Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en obligatorisk märkning av transfett på livsmedel.
Transfetter bildas vid industriell härdning av fetter och oljor. Framförallt används tekniken av livsmedelsindustrin för att göra fettet hårdare så att produkten får önskad sprödhet, fasthet och smältpunkt. Transfetterna ökar även hållbarheten och används mycket i matindustrin t.ex. i färdigmat, pommes frites, kakor och kex. Dessutom blir tillverkningskostnaderna lägre. Ungefär hälften av det transfett som vi får i oss idag kommer från industriellt tillverkade transfetter och hälften från mejeriprodukter och kött.
De senaste åren har dock hälsofarorna med transfetterna uppmärksammats på bred front. Transfettet höjer det onda LDL-kolestrolet i blodet och minskar samtidigt halten av det goda. Enligt vetenskapliga studier finns det ett starkt samband mellan konsumtion av transfetter och ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, hjärtinfarkt och prostatacancer.
På senare år har användandet av transfetter minskat på frivillig väg och de flesta svenskar får idag i sig cirka 2 gram transfett per dag, vilket mostvarar WHO:s riktlinjer. Detta varierar dock för varje person eftersom man äter olika typer av mat. Som konsument i Sverige kan det vara svårt att veta hur mycket transfetter som man får i sig via maten då obligatorisk märkning eller gränsvärde saknas. Alla kanske inte heller vet i vilka varor som transfetter finns i större mängd.
Vårt grannland Danmark införde år 2004 en maxgräns som innebär att livsmedel bara får innehålla högst 2 gram industriellt framställt transfett per 100 gram. Även i USA har staden New York och staten Kalifornien infört ett förbud inom restaurangnäringen av konstgjorda transfetter för att skydda konsumenternas hälsa. Dessa gränsvärden och förbud har gjort att både livsmedelsindustrin och snabbmatskedjorna har fått anpassa sig efter rådande lagstiftning och tvingas hitta andra alternativ.
Ett totalförbud mot transfetter är sannolikt inte realistiskt då inget av EU:s medlemsländer tillämpar detta. Istället bör man på frivillig väg arbeta för att fortsätta få ner halterna av skadliga transfetter i livsmedel och istället upplysa konsumenterna genom att ta ett första steg och införa en obligatorisk märkning av transfetter i våra livsmedel.