Riksdagen avslår proposition 2008/09:25 Sveriges antagande av rambeslut om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism.
Efter den 11 september 2001 kom Sveriges regering överens med regeringarna i de övriga EU-länderna om att lagstifta mot terroristbrott. Tidigare hade man haft stora problem med att finna en definition som var klar och invändningsfri av vad som bör anses som ett sådant brott. Det lyckades man inte med den här gången heller, men tog ändå ett hastigt beslut. Den definition som finns i vår svenska lagstiftning från den 1 juli 2003 för att uppfylla det som den föregående regeringen kommit överens om i EU har denna svaghet och uppfyller inte rimliga krav på rättssäkerhet och legalitet.
Bristen på kvalitet i beslutsprocessen manifesteras återigen genom att man nu föreslår en utvidgning av rambeslutet, trots att det inte har skett en offentlig analys värd namnet av vad det tidigare beslutet har inneburit, hur effektivt det har varit och vilka negativa konsekvenser det har haft. Detta är skäl nog att avslå propositionen, vilket också Advokatsamfundet har ansett i sitt remissvar.
Nu ska man emellertid utvidga rambeslutet så att det omfattar tre helt nya kriminaliserade handlingar: offentlig uppmaning till terroristbrott, rekrytering för terroristsyften och utbildning för terroristsyften.
Det är den förstnämnda kriminaliseringen, offentlig uppmaning till terroristbrott, som innebär det största problemet med det nya rambeslutet. Man ska till att börja med vara medveten om att direkta uppmaningar att begå dessa allvarliga brott redan är och bör förbli olagliga. Men i det nya förslaget är målet att komma åt ett betydligt vidare spektrum. Man använder sig av en väldigt bred och oprecis definition, vilket är mycket olyckligt när det faktiskt handlar om vad en person får säga eller skriva, dvs. att man vill göra inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten. Det krävs nämligen ingen direkt uppmaning till terrorism, utan endast att en persons yttrande kan ha framkallat fara för att ett terroristdåd begås. Därmed riskerar man att kriminalisera radikala åsikter. Detta står i direkt konflikt med de svenska grundlagarna, vilket regeringen också har insett. Därför har regeringen krävt och fått gehör för ett undantag för att bl.a. tryck- och yttrandefrihet inte ska kränkas. Det framstår dock för oss omöjligt att genomföra kriminaliseringen utan att just kränka dessa fri- och rättigheter, eftersom syftet är att kriminalisera yttranden som inte är direkta uppmaningar till brott. Regeringen borde, i stället för att ha bett om ett undantag, lagt in sitt veto mot den föreslagna kriminaliseringen.
I den promemoria som skrevs och remitterades om rambeslutet menade man att det inte skulle behövas någon ändrad lagstiftning i Sverige med anledning av kriminaliseringen. Efter påpekanden från remissinstanser skriver regeringen emellertid i propositionen att det inte kan uteslutas att vissa lagändringar behövs. Däremot är det inte ordentligt utrett, och det finns inga förslag på vad de kan innebära. Om det inte står tydligt att vi i Sverige kan anta rådsbeslutet utan att införa nya kriminaliseringar och hur de förhåller sig till tryck- och yttrandefriheten, anser Vänsterpartiet att det är mycket olämpligt att godkänna rådsbeslutet. Riksdagen bör inte godta att man ställs inför godkännande av beslut som man inte kan överblicka konsekvenserna av.
Även när det gäller övriga kriminaliseringar finns otydligheter. Både vad gäller rekrytering för terroristsyften och utbildning för terroristsyften saknas förslag till följdlagstiftning, vilket vi anser är principiellt fel.
Allt detta sammantaget gör att Vänsterpartiet föreslår att riksdagen avslår propositionen.