6 procent av den totala kust- och strandlinjen bebyggelsepåverkad. Det är därför glädjande att vi nu har en regering som vågar se över strandskyddsbestämmelsen. Men det är också min övertygelse att vi måste gå ett steg längre och avskaffa strandskyddet helt och hållet. Det skulle möjliggöra för glesbygden att utvecklas ytterligare.