Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stoppa avvecklingen av ambassader i länder i syd.
Den borgerliga regeringen har under 2006, 2007 och 2008 fattat beslut om att avveckla följande utländska myndigheter:
ambassaden i Abidjan (Elfenbenskusten)
ambassaden i Windhoek (Namibia)
ambassaden i Managua (Nicaragua)
ambassaden i Gaborone (Botswana)
generalkonsulatet i Gdansk (Polen)
generalkonsulatet i Phuket (Thailand)
ambassaden i Luanda (Angola), dock återupprättad som ”minimyndighet”
ambassaden i Manila (Filippinerna)
ambassaden i Vientiane (Laos)
generalkonsulatet i Hamburg (Tyskland).
Det är tydligt att regeringen prioriterar att ha stor närvaro i Europa. Emellertid sker detta på bekostnad av svensk närvaro i länder i syd.
Trots att antalet stater i världen ökat med 33 stycken sedan slutet av kalla kriget, har antalet svenska ambassader hållit sig på en konstant nivå: ca 103–104 till antalet. Trenden är att ambassader och andra beskickningar i länder i syd får stryka på foten till förmån för länder i Europa.
Denna utveckling är bekymmersam, inte minst ur utvecklings- och migrationsperspektiv. Särskilt påtagligt är detta för ett land som Filippinerna, eftersom det i Sverige bor många människor med filippinskt ursprung. Det är problematiskt för deras släktingar och andra bekanta i Filippinerna att söka visum till Sverige, eftersom närmaste beskickning ligger i Thailand. Ett annat exempel är Kambodja, där behovet av en svensk ambassad är stort. Kambodja är ett stort biståndsland för Sverige, och landet börjar dessutom utvecklas till ett stort turistland för svenskar. Eftersom det även är så att bistånds- och utvecklingsprojekt gynnas av att en svensk ambassad finns i landet, anser jag det som ytterst viktigt att avvecklingen av ambassader i länder i syd stoppas, samt att möjligheterna för att återupprätta ambassaden i Manilla undersöks, likaledes inrättandet av en ambassad i Phnom Penh.