Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda vilka ytterligare uppgifter som bör flyttas från nationell nivå till folkvalda regionkommuner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förändra kommunallagen så att större frihet ges till regioner och kommuner att själva forma sina styrelseformer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att grundlagsfästa det kommunala självstyret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta en författningsdomstol.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en första kammare inrättas i riksdagen med representation från regionerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en kompetenskatalog bör upprättas för att förtydliga ansvar och befogenheter för olika beslutsnivåer.
Sverige håller på att stöpas om. Runtom i vårt land tas initiativ för att stärka den lokala och regionala utvecklingskraften. Makt och inflytande ska flyttas närmare medborgarna. Den nationella nivån utmanas av starka regioner. Regionaliseringen av Sverige går inte att stoppa. Därför är det viktigt att redan nu diskutera vad som är nästa steg.
Ofta beskrivs ordet demokrati som synonymt med folkstyre, men folket har inte en vilja utan många. Det är den enskilda människan som tillsammans med andra människor utgör grunden för demokratin. Demokratins styrka är att den ger alla samma rätt att påverka det politiska beslutsfattandet.
Demokratiska system kan emellertid utformas olika. För Centerpartiet är det självklart att sätta människan i centrum och ge henne så stort inflytande som möjligt över det som är henne nära. Därför vill vi se en decentraliserad demokrati med spelregler som förhindrar centralisering. Det är lätt att tro att regionalisering och lokalt självstyre är en fråga som bara berör kommun- och landstingspolitiker, men inget kan vara mer felaktigt. När vi genom regionaliseringen flyttar makt från den statliga nivån till kommuner och regioner får alla medborgare mer att säga till om.
Ansvarskommitténs förslag om en tydligare ansvars- och uppgiftsfördelning samt en sammanhållen struktur för samhällsorganisationen ligger i linje med detta. Framtiden kräver en mer hållbar samhällsorganisation som bättre kan ta till vara den tillväxtkraft som finns lokalt och regionalt. En tydligare uppgiftsfördelning är också viktig för medborgarnas möjligheter att ställa krav och utkräva ansvar. När det gäller den regionala indelningen så är det något som måste växa fram underifrån. Regioner måste kunna se olika ut. Den nationella nivåns ansvar är att se till att en ny regionindelning sker så att det ger goda förutsättningar för demokrati, tillväxt och utvecklingskraft i alla delar av Sverige.
Det är angeläget att redan nu börja diskutera och förbereda nästa steg för att bygga demokratin underifrån genom att flytta makt och inflytande närmare medborgarna. Ytterligare uppgifter kan flyttas från den nationella nivån till de nya folkvalda regionerna. Centerpartiet har förordat att näringspolitik, arbetsmarknadspolitik, infrastruktur och huvudmannaskap för högre utbildning är uppgifter som med fördel kan ligga på den regionala nivån.
Bildandet av de nya kraftfullare regionkommunerna innebär en utmaning av den centraliserade nationalstaten. Sverige behöver därför en ny konstitution som bättre tillgodoser en nödvändig maktdelning mellan medborgarna, lokal, regional och nationell nivå. En författningsdomstol bör inrättas liksom en tvåkammarriksdag där regionerna ges inflytande över de frågor som har en lokal och regional dimension. Det sistnämnda bör ses som ytterligare ett skydd för kommunalt och regionalt självstyre.
För att kunna skapa en dialog, verklig delaktighet och en öppen demokratisk process måste mötesplatser skapas som är både fysiskt och känslomässigt nära medborgarna. Ju närmare medborgarna besluten fattas desto mer delaktiga blir de i besluten. Därför måste den representativa makten ligga så nära individen som möjligt. Demokrati ska byggas underifrån. Demokrati måste bygga på ett starkt lokalt självstyre där endast de frågor som inte kan lösas lokalt går vidare till högre nivå. Vilka frågor som förs till en överliggande nivå bestäms av de underliggande nivåerna.
Det krävs en attitydförändring och ett nytt synsätt på både medborgarnas roll i samhället och centralmaktens uppgifter, en syn där mångfald är en styrka och där varje region/län har möjlighet att utifrån sina överväganden fatta beslut om hur man vill stödja den regionala utvecklingen och inom vilka områden, en syn på utvecklande av demokratin där medborgare har möjlighet att vara med och påverka i en öppen demokratisk process och där beslut fattas av politiska organ som man också kan ställa till svars.
En flexibel och öppen konstitution ska lägga grunden för ett styrelseskick där den verkliga makten placeras så nära medborgarna som möjligt. Federalismen innebär en sann och levande utveckling av demokratin eftersom den utgår från människan.
En utveckling av det lokala självstyret är en förutsättning för maktdelning. En sådan utveckling bygger på klart och tydligt uttalade kompetensområden mellan centralmakten och det lokala självstyret. Därför krävs en reform, en effektivisering och förenkling som skapar tydlighet för medborgaren. För att få ett fullt genomslag måste vissa traditionella instanser avvecklas i syfte att ge utrymme till nya mer effektiva och representativa instanser. En kommande reform bör bygga på underifrånperspektivet, det vill säga i enlighet med federalismens principer.
Kommunallagen bör förändras så att större frihet ges till kommunerna att ordna sina styrformer. I dag är den nuvarande kommunallagen alltför styrande för hur varje kommun ska bygga upp sitt politiska styrsystem. Kommunerna bör ges möjlighet att avskaffa kommunstyrelsen och endast utse ett fullmäktige som kan utgöra både fullmäktige men också kommunstyrelse. Det ska vara upp till varje kommun om de vill ha direktvald borgmästare. Vi vill också ge möjlighet att pröva majoritetsstyre i kommun-, region- och landstingsstyrelser. Hur kommuner och regioner formar sin demokratiska organisation kan aldrig vara en nationell angelägenhet så länge organisationen är demokratisk.
För att få en balans mellan den centrala makten och den lokala, måste den politiska såväl som den ekonomiska makten delas genom kommuner med starkt lokalt självstyre som kompletteras av handlingskraftiga regioner med beskattningsrätt. Det är en förutsättning att de regionala enheterna ska kunna hävda sin talan gentemot den centrala makten. Möjligheten till en domstolsprövning är av avgörande betydelse för en fungerande och verklig maktdelning. Den enskilde måste kunna driva sin talan gentemot kommunen, regionen och staten. En författningsdomstol är därför nödvändig som ett komplement till dagens rättsväsen för att avgöra i tvister gällande kompetensområden mellan olika politiska nivåer.
För att återspegla den förändrade maktfördelningen krävs det även en omstrukturering i våra demokratiska institutioner och att beslut överförs från nationell nivå till direktvalda regionkommuner. Statens regionala myndighetsorganisation ska geografiskt anpassas till de regionkommuner som bildas.
Det krävs ett nytt parlamentariskt system där de regionala folkvalda kan påverka den statliga lagstiftningen gällande regionerna, ett system där det finns mekanismer som kan bromsa centralisering på initiativ av den nationella nivån. Det gäller att skapa reella möjligheter för regionerna att föra och hävda sin talan för att faktiskt kunna representera väljarna. Vi vill därför inrätta en tvåkammarriksdag där ena kammaren representerar regionerna.
För att fullborda maktfördelningen, där medborgarna har den verkliga makten, krävs det även en förändring i grundlagen som ska återspegla federalismens strukturer. Det är en långsiktig process och inget vi gör i morgon. Det viktigaste i dag är att på allvar börja diskutera vilka konsekvenser federalismens idéer skulle innebära. Genom en ny grundlag där det klart och tydligt framgår vilka kompetensområden kommunerna, regionerna respektive den centrala makten har kan federalism tillämpas i praktiken. En ny författning ska innehålla principer för kompetensfördelningen mellan olika beslutsnivåer och fördelningen förtydligas i en kompetenskatalog.