Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som får i uppdrag att särskilt utreda och komma med förslag till åtgärder som kan förhindra och förebygga suicidhets på Internet.
Varje år väljer mellan 1 000 och 1 500 människor att ta sina egna liv. År 2005 var det hela 1 516 personer som tog sina egna liv (Epidemiologiskt Centrum, Socialstyrelsen 2007).
”Med bara några klick på nätet kan den som vill, samla på sig hundratals tips på de bästa sätten att ta sitt liv säger professor Jan Beskow i TV 1-programmet Uppdrag granskning, som fokuserade kring självmordssajterna på Internet med anledning av den internationella suicidpreventiva dagen den 10 september. Han bedömer att de snabba kontakterna och de handfasta tipsen ökar riskerna för att den tidigare långsamma suicidala processen väsentligen kortas ned. Michael Westerlund, medie- och kommunikationsvetare på JMK (Institutionen för journalistik, media och kommunikation vid Stockholms universitet och forskare vid NASP) anser att för dem som redan befinner sig i riskzonen för självmordshandlingar är självmordssajterna livsfarliga.
Även professor Danuta Wasserman har uttalat sig angående Internet och självmord såväl i Uppdrag granskning som hos Adaktusson på TV 8. Hon anser att man ofta inte når unga pojkar och unga män med traditionell psykiatrisk behandling, vilken dessa unga människor upplever som gammalmodig och inte alls passar deras värderingar och deras temperament. De söker inte och vill inte ta emot traditionell hjälp. Ofta är dessa personer känslomässigt isolerade från sin familj och saknar ett socialt nätverk i traditionell bemärkelse, men använder sig av Internet som blir en viktig social samvaro. Vi behöver inom psykiatrin utveckla metoder som är attraktiva för den moderna människan. Studier i Tyskland och Israel har visat att man kan locka fram dessa skygga och tillbakadragna unga människor till en diskussion om deras önskan att inte leva vid en interaktiv rådgivning på nätet. Det är ofta ett för dessa personer hemvant sätt att kommunicera och man kan på detta sätt nå fram till dem och på sikt förändra deras inställning till livet och ge dem resurser att önska leva. Dessa metoder måste utvecklas och användas även i Sverige.
Dr Christiane Eichenberg från Köln, som genomfört en Internetstudie av självmordsnära personer, har genom enkät till 164 personer med självmordshistorik ställt 29 frågor om deras vanor och motiv för att besöka självmordssidor på nätet. Det förefaller, skriver dr Eichenberg, som om de flesta av besökarna söker efter hjälp på nätet från någon som har förståelse för deras problem och själva upplevt självmord som en sista utväg. Den sociala kontakten tycks ha varit avgörande.
Den suicidpreventiva betydelsen av ett psykosocialt stöd har lyfts fram av bl.a. Fleichmann och medförfattarna i deras SUPRE-MISS-studie, ett stöd som den friske normalt får genom ett socialt nätverk, men som den självmordsnära patienten oftast saknar. Självmord är fortfarande tabuerat och många patienter med självmordsproblematik saknar möjlighet att tala om sina problem och tankar på självmord med sin familj eller sina vänner.
Den som hetsar en annan person till suicid, säljer medel för suicid eller tillhandahåller och sprider metoder för suicid kan själv vara i behov av hjälp för sin suicidalitet, men det kan också vara en människa som rent ideologiskt menar att den hjälper världen med sitt agerande. Det är kanske nu dags att även överväga ett nytt lagrum som reglerar denna form av brottslig gärning. De som mister sina anhöriga för att de hetsats att ta sitt liv har svårt att förstå hur man kan få göra sådant utan att riskera åtal, hur försäljning av medel och instruktionsfilmer om metoder får finnas på nätet utan att någon reagerar.
Det kan behöva tillsättas en utredning som får i uppdrag att särskilt utreda och komma med förslag till åtgärder som kan förhindra och förebygga suicidhets på Internet. Detta bör komma regeringen tillkänna.