Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla häkten och anstalter ska ha särskilt utbildad personal som närvarar vid barns besök och att personalen informeras om att de har anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen om de får reda på att ett barn far illa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Kriminalvården åläggs en skyldighet att ordna besöksrum på samtliga anstalter och häkten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att interner bör ges möjlighet att ringa till barnet ett visst antal gånger i veckan om det bedöms vara det bästa för barnet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att barn till interner ges möjlighet att dagligen komma i kontakt med sin förälder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör utarbetas ett nationellt program i syfte att stärka samarbete mellan kriminalvård och socialtjänst för att stödja barn med frihetsberövade föräldrar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör bli möjligt att utifrån barnets behov bevilja permissioner vid exempelvis skolavslutningar och födelsedagar.
Tusentals barn i Sverige har föräldrar i häkte eller på anstalt. Barn till frihetsberövade är en osynlig grupp. Barnombudsmannen publicerade för en tid sedan rapporten ”Straffa inte barnet” av vilken det framkommer att även barnen till de frihetsberövade straffas av vårt sätt att organisera kriminalvården. Den allvarligaste bristen är barnets rätt att kunna hålla kontakt med sin förälder. Av rapporten framgick att endast 3 av 20 häkten alltid frågar den intagne om den har barn. Hälften uppger att de aldrig vid den första kontakten frågar om den intagne har barn.
Barnen blir osynliga och kan inte heller få det stöd som de kanske skulle behöva, varför det är uppenbart att samarbetet mellan kriminalvård och socialtjänst måste bli bättre. Barn som har vuxit upp med en förälder som har varit frihetsberövad riskerar att själv begå brott om de inte får ett bra stöd. Det är viktigt att kontakten med föräldern alltid sker med hänsyn till vad som är bäst för barnet.
En human kriminalpolitik bör garantera att det finns fler särskilda besöksrum för barn, att särskilt utbildad personal ska finnas med när ett barn besöker häktet eller anstalten, att födelsedagar och skolavslutningar ska kunna vara grund för att bevilja permissioner.
Dessutom är det rimligt att barnen, på sina villkor, får lagstadgad rätt att kunna ringa sin frihetsberövade förälder. Frustration och ångest över att inte kunna nå mamma eller pappa när man känner behov av att få prata är endast en bestraffning av barnen. En rimlig utgångspunkt bör vara att, då det är lämpligt för barnet, det ska finnas möjlighet till daglig kontakt med den fängslade föräldern. Undantag från detta ska motiveras och kunna utvärderas.