Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en politisering genom delning av SVT och SR.
Fri press är en av grundpelarna i en levande demokrati och en av förutsättningarna för ett fritt samhälle. I Sverige har vi i ordets rätta bemärkelse fri press. Statsmakterna har ingen formell möjlighet att påverka vad som skrivs i tidningar och på Internet eller tas upp i radio och på tv. Det är utmärkt och så måste det förbli.
Sveriges Television (SVT) och Sveriges Radio (SR) är två av landets största nyhetsförmedlare. Vilka nyheter som tas upp i deras nyhets- och samhällsprogram samt hur nyheterna speglas har stor inverkan på samhällsdiskussionen och i förlängningen hur vårt land utvecklas. SVT och SR är en stor del av de massmedier som ibland kallas för den tredje statsmakten, något som ger dem ett extra ansvar.
SVT och SR utgör tillsammans med Utbildningsradion så kallad public service. Genom att storleken på deras finansiering beslutas av Sveriges riksdag är de indirekt beroende av denna. Vidare utses SVT:s och SR:s styrelseordförande av regeringen. Det är här ett problem kan uppkomma. Bara misstanken om att SVT och SR skulle vara politisk färgade är ytterst olyckligt. Det är inte orimligt att tro att den politiska ledningen medvetet eller omedvetet till styrelseposterna utser personer som är dem närstående. Lika rimligt är det sedan att tro att ledningens grundläggande värderingar kan tänkas sippra ned i organisationerna.
Självklart kommer styrelserna för SVT och SR inte med förslag om vad kanalerna ska göra, men de utser vd som i sin tur utser redaktionschefer och så vidare. På så sätt kan organisationer sakta men säkert färgas på ett eller annat sätt. Trots att en journalist anstränger sig för att göra ett opartiskt inslag är det inte möjligt för en människa att bortse från sina egna grundläggande värderingar. Värderingar är politik och i förlängningen speglas dessa i det arbete som en person gör.
I dag kontrolleras sakligheten och opartiskheten i SVT och SR av Granskningsnämnden, som är en statlig myndighet. Nämnden består för närvarande av sju ordinarie ledamöter och två suppleanter som alla är utsedda av regeringen för en period av tre år.
Eftersom ingen i praktiken kan vara opartisk fullt ut borde medieföretagen, precis som den fria dagspressen i Sverige, redan från början bekänna politisk färg. Detta kan ske genom att varje företag delas i två delar, en för vardera sidan. Exempelvis skulle SVT 1:s styrelse sedan kunna tillsättas av oppositionen medan SVT 2:s av regeringssidan. Självklart skulle nyhetsbevakningen i de båda kanalerna skilja sig åt från varandra, men den skulle bli bredare och summan av de båda kanalerna skulle bli både bättre och politiskt neutral.
Bara för att SVT och SR ”politiseras” betyder inte det att kanalerna per automatik kommer att börja sända starkt vinklade reportage och nyhetssändningar. För att upprätthålla sin trovärdighet som nyhetskälla kommer den journalistiska integriteten i organisationerna även i fortsättningen att vara av största vikt. Tidningar som Svenska Dagbladet (obunden moderat) och Aftonbladet (oberoende socialdemokratisk) har därför starkt färgade ledarsidor, medan resten av tidningarna till största delen förhåller sig politiskt neutrala.
Den bild som en person kan få genom att lyssna på de båda sidorna och sedan väga argumenten och vinklingarna mot varandra är en mer fullständig bild än den som i dag presenteras i SVT och SR. Självklart blir det mer information att ta in, men i en demokrati förutsätts medborgarna inför allmänna val ta reda på vad de olika sidorna tycker och sedan själv ta ställning. Genom en politisering av SVT och SR skulle denna medborgerliga informationsinhämtning på ett mer påtagligt sätt sträcka sig över hela mandatperioderna.