Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att planmässigt under en tjugoårsperiod minska antalet riksdagsledamöter till 249.
Den svenska riksdagen med dess 349 ledamöter är i relation till landets folkmängd mycket stor, inte minst om man jämför med andra länder. En så stor riksdag blir i sig även mycket tungrodd och onödigt kostnadskrävande.
Ett mått på hur kostnaderna kraftigt ökar för riksdagen även inom ramen för dagens antal ledamöter får man om man jämför kostnaderna 1997 med kostnadsutfallet 2007. Förändringen under denna tioårsperiod visar på en kostnadsökning från 783 miljoner kronor till 1674 miljoner kronor. En betydande del av ökningen hänför sig till det utökade s.k. ledamotsstödet som beslutats, dvs. ett stöd som ökar kraftigt just på grund av det stora antalet ledamöter. Effekten har blivit en mycket stor och onödigt kostnadskrävande politisk apparat på riksplanet.
Från moderat håll har vi länge framhållit att det är angeläget att minska antalet riksdagsledamöter. Många moderater förordade att man borde ha kopplat utökningen av ledamotsstödet (politiska sekreterare) till en samtidig bantning av antalet ledamöter.
När man för behovet av en mindre riksdag på tal möts man av ett stort antal motargument. Flertalet av dessa upplever vi emellertid vara tämligen irrelevanta. Om man är ute efter proportionalitet mellan partier över en spärrgräns på t.ex. 4 procent går det naturligtvis att uppnå med utjämningsmandat även med en mindre riksdag. Att partier blir representerade från olika delar av landet kan också uppnås, bl.a. genom att partier kan använda sig av rikslistor.
Bakom motviljan i riksdagen mot att minska antalet upplever vi ofta att det finns ett helt annat dolt argument. Det känns riskabelt för många som redan sitter i riksdagen att minska antalet eftersom det kan gå ut över möjligheten att själv bli omvald. Genom att åstadkomma den rimliga minskningen successivt kan man även gå runt denna motvilja mot förändring. Ett lämpligt sätt vore att i den kommande grundlagen ange antalet ledamöter till 249 st. men att minskningen till detta genom övergångsbestämmelser görs med 20 ledamöter per ordinarie val till dess antalet uppnåtts.
Genom detta tillvägagångssätt skulle riksdagen successivt få en storlek som gör den mer ändamålsenlig. Riksdagen skulle också få en ökad legitimitet i medborgares ögon eftersom vi upplever det finnas en bred folklig motvilja mot en alldeles för stor och kostnadskrävande riksdag.
Genom att göra detta tillägg till grundlagen kan man på ett strategiskt och välbalanserat sätt effektivisera landets riksdagsförvaltning, vilket får anses som rimligt mot bakgrund av de höga omkostnader som omger hela administrationen.
Vi föreslår därför att regeringen i samband med beredningen av Grundlagsutredningens kommande förslag beaktar denna möjlighet. Vi hoppas även att Grundlagsutredningen i sitt arbete beaktar vår motion.