Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla som arbetar i riksdagens utskott kallas ”ledamöter av utskott”.
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att ledamöter ska ha likvärdiga förutsättningar för sitt riksdagsuppdrag.
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att ledamöter som har annat arbete utanför riksdagsuppdraget bör begära tjänstledighet helt eller delvis från riksdagsuppdraget.
Riksdagsuppdraget är ett fint, intressant och förpliktigande uppdrag. På samma sätt som på många arbetsplatser och i organisationer uppstår ändå ibland funderingar kring vad som kan förändras för att uppdraget ska kunna utföras ännu bättre och mer effektivt.
När 349 ledamöter väljs in i riksdagen har samtliga initialt ett likvärdigt uppdrag. När beslut om utskottsplaceringar är klara blir en del ledamöter ordinarie ledamöter medan andra blir arbetande suppleanter eller enbart suppleanter. I praktiken gör många suppleanter ett mycket ambitiöst arbete i sina utskott. Samtliga ledamöter bör kallas ”ledamot av utskott”. Det skulle ge ledamöterna samma ansvar och möjligheter i utskotten.
Socialdemokrater och moderater har tack vare sitt väljarstöd betydligt fler ledamöter än övriga partier. Sex socialdemokrater och fem moderater kan därmed dela på utskottsarbetet. De mindre partierna har en ledamot, i undantagsfall två ledamöter. De större partierna kan också dela upp arbetet i valkretsen, fördela inbjudningar från olika aktörer och ger också större möjligheter att ägna sig åt specialisering och hjärtefrågor. Många ledamöter är dock ensamma företrädare för sitt parti i valkretsen, vilket innebär en mycket stor arbetsbelastning. Det förutsätts av väljare och media att man är någorlunda uppdaterad på frågor i alla riksdagens 15 utskott. Det innebär att det finns ledamöter i de mindre partierna som arbetar 60–70 timmar/vecka för att hinna med alla åtaganden. Detta trots en hård prioritering.
Ovan beskrivna verklighetsbild aktualiserar därmed frågan om ledamotsstödet. Ledamöter i de mindre partierna skulle de facto behöva mer stöd för att få likvärdiga förutsättningar att klara uppdraget.
Ledamöters olika arbetsvillkor aktualiserar även frågan om ledamöters möjligheter att arbeta utanför riksdagen. Många upplever det som provocerande att det finns ledamöter som utöver riksdagsuppdraget har arbete vid sidan om. Det faktum att ledamöter inte arbetar heltid som riksdagsledamot utan har andra inkomstbringande uppdrag vid sidan innebär att medborgarna kan få en felaktig bild av riksdagsuppdraget. Den som har annat arbete utanför riksdagsuppdraget bör begära tjänstledighet och en ersättare kallas in. Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande 2006/07:KU4 att ”…en reglering i syfte att förhindra visst arbete utanför riksdagen skulle kunna utesluta vissa grupper från möjligheten att åta sig uppdrag som riksdagsledamot.” Det är svårt att förstå konstitutionsutskottets ställningstagande. Riksdagsuppdraget är mycket omfattande. De flesta torde vara överens om att det är ett heltidsuppdrag. Att ha ett arbete vid sidan av riksdagsuppdraget är också förbehållet/möjligt för de ledamöter som är bosatta i Stockholm och dess närhet. Detta bör riksdagen ge riksdagsstyrelsen tillkänna.