Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vid regeringens styrning av myndigheterna ska de i motionen beskrivna slutsatserna från Ansvarskommittén beaktas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen omedelbart bör ge nationella myndigheter i uppdrag att avvakta vidare omstruktureringar till dess att Ansvarskommitténs viktiga slutsatser givits en seriös politisk behandling.
Regeringen bör stoppa olika sektorsmyndigheters egna omorganisationer till dess att Ansvarskommitténs slutsatser behandlats politiskt. Varje sektorsmyndighet genomför just nu över hela landet egna omfattande strukturförändringar, där den samlade samhällsnyttan varken beskrivs eller bedöms. Det är regeringens ansvar att förhindra att detta föråldrade stuprörstänkande försämrar servicen till medborgare och minskar möjligheterna för regional utveckling i hela landet.
Den 27 februari 2007 överlämnade landshövding Mats Svegfors den så kallade Ansvarskommitténs betänkande till regeringen. Problemen med det starka sektorstänkandet inom statens egen verksamhet är ett återkommande tema i betänkandet. Detta hade redan lyfts fram i delbetänkandet från år 2004. ”En omfattande kritik mot den statliga sektoriseringen och åtföljande brist på koordinering mellan olika nationella initiativ, en uppfattning som var gemensam för det stora flertalet remissinstanser”, skriver Ansvarskommittén på sidan 59.
I kapitel 6, Staten, konstaterar Ansvarskommittén följande: ”Det behövs ett tvärsektoriellt beslutsfattande med fokus på helheter.” Man konstaterar vidare: ”Enligt kommitténs bedömning måste det ställas högre krav på staten vad gäller helhetsperspektiv. Detta fordrar tvärsektoriella beslutsunderlag och styrning som överskrider sektorsgränser.” Och längre fram i samma avsnitt skriver man: ”Den årliga myndighetsstyrningen inom staten har hittills varit mer inriktad på myndigheternas prestationer och kostnader än på utbyte för medborgare och andra konsekvenser i termer av det offentliga åtagandet.” Efter denna uppfordrande beskrivning väljer Ansvarskommittén i politisk enighet att formulera sig enligt följande: ”Enligt kommitténs mening är det MYCKET angeläget att söka återsamla staten genom att de statliga myndigheterna i högre grad än idag ser sig själva som delar i organisationen staten.”
Regeringen har förhindrat att denna analys och dessa viktiga slutsatser blivit politiskt behandlade. Samtidigt fortsätter varje sektorsmyndighet den egna omorganisationen utan att där sker en sammanhållen och tvärsektoriell analys av konsekvenserna.
Istället sker samtliga förändringar enbart utifrån den egna myndigheten och sektorns intresse och önskning.
Det saknas i stort tvärsektoriella underlag för alla dessa omfattande strukturförändringar.
Det är en allvarlig brist att sammanhållna bedömningar saknas, vilket riksdagen bör besluta att regeringen skall ansvara för. I sitt avsnitt om de nationella sektorsmyndigheterna skriver Ansvarskommittén följande: ”Det är också väsentligt att frågor som rör myndighetsorganisation prövas inte bara inom ramen för respektive sektor, utan också i ett generellt förvaltningspolitiskt perspektiv.