Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Strömsholms kanal.
För 200 år sedan var Strömsholms kanal, från dalabruksorten Smedjebacken i norr till Borgåsund vid Mälaren i söder, den snabbaste och billigaste vägen mellan Bergslagen och Mälaren. Den elva mil långa kanalen blev en nationalekonomisk succé, där den drog fram genom ett av Sveriges förnämsta bruksdistrikt.
Strömsholms kanalaktiebolag har funnits sedan 1770 med viktigaste uppgift att hålla farleden tillgänglig och säker för seglation. Nyttotrafiken på kanalen upphörde dock i mitten av 1900-talet.
Strömsholms kanal förklarades 1990 som byggnadsminne, vilket medför särskilda förpliktelser för de fyra delägarkommunerna Smedjebacken, Fagersta, Surahammar och Hallstahammar att vårda kanalverk, bankar och byggnader. Längs hela kanalen har, trots ombyggnader och tekniska problem, trafiken pågått sedan 1795 och därmed varit en betydelsefull tillgång för många människors arbets- och livsmiljö.
Bolagets ekonomi har under alla år varit ansträngd, inte minst sedan nyttotrafiken upphörde, och bolagsstyrelsen har ständigt jagat samhällsbidrag och olika former av stöd till kanalens drift och underhåll. Utan driftsbidragen från delägarkommunerna samt från landstingen i Dalarna och Västmanland skulle inte säkerheten för farleden och därmed kanaltrafiken upprätthållas.
Genom ett stöd från EG:s strukturfond har kanalbolaget under ett antal år givits bättre förutsättningar att förvalta det industrihistoriska arvet, dels genom kunskapsutveckling, dels genom nya infrastrukturella aktiviteter, som ett komplement till den ordinarie verksamheten.
Sedan EG-stödet upphörde 2007 har emellertid kanalbolagets arbete med att upprätthålla kanalanläggningens status och de omgivande industri- och kulturhistoriska miljöerna försvårats ytterligare.
Det är därför av största vikt att fler aktörer görs delaktiga i kanalens och kanalbolagets utvecklingsarbete och framtid.
Det finns många historiska miljöer att värna och vårda längs Strömsholms kanal. Det finns också utvecklingspotential när det gäller båttrafiken med tillhörande friluftsliv och ekoturism, och det finns ett stigande intresse för att färdas längre och kortare sträckor på kanalen.
Kvarstår gör dock nödvändigheten av ett samhällsbidrag till Strömsholms Kanal AB för driftskostnader avseende främjandet av kanaltrafiken, en verksamhet väl värd att värna inte enbart av delägarkommunerna utan även i ett riksperspektiv.