Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om riksdagens besöksregister.
För ett antal år sedan infördes en ordning som innebar att personer som ville besöka en riksdagsledamot i riksdagshuset var skyldig att registrera sig i ett besöksregister. I huvudsak genomfördes förändringen av säkerhetsskäl och väckte heller inte någon större uppmärksamhet.
Nu har emellertid medier begärt att få utdrag ur besöksregistret för att kunna se vilka som besöker partikanslier och riksdagsledamöter. Bedömningen från riksdagsstyrelsen är att det inte är möjligt att sekretessbelägga dessa uppgifter. Därmed har en ordning införts som innebär att alla som vill informera eller samtala med en riksdagsledamot på plats i Stockholm får räkna med att uppgiften är offentlig och tillgänglig för massmedier.
Är det bra för demokratin? Ligger det i demokratins intresse att kartlägga vilka besök som sker? Kommer det att bidra till att fler vågar kontakta våra folkvalda? Finns det inte ett starkt värde i att vem som helst ska kunna kontakta sin riksdagsledamot utan att behöva räkna med att besöket blir offentligt? Det ligger förvisso i demokratins intresse att ordentligt granska de folkvalda – vilket onekligen också sker i mycket stor utsträckning.
De senaste årens utveckling med obligatoriskt register för ledamöternas inkomster och uppdrag är ett bra exempel på uppgifter som bidrar till en sådan granskning. Men är det bra för demokratin att de som besöker ledamöterna ska genomgå granskning? Kommer exempelvis papperslösa flyktingar att våga besöka riksdagshuset? Det är angeläget att en översyn vidtas i syfte att säkerställa möjligheten för landets medborgare att kontakta sina folkvalda utan att behöva blir offentligt registrerade, vilket bör ges regeringen tillkänna.