Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa begreppet stad i kommunallagen.
Trots 1971 års kommunreform kallar sig vissa kommuner i dag för ”stad”, även om stadsbegreppet alltså rent juridiskt inte längre existerar. Exempel på detta är ”Stockholms stad”, ”Göteborgs stad” ”Malmö stad”, ”Västerås stad” och ”Solna stad”, samtidigt som exempelvis Örebro och Falun använder beteckningar som ”stadskansli” och ”stadsjurist”.
Att ett antal tätbefolkade svenska kommuner använder begreppet stad är ett uttryck för att man i namnet vill beskriva sin karaktär. Stadsbegreppet är av gammal hävd och beskriver tveklöst en verklighet som alla medborgare kan förstå: att vissa kommuner i huvudsak består av en stadsbebyggelse och inte främst av ett antal mindre samhällen och större kringliggande landsbygd.
Finlands kommunallag (17.3.1995/365) föreskriver i 5 §: ”Kommunen kan använda benämningen stad när den anser sig uppfylla de krav som ställs på ett stadssamhälle.” I juridisk bemärkelse skiljer sig inte städerna och kommunerna åt på andra sätt.
En sådan komplettering av den svenska kommunallagen vore också rimlig, då den juridiska terminologi svensk lagstiftning använder uppenbarligen inte återspeglar verkligheten längre. Ordet ”kommun” fångar helt enkelt inte in alla aspekter av den verklighet som ordet ”stad” korresponderar emot, och därför har åter ordet stad kommit i bruk.
Istället för att kommunerna själva antar beteckningar som inte är formellt korrekta, bör den svenska kommunallagen kompletteras med en bestämmelse liknande den finländska. På så sätt skulle den använda terminologin kunna sanktioneras, inte bara av sociala definitioner som korresponderar emot verkligheten, utan också rent rättsligt i form av kommunallagen.