Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av hanteringen av landets byggnadsminnen.
En viktig del av det som utgör en nation är dess gemensamma historia. Denna kan finnas dokumenterad i skrifter, sägner och dylikt. Men mer påtagligt är byggnader och anläggningar. Det kan vara allt från det kungliga slottet till statarhuset, från Vallonbruket till en kolmila eller en slåttermyr. Allt detta ger perspektiv på dagens Sverige. I relation till EU och världen i övrigt har våra historiska byggnader en betydelse. För att bevara historiskt värdefulla byggnader skyddsklassas dessa som byggnadsminnen.
I Sverige finns över 2 360 byggnadsminnen varav 300 är statliga. Till detta kommer 3 000 kyrkor inom Svenska kyrkan som erhåller speciella pengar från staten. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) erhåller sedan 2004 cirka 260 miljoner kronor i anslag från staten. RAÄ:s ansvars- och verksamhetsområde har under åren utvidgats till att omfatta bland annat bidrag till arbetslivsmuseer, informationsspridning med mera. Anslaget justerat för konsumentprisindex har minskat på ett oroveckande sätt och RAÄ uppskattar att man behöver ett fördubblat anslag till 500 miljoner kronor för att fullgott kunna uppfylla sina åtaganden.
Vad gäller de kulturhistoriskt intressanta byggnaderna är dessa 2 060 till antalet. Dessa får dela på ett anslag om 59 miljoner kronor vilket kan jämföras med motsvarande för kyrkobyggnaderna som är ca 3 000 till antalet och har ett anslag på 460 miljoner kronor. Vid förfrågan hos landets länsstyrelser uppskattar de att ytterligare 550 byggnader bör byggnadsminnesförklaras och att ett realistiskt anslag för underhåll av dessa 2 610 byggnader bör uppgå till ca 170 miljoner kronor.
Att staten ska stå för alla kostnader för underhåll av privata byggnadsminnen är orealistiskt. Samtidigt finns ett stort intresse, en kunskapstörst bland ägarna och en villighet att själva stå för en icke obetydande del av underhållskostnaderna. Men som framgår av ovanstående finns det en påtaglig risk för att vårt kulturarv i detta avseende förringas.
Ett annat problem är byggnadsminnesskyddade hus rättsliga ställning i plan- och bygglagen (PBL). Det finns exempel från senare tid där dessa värdefulla hus rivits eller hotas att rivas, till exempel Svartlings stall i Stockholm och Turisthotellet i Marstrand.
Regeringen bör ge ansvarig myndighet i uppdrag att
utarbeta en långsiktig strategi för bevarande och användning av byggnadsminnen
utarbeta en vårdplan för respektive byggnadsminne
se till att traditionella byggtekniker och restaurering införs på byggprogrammet
se över skatteregler för underhåll av byggnadsminnen
se över hur staten i budgetprocessen kan avsätta ett indexreglerat belopp som ger kulturskyddade byggnader en långsiktigt godtagbar underhållsnivå
se över skyddet för byggnadsminnen i relation till PBL så att deras ställning stärks.