Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd till friluftslivet.
Den ideella sektorns betydelse för det svenska samhället kan inte nog understrykas – detta trots utvecklingen av välfärdsstaten där fler och fler ansvarsområden har tagits över av samhället. Enligt Demokratiutredningen (SOU 1999:84) finns idag i Sverige ca 200 000 ideella föreningar och 52 procent av alla svenskar är engagerade i ideellt arbete. Det är inom den ideella sektorn den demokratiska fostran sker.
Samhället måste värna om och ta ett större ansvar för att stödja utvecklingen av den sociala ekonomin i allmänhet och friluftslivet i synnerhet. Friluftslivet griper in i många politikområden och kräver därför insatser av flera samhällsaktörer och inom flera politikområden. Människan har behov av både fysisk aktivitet och naturkontakt. Just friluftsliv kan tillfredsställa dessa behov. Friluftsliv har ett egenvärde i form av omedelbar glädje av själva friluftsaktiviteten, av natur- och kulturupplevelsen och avkopplingen. Att kunna tillbringa en del av sin tid i naturen ensam eller tillsammans med andra ger för många en dimension åt livet som inte kan ersättas av något annat. Friluftslivet är en kulturell företeelse som medför god livskvalitet och bättre hälsa, ökad miljömedvetenhet och förståelse för en hållbar förvaltning av natur- och kulturresurserna. Friluftsliv utövas av många, är generationsöverbryggande och kräver inga stora offentliga eller privata investeringar. Att ägna sig åt friluftsliv i ungdomen skapar vanor som visar sig bestå långt upp i åldrarna. I vårt biologiska arv ligger ett stort behov av både fysisk aktivitet och naturkontakt. Just friluftsliv kan tillfredsställa dessa behov.
87 procent av befolkningen i Sverige är positivt inställd till friluftsliv och lika många anser att friluftsliv leder till ökad hälsa visar en Sifoundersökning. Vistelse i skog och mark, vandring, fiske, skidåkning och cykling är de aktiviteter som svenska folket förknippar starkast med friluftsliv. Undersökningen visar också att svenska folket värdesätter friluftslivet och de unika möjligheter som allemansrätten ger. Samtidigt vet vi att svenskarna rör på sig allt mindre på arbetet, i skolan, på fritiden och på väg till och från arbete och skola. Stillasittandet är på väg att utvecklas till ett folkhälsoproblem. Friluftsliv är emellertid inte enbart ett individuellt ansvar utan bygger även på samhälleliga förutsättningar. Redan nu lever vi allt färre år som friska. De sjukdomar som ökar är i stor utsträckning stressrelaterade som depressioner, trötthet och värk, men också sjukdomar till följd av ett allt för stillasittande liv som fetma, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.
Det statliga stödet till frilufts- och främjandeorganisationer har sedan 1960-talet minskat kraftigt i förhållande till idrottsstödet. Huvuddelen av den bidragsgivning som på 1960-talet sköttes av Statens friluftsnämnd har helt försvunnit. Naturvårdsverket och därefter den dåvarande stiftelsen Sveriges Turistråd hade under många år uppgiften att fördela anläggningsbidrag till friluftsorganisationerna, men bidragen försvann helt när Turistrådet avvecklades 1992.
På 1970-talet till i början på 1990-talet fördelades friluftsrörelsens organisationsbidrag via Riksidrottsförbundet (RF). Därefter och fram till Friluftsrådets bildande 2003 fördelades medlen direkt av regeringen. Från 2003 fördelas medlen av Friluftsrådet.
Den moderna historieskrivningen kan sammanfattas enligt nedan:
1999 ”Statens stöd till frilufts- och främjarorganisationer” (Ds 1999:78) läggs fram.
2000 Den ideella organisationen Frisam bildas.
2002 Anslaget höjs från 13 mnkr till 15 mnkr.
2003 Friluftsrådet inrättas vid Naturvårdsverket med representation från Frisam.
2004 Extra anslag till Friluftsrådet om 10 mnkr från anslaget för biologisk mångfald.
2005 Anslaget permanentas om 25 mnkr.
2006 Frisam byter namn till Svenskt Friluftsliv.
2008 Svenskt Friluftslivs friluftspolitiska program presenteras.
Vi anser att Sverige behöver en långsiktig friluftspolitik. Vi föreslår därför att regeringen initierar ett arbete för att skapa goda förutsättningar för friluftslivet i Sverige. För detta krävs:
Tydliga visioner och mål.
Ändamålsenlig lagstiftning och struktur.
Goda ekonomiska resurser.
En lämplig organisation av samhällets resurser.
För att kunna utveckla sitt arbete och bl.a. bidra till ökad fysisk aktivitet utomhus behöver friluftsrörelsen ett ökat statligt stöd utöver de ideella insatser som idag håller friluftslivet vid liv. Precis som idrotten bidrar friluftslivet till stor samhällsnytta. Sedan 2003 har idrottsrörelsen haft möjlighet att utveckla sin verksamhet med hjälp av handslaget och idrottslyftet. Det är nu dags för ett ökat stöd till ett friluftslyft.
Friluftslivets organisationer bör från samhällets sida jämställas med idrottsrörelsen när det gäller beskattning och bidrag och bör i likhet med idrotten ansvara för att fördela sina egna medel. Detta har stöd i utredningen ”Statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer” (Ds 1999:78).
En rapport som togs fram 2006 vid Lunds universitet visar att bristen på motion kostar samhället 6 miljarder kronor om året. I en liknande studie år 2001 beräknades kostnaderna för rökning till 8,3 miljarder kronor om året.
Bakgrunden till studien är kunskapen om att regelbunden fysisk aktivitet förbättrar hälsan och minskar riskerna för bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar. Trots fördelarna med regelbunden motion är det inte mer än drygt 40 procent av befolkningen i åldrarna 18–64 år som motionerar regelbundet. En tioprocentig ökning av gruppen fysiskt aktiva skulle spara samhället en kostnad på 1,7 miljarder kronor (rapporten finns på http://www.svensktfriluftsliv.se/media/ FRISAMfolder_6miljarder.pdf).
Friluftslivet i Sverige representerar stora ekonomiska värden och friluftslivets upplevda värden uppgår ofta till höga belopp jämfört med andra näringar. Bara omsättningen inom det svenska friluftslivet uppskattas i en rapport till 35 miljarder kronor årligen (rapporten finns på http://www.svenskt-friluftsliv.se/ media/Friluftslivets_varden_080319.pdf).
Att uppmärksamma friluftslivets ekonomiska värden har stor betydelse för synen på hur vi nyttjar landskapet och friluftslivets ställning i stort. De senaste decenniernas utveckling inom besöksnäringen talar för att landskapet som upplevelsemiljö kommer att få en allt större ekonomisk betydelse i framtiden. Vi lever i en värld med växande befolkning, ökad resursknapphet och i vissa länder en påfallande ökning av den ekonomiska utvecklingen. Tillgång till attraktiv natur för vila, avkoppling, motion, utmaning, samvaro och upplevelse är ett uttryck för hög livskvalitet hos många människor.
Utredningen ”Myndighet för miljön” lade i juni 2008 fram sitt betänkande.
Utredaren föreslår att regeringen tar bort de regleringar av råd som hanterar direkta ärenden. Bland annat föreslår utredaren att Friluftsrådet tas ur Naturvårdsverkets instruktion. Utredaren menar att ”Regeringen bör tillförsäkra sig om att den fortsatta ärendehanteringen sker i samråd med berörda myndigheter/organisationer genom att specificera detta i samband med anslagsvillkoren i regleringsbrevet eller instruktionen”.
Utredaren föreslår vidare att beslutanderätten för bidrag till friluftsorganisationer förs till Naturvårdsverket genom ändring i förordningen 2003:133 om statsbidrag till friluftsorganisationer.
Förslagen skulle innebära att Friluftsrådet i sin nuvarande form upphör samtidigt som en ökad tydlighet vad gäller ansvar för friluftsfrågorna kommer till stånd. Idag finns tre aktörer inom området: Naturvårdsverket, Friluftsrådet och Svenskt Friluftsliv. Färre aktörer skulle gynna tydligheten inom området. Vi anser inte att Naturvårdsverket skall ha ansvaret för medlen under anslag 30:4 Bidrag till friluftsorganisationer. Istället bör Svenskt Friluftsliv erbjudas att överta ansvaret för administrationen av anslag 30:4 Bidrag till friluftsorganisationer i enlighet med organisationens remissvar på utredningen. Friluftslivet bör i likhet med idrotten ges samma förtroende att kunna fördela sina egna medel. Detta har också stöd i utredningen ”Statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer” (Ds 1999:78).
Då (1999) var friluftsorganisationernas samarbetsorgan (Frisam) liksom vid tillkomsten av Friluftsrådet ännu inte uppbyggt på sådant sätt att den kunde åta sig ett myndighetsuppdrag. Idag, när merparten av friluftslivets organisationer är medlemmar i Svenskt Friluftsliv, har organisationen kompetens att utöva ett sådant uppdrag.
Ett överflyttande av ett sådant ansvar kan ske på samma vis som skett för idrotten, men då måste en speciallagstiftning skapas på liknande sätt som för idrotten (SFS nr: 1995:361, lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund).
Ett annat alternativ är att i Naturvårdsverkets regleringsbrev ange att anslaget skall hanteras av Svenskt Friluftsliv med rapporteringsskyldighet till Naturvårdsverket i likhet med vad som är fallet i Norge.