Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att värna det politiska och ideella förtroendeuppdraget.
Ett trettiotal politiker på Gotland har valt att lämna sina politiska uppdrag sedan valet 2006. Avhoppen finns i alla partier och i olika åldrar. Men det är fler män än kvinnor som valt att lämna politiken. Gotland är i förhållande till övriga landet inget undantag utan kan här statuera ett tydligt exempel.
Tidsbrist, hälsoskäl, studier, flytt från Gotland till svenska fastlandet eller från glesbygd i Norrland till större tätorter och städer eller andra delar av landet är skäl som politikerna förklarar sina avhopp med. En och annan säger också att det politiska arbetet inte gett så mycket.
Ungefär en tredjedel är under 35 år, och för många unga kan det kännas svårt att få ihop familjeliv, jobb och därtill det i mångt och mycket tunga politiska uppdrag som kräver mer och mer av den enskilde. Jag förstår att människor som tar på sig ett uppdrag också vill göra bra ifrån sig samtidigt som pressen på de förtroendevalda blivit allt tuffare och hårdare från samhällets sida. Det är många kvällsmöten, utåtriktade aktiviteter, att finnas i mediernas rampljus, inte alltid acceptans från arbetsgivare eller arbetskamrater, politikerförakt som kommer fram i samtal och i personliga möten, hot och utsatthet med mera. Samtidigt som de flesta också känner en stor glädje och tacksamhet över att ha ett förtroendeuppdrag. Ett uppdrag som fått många människor att växa som personer och individer, gett stora kunskaper och öppnat dörrar till områden, möten och kunskap som man annars inte skulle ha fått del av.
Därför är det oerhört viktigt att vi tillsammans inom politikens och föreningslivets ram tar ett krafttag kring problemet med att så många, av olika anledningar, väljer att lämna politiken. En del kan man inte styra över men mycket går säkert att göra något åt.
De politiska partierna, var för sig, har förvisso ett stort ansvar men om vi inte skall hamna i ett demokratiunderskott och få brist på människor som vill ta på sig politiska uppdrag så måste vi tillsammans – stat, kommuner, landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), fackliga organisationer, föreningsliv med flera – se över vad som kan göras för att motverka att vi hamnar i detta demokratiunderskott.
Det kan handla om kartläggning, utbildning, informationskampanjer, att skapa arenor med inriktning demokrati och så vidare.
Mycket görs säkert redan idag men jag tror att det på många håll görs mycket lite eller inget alls. Att säkra demokratin är att också ha människor som kan och vill verka inom ramen för förtroendeuppdraget.