Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att avlägsna jordbruksfrågorna från miljöutskottet.
Riksdagens organisation speglar omvärldens förändringar. Ecklesiastikminister är numera ett stavningstest och inte en titel som används. Lika tidstypiskt ekar titeln hushållningsminister som Sveriges första statsråd som var kvinna, Karin Kock, tog över år 1947. Vi lever ännu inte i den bästa av organisationer och statsrådens titlar och utskottsindelningen utvecklas hela tiden för att svara upp mot de behov som staten och riksdagen har. Ett exempel är det gamla jordbruksutskottet som sedermera bytte namn till jordbruks- och miljöutskottet och numera heter miljö- och jordbruksutskottet. Denna utveckling fortsätter och turen har kommit till ännu ett skifte. För det är en märklig ordning att just jordbruket skiljer ut sig bland de areella näringarna och berättigas ett eget utskott. Även andra gröna näringar är viktiga, men det heter inte miljö- och fiskeutskottet eller miljö- och skogsutskottet eller för den skull miljö- och jaktutskottet. De gröna näringarna är just näringar och borde hanteras av näringsutskottet. Bönder är också företagare.
Miljöfrågorna borde istället genomsyra allt arbete. Ett gott exempel på detta är EU-frågorna. De hanteras numera av fackutskotten och inte enbart EU-nämnden. Det är ett resultat av det goda arbete som riksdagen har genomfört inom ramen för ”Riksdagen i en ny tid”. På samma sätt behöver vi förändra organisationen till en grön tid. Ett nytt miljöutskott blir på samma sätt som EU-nämnden en samordnande instans, men bör på sikt inte finnas kvar.