2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inför samtyckeskrav i våldtäktsparagrafen 2
4 Samhällsproblemet mäns sexualbrott mot kvinnor 3
5 Miljöpartiets utredning 3
6 Samtyckesutredningens arbetsform 3
7 Utredningens direktiv 4
8 Vad krävs för att ge den sexuella integriteten fullgott lagskydd? 4
9 Miljöpartiets lagförslag 5
9.1 Sex med någon som inte frivilligt deltar straffbeläggs 6
9.2 Sexualbrottet rubriceras sexuellt utnyttjande 7
9.3 Våld, hot eller annat tvång i samband med sex bestraffas enligt befintliga straffbud om sådana förfaranden. Den samlade brottsligheten betecknas i dessa fall våldtäkt. 7
9.4 En särskild brottsrubricering, och straffskala, införs för grova fall av sexuellt utnyttjande 7
9.5 Straffansvar införs för försök till sexuellt utnyttjande samt försök, förberedelse, stämpling och underlåtenhet att avslöja grovt sexuellt utnyttjande 8
9.6 Straffnivån blir mer differentierad 8
Riksdagen beslutar om ändring i 6 kap. 1 och 15 §§ brottsbalken i enlighet med vad som anförs i motionen.
Miljöpartiet de gröna har efter 2005 års lagstiftningsärende1 starkt engagerat sig i frågorna om hur skyddet mot sexuella övergrepp kan stärkas. Diskussionen i partiet har utmynnat i en ståndpunkt att sexualbrottslagstiftningen behöver förbättras. De luckor i lagen som finns i dag gör att skyddet inte ger ett tillräckligt skydd för de offer som utsätts för våldtäkt.
Den främsta brist som har identifierats är att Sverige inte uppfyller det krav som ställs i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna av upprätthållandet av rätten till privatliv enligt artikel 8 samt artikel 3 som stadgar förbud mot tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. I fallet M.C. mot Bulgarien uttalade Europadomstolen att stater i skyddet för den personliga integriteten måste lagföra varje ”non-consensual” sexualhandling, även där offret inte gör motstånd. Den nuvarande svenska våldtäktslagen, brottsbalken 6 kap. 1 §, omfattar inte alla påtvingade sexualhandlingar. Ett exempel är: Om en kvinna blir våldtagen av en man och hon inte gör fysiskt motstånd kan inte en åklagare åtala övergreppet som våldtäkt eftersom hon inte utsattes för våld, hot eller befann sig i ett hjälplöst tillstånd – detta även om medicinsk expertis påpekar, och forskning visar, att det är en vanligt förekommande reaktion att kvinnan uppvisar ett ”frozen-fright pattern” när en man avser att utnyttja henne sexuellt. Hon blir helt passiv, vill liksom gå ur sin kropp samt fryser fast i rädsla och uppgivenhet. Våld och hot i den nuvarande lagens mening täcker således inte in de verkliga reaktionerna hos en kvinna som är utsatt för vanmakt genom sexuellt utnyttjande.
Omfattningen eller graden av fysiskt våld varierar mycket kraftigt bland polisanmälda våldtäkter, men är alltså i dagens lagstiftning avgörande för rättens bedömning.
Det är hög tid att lägga ansvaret där det bör ligga: På förövarna, inte på deras offer.
Miljöpartiet vill med detta förslag genom lagstiftning påverka attityder och skapa normer. Vi anser att det tillhör en förfluten tid att diskutera om hur kvinnor bör begränsa sina fria val att gå ut på kvällen, dricka eller klä sig sexuellt utmanande.
Mot bakgrund av de diskussioner som förts i partiet gav Miljöpartiet professor emerita i straffrätt Madeleine Leijonhufvud i uppdrag att se över lagtexten och komma med konkreta ändringsförslag. Efter detta initiativ har även regeringen tillsatt en utredning för att utvärdera den nuvarande våldtäktslagstiftningen. I den här motionen presenteras resultatet av Leijonhufvuds utredning, som vi föreslår ska ligga till grund för en ny lagtext.
Antalet polisanmälda våldtäkter fortsätter att öka markant. Trots att anmälningarna har tiodubblats sedan 1965 ligger antalet dömda personer kvar på 100–200 per år, vilket det gjort i över 40 år. Endast 10–20 procent av anmälningarna leder i dag till åtal. Nio av tio sållas bort redan på ett tidigt stadium. Forskning från Stockholms universitet visar att lagändringarna från 2005 inte har haft någon preventiv effekt. Våldtäkterna har inte blivit färre och domar i våldtäktsmålen har inte ökat.
Statistiken visar alltså att den nya lagstiftningen inte har lett till fler fällande domar. Att fall där förövaren utnyttjar att offret redan är i hjälplöst tillstånd – redlös av alkohol och droger – ”uppgraderades” i lagstiftningen från 2005 till våldtäkt har ändå inte lett till att fler sådana fall har blivit lagförda. Tvärtom har fällandefrekvensen bland våldtäktsanmälningar blivit lägre.2 Detta har skett trots att den största delen anmälningar inte handlar om överfallsvåldtäkter med okänd förövare utan om våldtäkter där gärningsmannen är känd för kvinnan.3
Miljöpartiet föreslog till riksdagen år 2007 att samtyckeskravet skulle införas i våldtäktslagen, brottsbalken 6 kap. 1 §.4 Efter att regeringen uppenbart visat en ovilja att agera inom rimlig tid för att få fram förslag till en förändring tillsatte Miljöpartiet en utredning med en av Sveriges främsta experter på området, professor emerita i straffrätt Madeleine Leijonhufvud. Den 4 mars 2008 beslutade Miljöpartiets riksdagsgrupp att tillsätta utredningen.
Utredaren antog namnet Samtyckesutredningen – lagskydd för den sexuella integriteten för sitt uppdrag. Professor i processrätt Christian Diesen tillkallades att biträda som expert rörande straffprocessuella frågor och statistiskt underlag. Forskaren Eva L. Diesen har likaså bidragit med statistiskt underlag. Från f.d. kammarrättspresidenten Elisabeth Palm erhöll utredningen ett utlåtande om innebörden av Europadomstolens för de mänskliga rättigheterna dom i det s.k. Bulgarienfallet. Elisabeth Palm är för närvarande ledamot av FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna och var under åren 1988–2003 domare vid Europadomstolen.
Av överläkaren Lotti Helström vid Akutmottagningen för våldtagna kvinnor vid Södersjukhuset i Stockholm har utredningen, i form av intervjusvar, erhållit redogörelser för de fysiska och psykiska skador som är vanliga vid sexuella övergrepp.
Som underlag för prövningen av den norska modellen, med ett ansvar för grov oaktsam våldtäkt, erhöll utredningen en redogörelse av professor Ragnhild Hennum, Institutt for offentlig rett vid Oslo universitet.
Utredaren har därutöver refererat till nationell och internationell forskning samt undersökningar utförda inom ramen för examensarbeten på juristlinjen vid Stockholms Universitet.
Utredningsuppdraget var att se över dagens konstruktion av brottet våldtäkt i brottsbalkens (BrB) 6 kap. 1 § och att därvid, med beaktande av rättssäkerheten för den tilltalade, särskilt överväga
om dagens krav på våld, hot om brottslig gärning eller utnyttjande av offrets hjälplösa tillstånd bör ersättas med en samtyckesmodell, dvs. att det görs straffbart att ha samlag med eller utföra någon därmed jämförbar sexuell handling mot någon utan dennes samtycke,
möjlighet att komplettera brottets subjektiva del med en oaktsamhetsvariant samt
om brottet ska omfatta också situationer då gärningsmannen otillbörligen utnyttjat att offret befunnit sig i en särskilt utsatt situation.
Uppdraget har således enbart berört straffansvar för sexuella gärningar som riktas mot någon som fyllt 15 år.
Europakonventionen är sedan år 1995 svensk lag, och svensk lag måste alltid prövas mot de krav som konventionen uppställer till skydd för människor. Elisabeth Palms utlåtande till Samtyckesutredningen klargör förhållandena ytterligare:
Europakonventionen utgörs – – – inte bara av konventionstexten. Den verkliga innebörden av konventionens bestämmelser definieras i domstolens avgöranden.
I fallet M.C. mot Bulgarien fällde Europadomstolen Bulgarien för sin utformning och tillämpning av sexualbrottslagstiftning eftersom inte varje ofrivillig sexuell handling var brottsbelagd. Enligt Elisabeth Palm är det vanligt att medlemsländer avvaktar med att ändra sin lagstiftning tills att de fått en fällande dom. Det finns anledning att erinra om det Johan Munck, nuvarande ordförande i Högsta domstolen, uttryckte i ett betänkande från 2001, nämligen att ”Sverige inte bör balansera på gränsen till vad som kan tänkas strida mot de grundläggande mänskliga rättigheterna”, i det fallet avseende Europakonventionen.5 Miljöpartiets slutsats är mot bakgrund av detta att Sverige snarast bör införa ett förbud mot sexuella handlingar som företas mot någon som inte deltar frivilligt för att inte bryta mot Europakonventionen.
Miljöpartiet föreslår följande förändring av 6 kap. 1 § och 15 § brottsbalken:
En sexuell handling som företas mot någon som inte frivilligt deltar i den eller som utverkas av någon som inte frivilligt utför den är ett brott mot den sexuella och kroppsliga integriteten. Varje sådant brott måste vara straffbelagt enligt svensk lag enligt de krav som följer av Europakonventionen och internationella brottsmålskonventionen. Det förutsätter att de krav på våld, hot eller annat tvång, alternativt hjälplöst tillstånd, som för närvarande uppställs för straffansvar i 6 kap. 1 och 2 § BrB måste slopas. I stället bör införas ett straffstadgande som enbart tar sikte på den otillåtna sexuella handlingen. På så sätt renodlas ansvaret för att kränka en annan människas sexuella integritet. Det är viktigt att detta genomförs såväl för normbildningen som för rättstilllämpningen. Med förslaget elimineras den oklarhet som råder om straffansvarets omfattning.
Benämningen våldtäkt är inte lämplig för själva sexualbrottet när detta renodlas till att avse enbart själva sexualhandlingen. Ordet ”våld” i dagens brottsrubricering våldtäkt problematiserar en vidgning av begreppet att innefatta handlingar som sker utan våld. Brottsrubriceringen bör i stället vara sexuellt utnyttjande. Då markeras också tydligare att det är fråga om att utnyttja en annan människas kropp mot denna människas vilja, vilket är det förfarande som särskilt beläggs med straff.
Om våld eller hot har använts som medel för att genomföra det sexuella utnyttjandet ska för detta dömas till särskilt ansvar. Det kan vara fråga om olaga tvång enligt 4 kap. 4 § BrB. Om tvånget bestått i grovt våld ska dessutom dömas för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § BrB. Om sexualhandlingen orsakat fysisk och/eller psykisk skada ska detta bedömas som misshandelsbrott enligt tillämpligt straffbud i 3 kap. BrB. Grov misshandel föreligger när kraftigt våld har använts, liksom ofta då våld har riktats mot en gravid kvinna. Skador i underlivet, som kan vara både smärtsamma, långvariga och kraftigt handikappande, grundar ansvar för misshandel som kan vara grov. Skadan kan också bestå i att det genom gärningen har överförts smitta eller sjukdom. Därtill kommer psykiska skador, som ofta kan och bör rubriceras som psykisk misshandel, för vilken ansvar ska följa enligt bestämmelserna i 3 kap. BrB. Gärningen kan också innefatta dödande enligt 3 kap. 1, 2 eller 7 § eller människorov, människohandel eller olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 1, 1 a eller 2 § BrB.
Den samlade brottsligheten ska betecknas våldtäkt.
För att markera vissa särskilt straffvärda situationer införs ett särskilt stadgande om grovt sexuellt utnyttjande. Exempel på omständigheter som bör medföra att det sexuella utnyttjandet anses grovt är om handlingen av särskilt allvarlig art, om handlingen riktats mot en person som befunnit sig i beroendeställning till gärningsmannen, nuvarande 6 kap. 3 §, eller om personen varit ur stånd att värja sig, motsvarande 6 kap. 1 § andra stycket eller en ”patientsituation” som den som förelåg i ”solariefallet” NJA 1988 s. 40, eller om fler än en har förgripit sig på offret, nu i 6 kap. 1 § tredje stycket Att utnyttjandet gällt en person som varit i en särskilt utsatt situation anges som en omständighet som ska medföra ansvar för grovt sexuellt utnyttjande. Samtliga dessa omständigheter är sådana att de i sig ger sexualbrottet ett högt straffvärde.
Även omständigheten att handlingen lett till graviditet eller att gärningsmannen överfört en smitta eller sjukdom anses särskilt allvarlig. Även om överförandet av smitta eller sjukdom bedöms som ett brott i sig ska det sexuella utnyttjandet i sådana fall kunna bedömas som särskilt allvarligt.
Som följdkonsekvens av lagförslaget ändras även 6 kap. 15 § BrB.
För sexuellt utnyttjande ska straffskalan vara den som i dag gäller för mindre grova fall av våldtäkt, fängelse i högst fyra år. Varje sexuellt utnyttjande är en integritetskränkning, men straffvärdet kan variera avsevärt, bl.a. med hänsyn till vilken typ av sexuell handling det varit fråga om. För grova fall av sexuellt utnyttjande föreskrivs samma maximum som i dag gäller för medelsvåra fall av våldtäkt, dvs. fängelse i två år. Maximum för grovt sexuellt utnyttjande sätts till fängelse i åtta år, något lägre än vad som i dag gäller för grov våldtäkt.
Om våld eller hot har använts och straff således ska utdömas förutom för grovt sexuellt utnyttjande även för olaga tvång blir enligt reglerna om gemensamt straffmaximum tio år, dvs. vad som i dag gäller för grov våldtäkt. Om sexualbrottet är grovt och har begåtts med olaga tvång blir straffmaximum fängelse i tolv år, och om grov misshandel utdöms blir straffmaximum fängelse i 14 år. Ett så högt straffvärde kan vara klart befogat i mycket grova fall. Exempelvis om en ung kvinna utsatts för grovt våld av sin far eller styvfar och utnyttjats sexuellt av denne samt även lämnas ut till andra som förgriper sig på henne.
| [1] | Se prop. 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning. |
| [2] | Se Samtyckesutredningen – lagskydd för den sexuella integriteten, s. 44 f. |
| [3] | Se Brottsförebyggande rådets rapport 2008:13 Våldtäkt mot personer 15 år eller äldre, s. 42 f. |
| [4] | Se partimotionen Ett jämställt samhälle 2007/08:A402. |
| [5] | Se SOU 2001:25, Skattetillägg m.m., s. 172 och 232. |