Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fredsarbetet på de statliga museerna.
År 2014 har Sverige haft ”200 år av fred”. I internationella sammanhang uppfattas detta som något fullständigt unikt. Särskilt i konfliktområden kan detta ge människor en strimma av hopp: att fred också ska kunna bli möjligt i deras eget land, i deras egen region. Och hur kan Sverige efter 2014 befästa freden i ytterligare ”200 år”.
”Väpnade konflikter är det allvarligaste hindret för utveckling i många länder”, enligt Sveriges politik för global utveckling (PGU, 2003). Svensk utvecklingspolitik ska innefatta alla skeden i konflikthantering. Sveriges riksdag har också beslutat ”att tonvikten i arbetet bör ligga på de två första stegen i en konflikthanteringsprocess” och ”bidra till att konflikterna hanteras så att våldsanvändning och mänskligt lidande kan undvikas”. Här bör ”de största ansträngningarna göras”. Sverige bör också gå i fronten för förebyggande: ”Den roll Sverige kan och bör ta på sig, tillsammans med andra likasinnade, är att vara konstruktivt pådrivande för att ett konfliktförebyggande perspektiv successivt skall genomsyra politiken” (En säkerhetsordning för 2000-talet, bet. 2000/01:UU4).
De flesta konflikter är nu – efter 1989 – inom stater, inte mellan stater. Detta innebär bl.a. att det civila samhällets organisationer idag har mycket större möjligheter att bidra till arbetet med att analysera grundorsaker och metodiskt bearbeta och lösa upp konflikter, innan de resulterar i väpnat våld.
Både när det gäller konflikter mellan stater och inom stater är nyckeln att utrusta stater och samhällen för att klara av sina egna konflikter med fredliga medel. I FN-rapporten om förebyggande av väpnad konflikt 2006 efterlyser FN:s dåvarande generalsekreterare, Kofi Annan, ”lokala och nationella resurser för förebyggande” med syftet att främja inhemska, självbärande infrastrukturer för fred i ett samarbete mellan regering och det civila samhället (A/60/891, 2006).
En satsning på fredsarbetet bör ses som en sådan nationell resurs för förebyggande. Gjorda erfarenheter bör givetvis tas till vara i det fortsatta arbetet för att skapa förutsättningar för ett framgångsrikt och resursstarkt fredsarbete på de statliga museerna.
Fredsarbetet på museerna skall till sin karaktär arbeta aktivt, erbjuda kunskaper, visa på möjligheter att arbeta för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet och ge inspiration att bjuda motstånd mot våldet och bidra till en rimligare värld.
Fredsarbetet skall visa på och stärka sambanden mellan lokala initiativ och verksamheter för en fredskultur och politiken för förebyggande av väpnat våld. En av de viktigaste målgrupperna här – och i museets övriga verksamhet – är barn och ungdom. Museet kan ingå i den redan befintliga strukturen av museum. Och verksamhet ska inte heller vara begränsat till en byggnad utan kunna verka i samverkan med lokala aktörer i Sverige, i Europa och internationellt. Samverkan med motsvarande museum i andra länder skulle förstärka ett sådant arbete.