Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ursprungsmärkning.
Ursprungsmärkning är viktig för dagligvaruhandeln och det kommer troligtvis att bli ännu viktigare framöver. Dagens konsumenter är medvetna och vill i allt högre grad veta vad de får i sig.
I dag ska nötkött, fisk och honung enligt EU-reglerna alltid märkas med ursprung, det vill säga att märkningen ska visa var produkterna kommer från. För andra livsmedel, inklusive annat kött än nötkött, gäller att ursprunget ska anges om konsumenten annars blir vilseledd. En konsument får aldrig luras att tro att livsmedlet kommer från ett annat land, en annan stad eller annan region än vad det faktiskt gör. Ibland måste tillverkaren därför komplettera märkningen med uppgift om ursprunget.
I en svensk livsmedelsbutik är det trots nuvarande regelverk och de riktlinjer för frivillig ursprungsmärkning som finns, svårt att se varifrån maten kommer. Det bevisar den butiksstudie som utförts av LRF och Min Mat. Studien visar att ingen livsmedelskedja är bättre än den andra. Det finns en överenskommelse mellan livsmedelsindustrierna (LI) och detaljhandeln (SDH) om hur man ska ursprungsmärka, men butiksstudien visar att handeln är dålig på att följa sina egna överenskommelser – inte minst gäller det butikernas egna varumärken (så kallade EMV) och importerade produkter. Att enbart märka med ursprungsland säger inte konsumenten om djuret är fött i ett land, transporterat och uppfött i ett annat land och transporterat och slaktat i ett tredje. EU-reglerna om ursprungsmärkning gäller nötkött, men för annat kött är det frivilligt för producenter och handlare att märka eller inte.
För att öka konsumenternas möjlighet att göra mer aktiva val bör det tydligt framgå var produkterna har sitt ursprung, var de har förädlats och var de har paketerats.