Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbättra informationen om EU, dess beslut och administration så att EU ”kommer närmare” svenska medborgare.
EU:s medlemsländer suckar och våndas. Irländarna röstade nej till Lissabonfördraget. Svåra och oöverblickbara, inte minst administrativa, problem har uppstått.
Irland, ett land som verkligen fått del av EU:s resurstilldelning, stjälper möjligheten för en kompakt majoritet som är för Lissabonfördraget och vill få detta ratificerat.
En enkel och säkerligen synnerligen effektiv slogan i den irländska folkomröstningen var: If you don´t know vote no.
Efter den irländska omröstningen har opinionsundersökningar mer än entydigt visat att irländarna saknade kunskap om Lissabonfördraget. Folkomröstningskampanjen gav inte alls den kunskap som ofta förfäktas att sådana kampanjer nära nog automatiskt ska ge.
Man kan hävda att det bör ligga i medborgarnas intresse att skaffa sig information och kunskap, men man måste dessutom göra gällande att det åligger politiker att hitta de metoder och de kommunikationer som gör att intresse väcks och kunskap når fram.
I Sverige är det i riksdagen som beslutet om svenskt ratificerande av Lissabonfördraget ska äga rum. Detta ser jag som en självklarhet. Det innebär för den skull inte att information om fördraget, på ett vida mer konsekvent sätt än hittills, inte behöver komma till stånd.
Kunskapen om EU – historia, uppbyggnad, beslutsfunktioner, fattade beslut etcetera – är, enligt min uppfattning, minimal.
Det kan inte te sig rimligt att ointresset och den ofta spektakulära och relativt betydelselösa rapporteringen om EU får fortsätta utan att riksdag och regering vidtar några åtgärder.
Det borde vara självklart att förse varje parlamentariker med en tidning i stil med Riksdag & Departement rubricerad förslagsvis EU-parlament och Kommission. De nya kommunikationsmöjligheter som står snart sagt alla till buds borde kunna utnyttjas bättre. Information från rådsmöten – en information som i regel medier vidarefört innan den når riksdagens kammare – borde kunna kompletteras med personlig information i riksdagshuset från respektive EU-parlamentsgrupper et cetera.
Genom en bättre fungerande information om EU, dess beslut och administration skulle EU ”komma närmare” svenska medborgare.