2 Förslag till riksdagsbeslut 3
3 Bakgrund 5
4 En ny havsmyndighet 6
5 Jordbrukets påverkan 7
5.1 Ekologisk odling 7
5.2 Riskerna med djurhållning på läckagekänsliga områden 8
5.3 Återföring av fosforföreningar från avlopp 8
5.4 Musselodlingar som reningsmetod mot övergödning 8
5.5 EU:s skadliga jordbrukssubventioner 9
5.6 Syresättningsförsök och fosforflöden från djupbottnar 9
5.7 Gemensamma åtgärder även mot fosforutsläpp 10
6 Statligt bidrag till vattenvård 10
7 Fiskeproblematiken 11
7.1 Pilotprojekt om hållbart fiske 11
7.2 Förbud mot bottentrålning 12
7.3 Inför fiskestopp för hotade arter och bestånd 12
7.4 Inför fler akvatiska skyddsområden med fiskeförbud 12
7.5 Minskat utkast av fisk 13
7.6 Inför totalförbud mot ålfiske 13
7.7 Avbryt EU:s orättfärdiga fiskeavtal utanför Europa 14
8 Häv sekretessen för all djup- och bottenbeskaffenhetsinformation 14
9 Förnybara energikällor till havs 15
10 Sjöfarten 15
10.1 Minska utsläppen av olja och andra farliga ämnen 16
10.2 Hindra fartyg utan kväverening att åka i Östersjön 16
10.3 Krav på katalysator på EU:s vatten 17
10.4 Energieffektiv sjöfart 17
10.5 Fasa ut bränslesubventionerna till fartyg och fiskeflottan 17
10.6 Pröva möjligheten att införa kilometerskatt på Östersjön 18
10.7 Peka ut strategiska hamnar och kombiterminaler 18
10.7.1 Vårt förslag till strategiska hamnar 18
10.7.2 Vårt förslag när det gäller kombiterminaler 19
10.8 Miljödifferentiera hamnavgifterna 19
10.9 Klimatanpassa Mälaren och Vänern 20
10.10 Låt fritidsbåtar betala skatt 20
10.11 Sänk skatten på alkylatbensin 21
10.12 Barlastkonventionen 21
10.13 Utsläpp av toalettavfall 22
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av en ny havsmyndighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av krafttag inom jordbruket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av odlingsfria zoner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en höjning av skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av en övergång till ekologisk odling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om riskerna med djurhållning på läckagekänsliga områden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om återförande av fosforföreningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om musselodlingar som reningsmetod mot övergödning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU:s jordbrukssubventioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fosforflöden och syresättningsförsök från djupbottnar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om gemensamma åtgärder i Östersjöländerna även mot fosfor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av ett statligt bidrag till vattenvård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om verkställande av riksdagsbeslut om kraftbolagens ansvar för att bygga vandringsvägar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett pilotprojekt i Vänern och Vättern beträffande överfiske.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbud mot bottentrålning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om oförenligheten mellan minskade utkast och bottentrålning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fiskestopp för hotade arter och bestånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av fler akvatiska skyddsområden med fiskeförbud.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om minskat utkast av fisk även i Östersjön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om totalförbud mot ålfiske.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU:s fiskeavtal utanför Europa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hävande av sekretessen för djup- och bottenbeskaffenhetsinformation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avvaktande beträffande förnybara energikällor till havs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sanktioner för oljeutsläpp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör agera för inrättandet av kvävekontrollområden inom PSSA-klassade områden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om krav på katalysatorer på EU:s vatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förslag på energieffektivisering inom sjöfarten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige i EU bör driva krav på ändringar i energiskattedirektivet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sluta bilaterala avtal med andra länder kring Östersjön och Västerhavet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kilometerskatt för sjötrafiken i Östersjön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om strategiska hamnar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om strategiska kombiterminaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av farledsavgifterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om miljöstyrande hamnavgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en klimatanpassning av Mälaren och Vänern.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av en båtskatt på fritidsbåtar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sänkt skatt på alkylatbensin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skrotningsbidrag på tvåtaktsmotorer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör ansluta sig till barlastvattenkonventionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör verka inom EU för att göra avfallshanteringen i hamnar obligatorisk för såväl passagerarfartyg som fritidsbåtar.
Östersjön är ett av världens mest hotade innanhav. Havet är extra känsligt på grund av det dåliga vattenutbytet med Atlanten. Dess geologiskt unga ålder samt ekosystemets känslighet till följd av det bräckta vattnet är även det aspekter vi måste ta stor hänsyn till. Det faktum att så många som 85 miljoner människor från nio olika länder bor och lever kring havet gör situationen ytterligare mer komplicerad.
Under de senaste årtiondena har haven längs våra långa svenska kuster (Bottniska viken, Östersjön samt Skagerrak och Kattegatt) förändrats till följd av olika slags påverkan och störningar. De marina ekosystemen och havets biologiska mångfald hotas främst av havstransporter, farliga ämnen, övergödning och överfiske.
Problemen är således komplexa vilket i många fall resulterar i växande, negativa effekter. Närsaltutsläpp från jordbruk och otillräcklig avloppsrening övergöder haven med syrefria bottnar och algmassor som följd. Överfiske rubbar havens känsliga ekosystem. Betydelsen av trafikens och sjöfartens kväveutsläpp för övergödningen har tidigare underskattas. Östersjöns tillstånd är nu så allvarligt att det är osäkert om det går att hindra fortsatt försämring. Västerhavet (Skagerrak och Kattegatt) brottas inte med samma känsliga balans för vattenomsättning och salthalt som Östersjön, men man har ett gemensamt problem i och med den markanta ökningen av syrefattiga bottnar och övergödda vikar. Orsaken anses främst vara ökad tillförsel av näringsämnen. Det illegala fisket och EU:s oansvariga fiskepolitik hotar fiskbestånden. Trots en rad åtgärder hotas i dag många av våra viktigaste fiskarter – torsk, abborre och ål – allvarligt genom överfiske och miljöstörningar. Grundproblemet är att EU:s kvoter inte är anpassade till bestånden, men också en bristande kontroll av illegalt fiske. Åtgärder måste således ske inom alla berörda områden – såväl nationellt som internationellt, i alla berörda sektorer – från fiske till jordbruk.
Det är nödvändigt att satsa stort och satsa rätt för att vända utvecklingen. Sverige som har den längsta kusten längs Östersjön har ett historiskt ansvar för detta tillstånd, och kraftiga nationella åtgärder måste vidtas för att minska utsläppen i Sverige. Samtidigt är gemensamma internationella insatser och en skärpning av de internationella konventionerna för havsmiljön nödvändiga.
Vi ser positivt på att regeringen tagit till sig av Vänsterpartiets tidigare förslag på åtgärder för havsmiljön. Det nya statliga bidraget LOVA är ett utdrag ur Vänsterpartiets förslag till havsinvesteringsprogram som regeringen i många år röstat ned i riksdagen. LOVA är dock bara en del av alla de åtgärder som behövs. Propositionen saknar även konkreta åtgärder för att möjliggöra ett effektivt havsmiljöarbete. Regeringen lyckas dock belysa många av de problem vi står inför men dessvärre saknas tydliga och konkreta åtgärder. Detta ser vi som ytterst märkligt, särskilt som Riksrevisionen i sin granskning angående statens insatser för ett hållbart fiske sammanfattar de samlade insatserna som ineffektiva. Riksrevisionen betonar att regeringen inte på något tydligt sätt har lyckats prioritera mellan olika motstridiga mål varför vi ser det mycket olyckligt att denna prioriteringsbrist går igen även i denna proposition.
Vi ser även en stor brist i att åtgärder inom jordbruket överlåtits enbart till landsbygdsprogrammet samt att åtgärderna inom fisket enbart ska ske inom ramen för det operativa programmet. Här har således inget nytt tillkommit vilket är mycket olyckligt med tanke på framför allt Östersjöns akuta läge. Vi föreslår därför ytterligare ambitionshöjningar och åtgärder.
Slutligen är vi förvånade över att regeringens förslag om överlåtbara fiskerättigheter (ITQ) inte tas upp ordentligt i propositionen i och med att införandet av ITQ är ett enormt trendbrott inom svensk havsmiljö – och fiskepolitik.
Det är mycket positivt att regeringen ser vikten av att införa en ny havsmyndighet. Det är nödvändigt att ta ett helhetsgrepp för att lyckas med en samordnad och hållbar förvaltning av havens ekosystem. I och med att havet inte är ett slutet system utan påverkas av landbaserade verksamheter såväl som havsbaserade sådana krävs ett integrerat nyttjande och skydd av havsmiljöerna för att säkerställa ett långsiktigt skydd och hållbart nyttjande av havens ekosystem. Så som havsmiljöarbetet bedrivs i dag pekar det mesta mot ett oförändrat eller t.o.m. försämrat tillstånd om ett eller ett par decennier. Det är nödvändigt att utveckla nya verktyg för att samordna de skilda behoven för nyttjande och skydd och skapa tydlighet i ansvarsfrågorna. Det krävs även för att undvika onödiga konflikter mellan olika näringar. Fisk och fiskefrågor kan t.ex. inte separeras från övriga havsmiljöfrågor. Det är av stor vikt att beslutsstrukturerna förändras så att berörda kuststater själva kan besluta om hur havet ska skyddas. En sådan förvaltning bör innehålla en kärna av marina skyddsområden där inga resursuttag får göras, ett större nätverk av skyddade områden där olika typer av brukande tillåts, samt övriga områden med specificerade hänsynsregler för olika verksamheter. En sådan zonindelning liknar system som sedan länge tillämpas på land och på t.ex. Stora Barriärrevet utanför Australiens ostkust. En central förvaltningsmyndighet, som den regeringen har för syfte att tillsätta, är en förutsättning för det fortsatta havsmiljöarbetet. Förslagsvis kan basen för havsmyndighetens FoU-verksamhet utgöras av Fiskeriverkets laboratorier. Dessa bör dock även integreras med, och förläggas till, ett antal utvalda universitet som bedriver relevant verksamhet (exempelvis universiteten i Umeå Stockholm, Kalmar, Lund och Göteborg). Havsmiljöinstitutet bör ha i uppgift att agera som samordnare och kontaktpunkt mellan myndigheter och universitet. Vänsterpartiet anser att all havsrelaterad verksamhet vid olika myndigheter såväl som Fiskeriverket ska ingå i den nya verksamheten. Vad som ovan anförts om den nya havsmyndigheten bör ges regeringen till känna.
Jordbruket är den enskilt största källan till övergödningen. Det är därför mycket viktigt att stora insatser görs inom detta område som en del i arbetet med en förbättrad havsmiljö. För att nå upp till de fastställda målen enligt Baltic Sea Action Plan krävs betydligt mer långtgående åtgärder och insatser än vad som presenteras i propositionen. Detta bör ges regeringen till känna.
Vänsterpartiet ser en stor fara med att enbart överlåta jordbrukets åtgärder till landsbygdsprogrammet. Ersättningarna som utgår inom landsbygdsprogrammet omges av alltför många regler och andra omständigheter för att kunna fungera tillräckligt bra med hänsyn till vattenkvalitén. I och med jordbrukets stora påverkan på havsmiljön krävs därför också andra effektiva och säkra åtgärder inom en mycket snar framtid. Vänsterpartiet har sedan många år prioriterat stöd och regler som hindrar näringsläckage från jordbruket och anser att regeringen bör öka ambitionen gällande generella och obligatoriska krav på jordbruket. Bland annat driver Vänsterpartiet ett krav på inrättande av odlingsfria zoner mot angränsande vattenmiljöer. Detta är så betydande för den hotade vattenmiljön att det är berättigat att införa lagstiftning gällande skyddszoner vid odling i vattennära områden. Detta bör ges regeringen till känna.
Metoder att möta fosforproblemet, att identifiera och genomföra åtgärder där risken för förluster av fosfor är störst, behöver utvecklas. Vi anser även att nya skötselformer, däribland reglerad dränering, bör skapas. Utformning av stöd till sådan verksamhet måste därför utformas. Som ett led i att minska jordbrukets påverkan av övergödningen av haven föreslår vi även en höjning av skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 20 %. Intäkterna från skatten menar vi ska återföras till jordbruket genom stöd till miljöåtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.
Förekomsten av föroreningar i produkter, mark och vatten har ökat i takt med att bl.a. det kemikalie- och transportberoende jordbruket har brett ut sig. Men i det ekologiska lantbruket eftersträvas en hög grad av självförsörjning. Vid odling ersätts kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel med andra åtgärder, t.ex. varierad växtföljd och gödsel från ekologiskt hållna djur. Avsaknad av kemikalier och ökad variation bidrar till större biologisk mångfald på åkermarken och i dess närmaste omgivning. Ekologisk odling och djurhållning med vidtagna åtgärder för näringsläckage är en viktig åtgärd för att nå flera nationella miljömål; Hav i balans, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Ju mindre kemikalier som används i samhället desto närmare kommer vi också målet Giftfri miljö. Eftersom flertal miljökvalitetsmål inte bedöms kunna nås i tid måste strategin vara att öka åtgärderna i stället för att sänka målen. Ett inkluderande av främjandet av ekologisk odling bör därför vara en del av havsmiljöarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
Även om reformer i rätt riktning har gjorts bidrar fortfarande EU:s jordbrukspolitik till utveckling mot djurfabriker och industriella jordbruk vilka skapar negativa miljöeffekter. Dagens jordbruk brottas med regionala balansproblem mellan djurhållning och växtodling vilket leder till ökad risk för stora överskott på stallgödsel i de regioner där djurproduktion bedrivs. En ny definition av stora djurgårdar som industriella anläggningar med punktutsläpp bör ske och ska därmed lyda under samma regelverk. På sikt bör även stora djurbesättningar förbjudas på läckagebenägna områden. Det kan också handla om verksamhetsförbud.
För att i stället uppmuntra djurhållning i de delar av landet som inte är kustnära kan bl.a. investeringsbidragen i landsbygdsprogrammet användas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår en återföring av de fosforföreningar som finns i avloppsslam. Dessa fosforföreningar är en begränsad naturresurs och Vänsterpartiet ser mycket positivt på att återföra dessa till marken. Återföringen måste dock initialt begränsas i och med slammets höga halter av kadmium. Dagens separeringssystem är inte tillräckligt utvecklat. Det är inte ovanligt att dagvatten, dusch- och diskvatten, urin och ibland även lakvatten återfinns i samma system. Utvecklande av mer separerade system är en mycket kostsam process varför Vänsterpartiet föreslår att slammet under tiden begränsas till återförande på mark som inte används till livsmedelsproduktion. Förslag på mark där fosforföreningarna med fördel skulle kunna användas är grönområden, golfbanor och dylikt.
Vi vill se över möjligheten att införa bättre separeringssystem i samband med nyproduktion av bostäder såväl som industrifastigheter och i det planerade ombyggandet av miljonprogramsområden. Detta bör ges regeringen till känna.
Övergödning av våra vatten är ett miljöproblem som måste åtgärdas. Det kräver stora insatser. Ökad tillförsel av växtnäringsämnen, främst kväve och fosfor, har orsakat en ökad produktion av växtplankton och fintrådiga alger. Överfisket på rovfisk har resulterat i minskad förekomst av växtplanktonätande småfisk. Detta har medfört en rad negativa effekter på havsmiljön som grumligt vatten, syrefria bottnar, förändrad artsammansättning och att grunda vikar växer igen. Trots åtgärder har halten näringsämnen och produktionen av plankton i havet inte minskat nämnvärt. Däremot har förhållandena i innerskärgårdarna förbättrats på många håll samtidigt som ytterskärgårdarna har försämrats. Odling av blåmusslor är ett exempel på en åtgärd som kan användas för att kompensera för utsläpp av närsalter till kustzonen.
Vänsterpartiet anser att samtidigt som ökade åtgärder ska vidtas för att stoppa utsläppen vid källan bör en kraftig utveckling av den här reningsmetoden ske och välkomnar därför regeringens satsning på bidrag till lokala vattenvårdssatsningar mot övergödning. Regeringens anslag räcker dock inte för att komma till rätta med övergödningsproblematiken. I och med den kostnadseffektivitet som musselodlingar innebär (enligt Naturvårdsverkets utredningar) föreslår vi större satsningar på området. En musselodling per ytenhet plockar bort mycket mer kväve och fosfor än en våtmark (källa: Naturvårdsverket). Investeringar för mellan 0,5 och 1 miljard till musselodlingar skulle enligt beräkningar ge samma reningseffekt som investeringar för drygt 5 miljarder inom jordbruket. Ett alternativ är att använda intäkter från regeringens förslag gällande vattenanvändarens ansvar enligt ramdirektivet för vatten för vattenvårdande insatser. Även ett avgiftstillägg på kommunernas vattentaxa med 0,1 öre/liter och på vattenkraftens produktion med 0,5 öre/kWh (ca 300 miljoner kr/år), skulle vara en möjlig investeringskälla. Det finns även EU-medel genom Europeiska fiskerifonden för nyinvesteringar i vattenbruk och för förbättrad fiskeproduktion som med fördel kan riktas till musselodlingar och andra aktiviteter för att minska övergödningen av främst Östersjön. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
EU:s jordbrukspolitik stödjer utvecklingen mot djurfabriker och industriella jordbruk vilka skapar negativa miljöeffekter genom kemikalieanvändning, genmodifierade organismer, övergödning av sjöar och hav, minskad biologisk mångfald och ökade transporter. Sverige bör agera för att EU:s gemensamma jordbrukspolitik reformeras till att främst gynna omställningen till ekologiska jordbruk och djurhållning (som säkras mot näringsläckage) till att ytterligare åtgärder för att minska näringsläckaget till havsmiljön genomförs. Detta bör ges regeringen till känna.
Vänsterpartiet välkomnar de nya anslagen till forskning och utveckling. Dock behövs ett ytterligare anslag för forskning på läckaget av fosfor från djupbottnarna. Problemet med syrefria bottnar finns i olika utsträckning i alla hav över jorden och har ökat i takt med ökade utsläpp av näringsämnen från ett alltmer intensivt jordbruk med handelsgödsel. Utbredningen av de syrefria bottnarna i Östersjön utsätter allt levande i detta hav, främst torskbeståndet, för stor stress eftersom Östersjön har mycket låg vattenomsättning och bräckt vatten. Så mycket som upp till 40 % av alla fosforutsläpp till Östersjön sker från havsbotten varför det krävs stora insatser inom detta område. Utan ytterligare satsningar är risken stor att vi inte lyckas nå BSAP:s mål för minskat fosfor.
Metoden med direkt syresättning är en metod som vi finner vara av störst intresse att utreda. Det är av största vikt att metoden prövas småskaligt med syfte att undersöka vilka eventuella effekter metoden kan medföra. Det finns risker med alla sådana här typer av metoder varför försiktighetsprincipen ska gälla. Metoden går ut på att binda fosfor i bottensedimenten genom att syresätta till minst 2 mg/l. I och med att detta måste ske utan att språngskiktet förändras krävs ytterligare utveckling på området. Olika metoder för syresättning vid ytvattnet har tidigare prövats, men med dagens moderna teknik finns det stora möjligheter att syresätta bottenvattnet. Energiåtgången bör tillgodoses från havsbaserad vindkraft. Syresättning kan med fördel provas i liten skala i syrefria djuphålor i t.ex. ostkustens och Bohusläns skärgårdar. Det är både ur biologiskt och ur kemiskt/kemikaliskt perspektiv intressant att utreda hur denna teknik är lämplig i havsmiljö. Detta bör ges regeringen till känna.
Problemet med fosforläckage och utsläpp får ett allt större fokus i debatten om Östersjöns övergödningsproblem. Tidigare var det främst kvävet som utpekades som boven i dramat men i dag har det visat sig att fosfor har en mycket stor påverkan bl.a. i och med att fosfor utgör den begränsande faktorn för sommarblomning av alger.
Sverige har i och med sina styva leror ett stort problem med just fosforläckage. Mängden som läcker ut är även beroende av hur man brukar jorden. Liknande problem återfinns i Estland. Sverige bör verka för att kraftfulla gemensamma utsläppsbegränsningar beträffande fosfor införs i Östersjöländerna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har under ett flertal år föreslagit ett havsinvesteringsprogram i likhet med klimatinvesteringsprogrammet. Vi har avsatt en havsmiljard för miljöförbättrande åtgärder i havs- och vattenmiljöer. Delar av detta program tar regeringen upp i och med införande av det statliga bidraget med LOVA. Det är dock olyckligt med de mycket begränsade åtgärderna och resurserna som tilldelats programmet.
För att möjliggöra effektiva åtgärder med helhetsfokus föreslår vi därför att ett nytt och kompletterande statligt bidrag till vattenvårdande åtgärder införs. Bidraget föreslås vara en utökning och breddning av dagens fiskevårdsmedel där även vattenvård inkluderas. Tillvägagångssättet för bidragssökandet är mycket etablerat och inarbetat vilket underlättar förfarandeprocessen. Ett sådant utökat statligt bidrag skulle möjliggöra fysisk restaurering av förstörda miljöer, förlorade kustområden och förbättrade fiskevandringsvägar samt övrigt arbete för ökade och långsiktigt hållbara fiskebestånd. Utsättning av fisk ska begränsas och enbart ske som kompensation för skador i miljön som inte kan åtgärdas. Utsättningen ska baseras på lokala bestånd och främmande arter bör förbjudas. Restaurering av naturliga lek- och uppväxtområden med hjälp av vattenvårdsmedel ska enbart ske för att återskapa naturlig reproduktion. Utsättningen ska inte vara ett medel för att möjliggöra överfiske. Detta bör ges regeringen till känna.
En av de största utmaningarna vi står inför är problemet med överfiske. I och med att många länder konkurrerar om de gemensamma fiskeresurserna kompliceras politiken ytterligare. De stora, och kontraproduktiva, subventionerna till fisket är en bidragande orsak till utfiskningen av haven. Dessa subventioner är ej förenliga med ett hållbart och långsiktigt fiske. I Riksrevisionens granskning belyses dessa problem och konkreta rekommendationer lyfts fram. Dessvärre verkar inte regeringen ha tagit till sig denna kritik varför konkreta åtgärder lyser med sin frånvaro. De insatser man nämner i propositionen handlar om det som redan är beslutat inom ramen för miljömålsarbetet samt det operativa programmet för fiske (EFF). Det faktum att regeringen dessutom inte levt upp till kraven på medfinansiering till det operativa programmet visar på en ovilja att prioritera frågan. Regeringen upplyser i propositionen om att man negligerat inbetalningar på över 60 % av medfinansieringen. Regeringens fiskepolitik i havsfrågan är sålunda ingen storsatsning utan snarare en försämring av det som redan antagits i det operativa programmet.
Regeringen skriver i propositionen att det nu finns möjlighet att söka stöd inom det operativa programmet för biotopvårdande insatser, såsom underlättande passager förbi befintliga vandringshinder. Detta tycker vi är märkligt i och med att det i april 2006 tillkom ett riksdagsbeslut i bostadsutskottet om krav på kraftbolagen att bygga laxtrappor eller andra fungerande vandringsvägar. Tillräcklig forskning, statistik och kunskap finns i dag för att omedelbart verkställa beslutet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet föreslår en rad olika åtgärder för att förbättra situationen för fisket i ett arbete mot en hållbar fiskenäring.
Vänsterpartiet föreslår inrättande av ett pilotprojekt av hållbart fiske i insjöarna Vänern och Vättern. Särskilt Vänerns fiskebestånd har många ekologiska likheter med Östersjöns bestånd och flera arter är identiska eller närbesläktade. Detta gör insjön till ett mycket bra jämförelseobjekt och ger Sverige möjligheten att ta ledningen internationellt gällande fiskevårdsarbete. Ett sådant pilotprojekt möjliggör uträkningar på den ekonomiska vinsten med ett hållbart fiske. Detta bör ges regeringen till känna.
Bottentrålningen är ett stort hot mot känsliga och ofta relativt okända havsmiljöer och ekosystem. De flesta arter som lever i djuphaven har en långsam tillväxt- och reproduktionstakt vilket gör att det tar mycket lång tid innan mängden fisk som tas upp kan ersättas. Extremt tunga redskap används som river upp skadliga stoftmoln och ödelägger livet på bottnarna. I enlighet med försiktighetsprincipen måste denna skadliga verksamhet förbjudas vilket regeringen bör agera för på EU-nivå. På Östersjöns bottnar finns i dag dumpade stridsmedel och på många områden finns gifter och kemikalier lagrade i bottensedimenten som kan frigöras vid bottentrålning. Bottentrålning medverkar även till att fosfor frigörs ur sedimenten och bidrar till Östersjöns övergödning. Ett förbud mot bottentrålning medför även ökade incitament för ett mer miljövänligt fiske med burar och andra redskap. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet välkomnar regeringens strävan mot att minska utkast av fångst. Men bottentrålning som fiskemetod generar tidvis en mycket stor del bifångst. Data från fiskeriverket visar på så mycket som 27 % utkast av ungtorsk från bottentrålningsfiske jämfört med 3 % från nätfiske efter torsk. För att lyckas minska utkasten kan inte bottentrålning fortsätta att tillåtas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Fiskekvoter ska inte vara en förhandlingsfråga. Allt fiske måste automatiskt upphöra när ett fiskebestånd närmar sig gränsen för ohållbart uttag. Fiskekvoter får inte vara något som man förhandlar om mot all kunskap om miljöns tillstånd.
I stället för de redan beslutade fiskekvoterna kräver vi ett fiskestopp för de bestånd som hotas. Fiskestoppet ska gälla inte bara det svenska fisket utan även det utländska. EU-kommissionen har tidigare informellt meddelat att Sverige inte får införa nationellt fiskestopp. Vi vill att denna fråga överprövas. Ett fiskestopp för alla hotade arter och bestånd bör införas till dess att återhämtningen kan garanteras i Östersjön, Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Fler studier på effekter av tidsbegränsade fiskeförbud och fredningsområden måste göras i svenska vatten – både sött och salt. Kunskapen om vilka effekter olika typer av fiskeregleringar har på fiskpopulationer och vilket verkligt skydd som ges genom inskränkningar i nyttjandet av fiskeresurser behöver förbättras.
De senaste åren har fokus riktats mot helt fiskefria områden, både som en ny förvaltningsåtgärd och för att skapa skyddade områden för biologisk mångfald och orörda ekosystem. Analyserna visar att dessa fredningsformer ger positiva effekter på bestånden inom områdena, framför allt genom en ökad förekomst av storvuxna individer och i vissa fall även genom en ökning av den totala beståndstätheten. Inga svenska studier har gjorts av hur dessa fredningar påverkar bestånd eller fiske i kringliggande områden. Dock har man visat att reproduktionspotentialen i fredningsområdena ökar, vilket även kan ge effekter utanför områdena. Fredningsområden är också viktiga som genbanker, där gener för snabb tillväxt samt lokala, genetiskt distinkta, bestånd kan bevaras.
Mot bakgrund av att reproduktionspotentialen i fredningsområden med fiskeförbud har god effekt bör målsättningen för antal skyddade fiskeområden i svenskt vatten höjas. Förslag till etablering av skyddade områden bör diskuteras i samråd mellan fiskenäringen, ansvariga myndigheter och företrädare för t.ex. den ideella naturvården. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen skriver i propositionen att Fiskeriverket har infört ett förbud mot utkast av fisk som får landas genom de nya bestämmelserna för fisket i Västerhavet. Vänsterpartiet anser att detsamma bör ske i Östersjön. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ålbestånden är allvarligt hotade. Antalet unga ålar som kommer tillbaka från Sargassohavet har minskat med upp till 99 % sedan 1970-talet. Det är därför av allra största vikt att ålfisket regleras på ett kraftfullt sätt. Med tanke på den ytterst begränsade kunskap vi har om ålens livscykel är det mycket riskabelt att fortsätta utfiskningen av ålen. Vänsterpartiet anser att ett totalstopp är den enda möjliga lösningen för att försöka rädda bestånden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen anger i propositionen att det är viktigt att energisektorn tar ett utökat ansvar för ålens beståndssituation. Med anledning av ovan nämnda riksdagsbeslut om energisektorns ansvarskrav antar vi att detta konstaterande kommer att resultera i att riksdagsbeslutet verkställs.
Vänsterpartiet uppmanar regeringen att agera gällande EU:s fiskepolitik där man utnyttjar fattiga länders fiskebestånd i fallet Västsahara. Synnerligen allvarligt är det att svenska fartyg fiskar i Västsaharas vatten, trots att Sverige sagt nej till EU:s fiskeavtal med ockupationsmakten Marocko. Rovfisket förstör inte bara havsmiljön utan även livsvillkoren för lokalbefolkningen som blir bestulna på såväl livsmedel som arbetstillfällen. Ungefär 40 % av EU-flottans fångster beräknas komma från fiskevatten utanför EU. Övervakning och fiskerikontroll är fortfarande otillräcklig. Inget av avtalen som genomförts har skett på ett sätt som uppfyller FAO:s uppförandekod. Det är enligt rapporten oklart vilka följder avtalen får för tredje lands ekonomi. Flera icke-statliga organisationer anser att avtalen till övervägande del har negativa följder för kustsamhällen, snarare än att bidra till en hållbar utveckling. Världsnaturfonden påpekar att det omfattande fisket i u-länders ekonomiska zoner ofta leder till utarmning av resurser och hämmar utvecklingen av det nationella fisket. På lång sikt är det mycket sannolikt att det skulle vara mer gynnsamt att utveckla fisket och beredningsindustrin inom landet. Mot bakgrund av detta bör Sverige agera för att de fiskeavtal som EU tecknar med utvecklingsländer, vilka bidrar till rovdrift och förstör livsvillkoren för lokalbefolkningen, omedelbart stoppas. Dessa avtal ska baseras på folkrättsliga principer och respekt för invånarna i avtalsländerna. EU:s framtida fiskeriavtal ska garantera att fisket i tredje lands vatten sker på verkliga överskottsresurser. Inför förhandlingar om nya avtal bör därför en konsekvensbeskrivning finnas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Information om djupförhållanden och bottenbeskaffenhet av hög upplösning behövs för beskrivning, bedömning och planering av havsmiljön. I dag är denna information sekretessbelagd av säkerhetsskäl. Havsmiljöutredningen uppmärksammade frågan och anförde att denna information så långt som möjligt bör vara fritt tillgänglig. Regeringen ställer sig bakom försvarsmaktens bedömning att informationen kan släppas fri i allmänna farleder, områden med djup lägre än sex meter samt vissa andra områden motsvarande ca hälften av det svenska sjöterritoriet.
Med andra ord kommer fortfarande informationen från ca hälften av det svenska sjöterritoriet vara sekretessbelagd. Med tanke på det stora behovet av att enkelt använda denna information och på att det i dag är svårt, om inte omöjligt, att förhindra för den som så önskar insamla djupinformation om det svenska sjöterritoriet, bör regeringen ge försvarsmakten instruktion att häva sekretessen för all djup- och bottenbeskaffenhetsinformation. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att det är mycket viktigt att undersöka nyetableringen av förnybara energikällor, såsom vindkraft och vågkraft. Vi ställer oss däremot frågande till hur man skulle kunna etablera vindkraftsparker inom skyddade områden, såsom Natura 2000-områden, utan att skyddsvärdena påverkas på ”ett inte acceptabelt sätt” som regeringen formulerar det i propositionen. Vi värnar om våra utpekade skyddade områden och anser att bebyggelse och annan exploatering inte bör ske inom dessa områden om det inte är absolut nödvändigt. Vi avvaktar därför presentationen av den utredning som regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att göra tillsammans med Statens energimyndighet och Boverket av möjligheten för en samexistens mellan vindkraft i Natura 2000-områden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sjöfarten transporterar 90 % av allt gods som importeras och exporteras till Sverige. Det gör att den är av mycket stor vikt för hela samhället. Sjöfart är miljösmart eftersom det är det mest energieffektiva transportslaget, vilket beror på låg friktion mot underlaget. Jämfört med vägar och järnvägar är behovet av investeringar i vattenvägar väldigt lågt. Förutom lite muddring och isbrytning är vattenvägar i princip underhållsfria. Även trafiksäkerheten är hög.
För att göra sjöfarten ännu mer miljöinriktad krävs åtgärder för att rena sjöfartens utsläpp och genomföra en konsekvent satsning på att lasta om gods från väg till sjöfart. Det skulle då vara ett led i omställningen till ett hållbart transportsystem. De ökande kostnaderna för vägunderhåll på grund av allt tyngre lastbilstransporter och de igenkorkade vägarna i centrala Europa talar också för en ökad omställning till sjötransporter.
Regeringen föreslår ett antal åtgärder som Vänsterpartiet tidigare framfört och föreslagit. Det är a) utsläpp av toalettavfall från handelsfartyg förbjuds, b) utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar förbjuds, c) åtgärder för att få till stånd byggandet av fler sugtömningsstationer för att ta hand om toalettavfall från fritidsbåtar, d) undersöka hur fler fartyg kan vara anslutna till el när de är i hamn och e) fortsatta åtgärder för att minska användningen av farliga ämnen i båtbottenfärger, vilket kan göras genom att bl.a. införa fler båtbottentvättar och vara aktiv i EU-arbetet med att revidera biociddirektivet. Vi är därför positiva till regeringens inställning i dessa frågor. Däremot finns det behov av andra åtgärder inom sjöfarten för en bra havspolitik. Vi utvecklar dessa saknade åtgärder nedan.
Hittills har svaga miljökrav för sjöfarten gjort att den är betydligt sämre miljöanpassad än vad den skulle kunna vara. Förekomsten av undermåliga fartyg i kombination med otillräckligt underhåll ökar olycksrisken och risken för oljeutsläpp. En framgång är beslutet att fartyg med enkelskrov inte får segla inom EU efter 2010 och att de internationellt ska vara utfasade till 2015. Vi är även positiva till regeringens förslag om att Sverige bör ta fram ett sammanhållet program för långsiktig uppföljning av miljöeffekterna av oljeutsläpp till havs och i kustområdena.
Det internationella regelverket skulle dock kunna förstärkas på en rad områden. Sverige bör därför aktivt driva på i internationella forum för att minska risken för utsläpp av olja och andra farliga ämnen samt för att sanktionerna för oljeutsläpp höjs kraftigt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De internationella konventioner som reglerar sjöfarten förutom EU är främst de globala FN-konventionerna Havsrättskonventionen (UNCLOS) samt International Maritime Organization (IMO). Vänsterpartiet har aktivt bidragit till att Östersjön klassas som ett särskilt känsligt havsområde (Particularly Sensitive Sea Area, PSSA). Ett sådant område är av ekologisk, socioekonomisk, kulturell eller vetenskaplig betydelse. Det behöver därför särskilda skyddsåtgärder som kan vidtas inom ramen för FN:s sjöfartsorganisation, IMO. Utpekandet av ett PSSA-område (Particularly Sensitive Sea Area) och eventuella tillhörande skyddsåtgärder begränsas av vad man kommer överens om inom IMO och måste ligga i linje med FN:s havsrättskonvention.
Det finns anledning att utveckla konventionerna inom PSSA-områden. Det har länge funnits få regler som ställer krav på minskade kväveutsläpp från fartyg. Resultatet av detta är att sjöfartens utsläpp av kväve ökat dramatiskt jämfört med t.ex. kväveutsläppen från vägtrafiken. I framtiden kan sjöfartens utsläpp av kväve överstiga samtliga landbaserade källors utsläpp om inte denna negativa trend bryts. Endast frivilliga initiativ från vissa färjerederier har resulterat i att en del färjor har kväverening. Det finns i dag väl beprövad katalysatorteknik som tar bort 90 % av kväveutsläppen och följaktligen inga tekniska hinder för kväverening av fartyg.
IMO har dock glädjande nog nyligen fattat beslut som möjliggör strängare krav under förutsättning att särskilda kvävekontrollområden pekas ut. I sådana områden kan de nya reglerna på sikt leda till en reducering av kväveutsläppen med 80 % jämfört med i dag.
Sverige bör mot bakgrund av detta agera för att det inom PSSA-klassade områden finns kvävekontrollområden så att det blir möjligt att förhindra sjöfart utan kväverening att trafikera området. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I och med den goda katalysatorteknik som finns tillgänglig anser Vänsterpartiet att Sverige bör agera inom IMO och EU för att alla fartyg som trafikerar EU:s vatten ska ha katalysatorer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utöver ovan nämnda miljöåtgärder kan sjöfartens miljöprestanda förbättras ytterligare. I utvecklingen av fartyg bör fokus ligga på skrov, propellrar och motorer. Även sänkta hastigheter på sjön är en åtgärd som behöver vidtas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
EU:s skattebefrielse på bränsle har haft en avgörande del i utfiskningen av haven. Forskare vid Institutet för mat och bioteknik (SIK) visade 2007 att det i genomsnitt går åt 8 liter diesel för att fånga ett kilo svensk havskräfta, en ekvation som inte skulle gå ihop om inte bränslet var subventionerat. Av klimatskäl är detta förkastligt då trålning efter havskräfta orsakar rekordstora utsläpp av växthusgaser för varje ton havskräfta, mer än dubbelt så mycket som biff! Denna energislösande och miljöförstörande verksamhet är enbart möjlig genom subventioner.
Enligt EU:s energiskattedirektiv ska medlemsstaterna bevilja skattebefrielse för bränsle för fiskefartyg på gemenskapens vatten. Direktivet medger dock ett visst utrymme för nationella undantag och variationer, men alla fiskenationer runt Östersjön har någon form av skattebefrielse för bränsle avsett för fiskefartyg. Sverige bör agera aktivt för att EU ska ändra detta skattedirektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sverige kan dock redan i dag utnyttja undantaget i energiskattedirektivet. Vi tycker att detta bör ske genom att Sverige sluter bilaterala avtal med andra länder kring Östersjön och Västerhavet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
European Federation for Transport and Environment och Naturskyddsföreningen har lämnat ett förslag på hur man skulle kunna införa en kilometerskatt för sjötrafiken runt Östersjön. Det skulle betyda en obligatorisk avgift för alla fartyg som färdas i Östersjön. Avgiften skulle baseras på hur mycket kväve och svavel fartyget släppt ut och registreringen skulle ske med hjälp av dagens AIS-system för fartyg. Vi ser det som ett intressant förslag till hur man kan internalisera sjöfartens kostnader för miljöpåverkan. Förslaget behöver analyseras vidare och det är väsentligt att det genomförs av alla eller nästan alla länder runt Östersjön. Regeringen bör utreda hur en kilometerskatt för sjötrafiken i Östersjön skulle kunna införas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sveriges långa kust med alla dess hamnar är en stor fördel ur kommunikationssynpunkt och möjliggör en utvecklad sjöfart. Dagens sjöfart kännetecknas av långa frakter av gods som har lågt varuvärde. Den största delen av styckegodshanteringen har sedan 1950- och 1960-talen övergått till lastbil, men sjötransporter skulle kunna bidra till att fler transporter flyttas över från vägtrafiken och därmed ger lägre miljöbelastning. Då krävs dock en annan inriktning på politiken.
Regeringen anser att de hamnar som är centrala för det svenska transportsystemet bör finnas med när man genomför åtgärdsplaneringen. Men för att det ska ha någon betydelse måste de som planerar veta vilka hamnar som är centrala eller strategiska. Regeringen har dock valt att inte peka ut dessa orter. Vi anser till skillnad från regeringen att det är viktigt att peka ut ett antal prioriterade hamnar för godstransporter. Det skulle kunna bidra till att staten i framtiden kan styra statliga infrastruktursatsningar mer effektivt och miljöinriktat. Ett utpekande av strategiska hamnar kan även bidra till en bättre samordning av investeringar mellan trafikverken.
Det är av samma effektivitets- och miljöskäl även viktigt att peka ut ett antal viktiga platser för kombiterminaler (en kombiterminal är en omlastningspunkt mellan olika transportslag, t.ex. mellan väg och järnväg).
Vi anser att följande hamnar ska vara strategiska: Gävle, Sundsvall, Umeå, Luleå, Göteborg, Vänerhamnar, Helsingborg, Malmö, Trelleborg, Karlshamn/Karlskrona, Visby och Norrköping. Förutom dessa hamnar anser vi att det även bör finnas två hamnar till i Östra Sverige. Kapellskär och Stockholms innerhamn har ungefär lika stor godsomsättning och kan alltså båda ses som stora brohamnar. Stockholms innerhamn ligger dock närmare konsumtionsområdet. Kapellskär ligger långt från Stockholm och har ingen järnväg. Det gör att allt gods färdas med lastbil. Vi anser därför att Kapellskär är ett olyckligt förslag.
Vår utgångspunkt har varit att två hamnar av följande tre hamnar ska pekas ut som strategiska: Stockholms innerhamn, Södertälje eller Nynäshamn. Två strategiska hamnar i Stockholmsområdet skulle kunna motiveras av att konsumtionsområdet omfattar så många människor. Alla tre platser vi nämner har sina för- och nackdelar. Vi anser dock att det krävs mer fördjupning och utredning innan ett slutgiltigt ställningstagande kan göras. Vi tror även att den fördjupade beredningen av ärendet skulle kunna omfatta hela Mälardalen, dvs. även hamnar i Mälaren. Även Oxelösund bör omfattas av detta arbete.
Vad som här ovan anförs om strategiska hamnar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vår utgångspunkt är att strategiska hamnar och kombiterminaler går hand i hand. Där det finns strategiska hamnar är det även av avgörande betydelse att det finns strategiska kombiterminaler. Därtill behövs det ytterligare strategiska kombiterminaler på orter som finns i korridorer med stora godsflöden.
Orter där vi ser behov av strategiska hamnar är enligt hamnprincipen Göteborg, Helsingborg, Malmö, Trelleborg, Karlskrona/Karlshamn, Visby, Norrköping, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå. Därtill kommer kombiterminaler i Stockholmsområdet, beroende på val av hamn, och en i Vänerområdet.
Det finns även ett behov av kombiterminaler på de platser som inte ligger vid hamnar. I söder (Älvsjö) respektive norr (Rosersberg) om Stockholm bör det finnas två landbaserad kombiterminaler. Hallsberg är en av landets viktigaste godsnoder, vilket gör att orten ska pekas ut för en strategisk kombiterminal. Som viktiga omlastningspunkter mellan järnväg och väg är Jönköping och Älmhult nödvändiga strategiska noder för kombiterminaler.
Vad som här ovan anförs om strategiska kombiterminaler bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Eftersom Östersjön är ett skyddat område för det med sig att de enskilda länderna på olika sätt använder sig av lagstiftning och ekonomiska styrmedel för att minimera miljöpåverkan. Dagens farledsavgifter är ett exempel på ett bra styrmedel eftersom avgiften är miljödifferentierad. Men det finns ett behov av översyn av farledsavgifterna, så att de blir ännu mer träffsäkra utifrån ett miljöperspektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi behöver även miljödifferentiera hamnavgifterna för att ytterligare minska miljöbelastningen. Alla hamnar bör ta fram system för hur hamnavgifter ska vara miljöstyrande. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sverige har i dag bara två inre vattenvägar av större betydelse, Vänersjöfarten och Mälarsjöfarten. Mälarfarleden via Södertälje kanal förbinder Västerås och Köpings hamnar med Östersjön. I Södertälje finns en sluss som är 80 år gammal. Genom denna sluss passerar årligen 4 000 fartyg med sammanlagt 5 miljoner ton gods. För att kunna ta in större fartyg i Mälaren krävs en utbyggnad av slussen.
En utbyggnad av slussen kan innebära att tonnaget skulle kunna utökas markant. Nya större båtar i Mälaren skulle öka sjöfartens konkurrenskraft gentemot övriga transportslag. Genomförs inte investeringarna minskar sannolikt sjöfartens konkurrenskraft gradvis och säkerheten påverkas negativt genom att båtarna som trafikerar Mälaren blir allt äldre. Alltmer gods skulle dessutom föras över till landsvägstransporter, dessutom finns det behov av att bygga ut kanalen för att klara större utskov, dvs. större vattenflöde från Mälaren till Östersjön. Behovet uppkommer som en effekt av klimatförändringarna i världen.
Det finns även ett behov av att skapa större utskov från Vänern. Här krävs dock behov av mer utredningar om vilka lösningar som är bäst. Det har bl.a. talats om en vattentunnel. Men det är för tidigt att redan nu låsa sig för en lösning, utan staten bör utreda frågan vidare.
Vad som anförs här ovan om att klimatanpassa Mälaren och Vänern bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att fritidsbåtar, precis som vägtrafikfordon, bör betala för den kostnad som de medför vad gäller sjöräddning, haverier, miljöpåverkan osv. Båtar har dock ingen fordonsskatt som personbilar, trots att det är belagt med kostnader att upprätthålla infrastruktur och sjösäkerhet. Vi anser därför att det ska införas en båtskatt för fritidsbåtar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En sådan skatt kan finansiera dels fritidsbåtarnas andel av infrastrukturkostnaderna, dels en sänkning av alkylatbensin. I dag är det handelssjöfarten som helt betalar och står för kostnader för infrastrukturen inom sjöfarten. Fritidsbåtar betalar ingenting för underhåll av farleder eller sjösäkerhetsanordningar. Om samma princip skulle gälla för vägtrafiken skulle personbilar inte betala någon fordonsskatt; väginfrastrukturen skulle då enbart betalas av den tunga trafiken.
Allt fler båtar blir snabbare och har större motorstyrka. Vi anser att det är särskilt angeläget att få till stånd en större säkerhet på sjön när det gäller de snabbgående båtarna. Det är mot bakgrund av detta vi vill införa ett förarbevis för vissa större och snabbgående fritidsbåtar, samt inrätta ett båtregister.
Vårt konkreta förslag till hur en fritidsbåtsskatt skulle kunna se ut utvecklar vi i motionen 2007/2008:v206, Sjöfarten.
Vänsterpartiet vill genomföra en grön skatteväxling mellan skatten på alkylatbensin och skatten på fritidsbåtar. Ett ökat antal fritidsbåtar leder till en ökad belastning på havsmiljön. De flesta utombordsmotorer är av 2-taktstyp och står för en del av den toxiska belastningen på hav och sjöar. Alkylatbensin minskar utsläppen av polyaromatiska kolväten (PAH) med cirka 80–90 % och kväveoxider med cirka 30–60 %. Enligt flera forskare kan PAH:er vara en grupp av organiska föroreningar som har stor påverkan på livet i haven. Avgaserna från utombordarna stannar till cirka hälften i vattnet, resten tillförs atmosfären. Beräkningar visar att av utsläpp av kolväten från båtar på svenskt område kan 2 000 ton härledas till handelssjöfarten och 7 000 ton till fritidsbåtar. Det är alltså fritidsbåtarna som dominerar utsläppen.
En övergång till alkylatbensin minskar utsläppen av PAH, bensen, kväveoxider och andra ämnen till vatten och luft. Samtidigt minskar människans exponering av dessa ämnen. Åtgärden bedöms ha betydelse för att nå miljökvalitetsmålen Hav i balans, Levande kust och skärgård samt Giftfri miljö.
Alkylatbensin används i dag endast i liten utsträckning, vilket i princip har två orsaker. För det första finns alkylatbensin på pump endast lättillgängligt i vissa delar av landet, framför allt i Stockholms skärgård. I övriga landet är konsumenterna hänvisade till inköp av bränslet i dunkar till ett mycket högre pris. För det andra är efterfrågan mycket svag i de områden där den är lättillgänglig. De flesta båtägare känner inte till alkylatbensinens stora förtjänster.
Det är viktigt att påverka konsumenters attityd och Sjöfartsverket arbetar med en informationsstrategi för att åtgärda detta. Men vi ser att det även finns ett behov av att använda ekonomiska styrmedel för att öka användningen av alkylatbensin. Vi vill därför sänka skatten på alkylatbensin med 1 kr. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det skulle även vara bra med en utfasning av dagens tvåtaktsmotorer. En övergång till fyrtaktare skulle kunna ske genom ekonomisk stimulans. Vi vill därför att regeringen utreder om man kan införa ett system med skrotningsbidrag för båtar med tvåtaktsmotorer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den internationella barlastvattenkonventionen antogs 2004 och är tänkt att hindra växter, djur, bakterier, virus och svampar att sprida sig till områden där de inte förekommer naturligt. Främmande organismer som släpps ut med barlastvattnet kan leda till stor ekologisk och ekonomisk skada. Den biologiska mångfalden kan minska avsevärt.
Sverige har ännu inte ratificerat konventionen. Regeringen deklarerar att de avser att återkomma med en bedömning om det överhuvudtaget är nödvändigt att Sverige ska ansluta sig till barlastvattenkonventionen. Vi anser att det är märkligt att regeringen överväger om det är bra eller ej att ansluta sig till konventionen.
Barlastvattenutredningen ansåg att en anslutning och genomförande av dess bestämmelser betydligt skulle minska riskerna för överföring av skadliga vattenlevande organismer. Vi anser att Sverige ska ansluta sig till barlastvattenkonventionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Som tidigare nämnts har regeringen tagit till sig av Vänsterpartiets förslag på att införa förbud mot utsläpp av toalettavfall. Regeringen bör dock även arbeta inom EU för att avfallshanteringen i hamnarna görs obligatorisk för såväl stora passagerarfartyg som fritidsbåtar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.