Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om undantag från meddelarfriheten.
Bestämmelserna om meddelarfrihet i tryckfrihetsförordningen utgör en viktig del av yttrandefriheten och informationsfriheten, vilka ytterst syftar till att upprätthålla en levande och öppen demokrati. Men den nuvarande ordningen är inte problemfri. Vid flertalet tillfällen har det hänt att sekretessbelagda uppgifter från pågående polisiära förundersökningar läckts till media och publicerats i tidningar. Artiklarnas innehåll är inte menat att informera allmänheten eller att påtala allvarliga missförhållanden i utredningen utan att skapa slagkraftiga och lösnummersäljande rubriker, förstasidor och löpsedlar.
Meddelarfriheten har en sådan funktion att den oftast väger tyngre än de intressen som motiverar den sekretess som annars gäller, och det är viktigt och riktigt. Den fria debatten och den offentliga granskningen av dem som utövar inflytande är utmärkande för ett demokratiskt samhälle. Det är viktigt att tillgången på samhällsinformation är god och att medierna kan uppmärksamma omständigheter av känslig art. Samtidigt innebär det faktum att hemliga uppgifter kan spridas genom medier att en brottsutredning kan komma att störas allvarligt, och de poliser och åklagare som arbetar med utredningarna får på grund av det svåra problem att utföra sitt arbete. Redan i dag finns undantag från meddelarfriheten. Dessa bör därför utvidgas att gälla alla uppgifter från pågående brottsutredningar. Därför bör en översyn av undantag från meddelarfriheten för polismyndighetens personal vid pågående brottsutredningar göras.