Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att stärka statschefens ställning som en partipolitiskt obunden symbol för hela landet.
Sedan regeringsformen 1974 (baserad på den så kallade Torekovskompromissen) har Sveriges statschef ytterst få uppgifter knutna till sin person, bortsett från de i sig viktiga representativa och ceremoniella. Det är en ovanlig ordning för en konstitutionell monarki där statschefen oftast har någon mer formell roll kring exempelvis regeringsbildningen. Problemen med det svenska talmansinstitutet visade sig exempelvis i samband med regeringsskiftet 2006 då den på alla sätt utmärkta och fina företrädaren Björn von Sydow (s) skulle hantera en situation där hans parti förlorat kraftigt och ansvaret skulle överlämnas till ett nytt kabinett. En oberoende statschef som föreslagit ny regeringsbildare för riksdagen hade på många sätt varit en smakligare ordning.
I den nu pågående grundlagsutredningen har det diskuterats nya organ men också att på olika sätt stärka riksdagens ställning. Den traditionella maktdelningen bygger på en lagstiftande, en exekutiv och en dömande församling. Att synliggöra och tydliggöra riksdagens roll som folkets företrädare kan lämpligen ske i samverkan med statschefen som symbol för just hela landet. Kungen kan i olika sammanhang agera som en partipolitiskt oberoende person. En förebild för hur detta fungerar är dagens på många sätt funktionella utrikesnämnd där statschefen sitter som ordförande. Det kan finnas situationer då det är bra att markera självständighet gentemot såväl de politiska partierna som den exekutiva makten. I samband med att grundlagsutredningens olika förslag bearbetas och görs om till propositioner att läggas på riksdagens bord för beslut bör möjligheten att stärka statschefens ställning vägas in.