Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att möjliggöra för Brottsoffermyndigheten att betala ut hela skadeståndet som domstolen tilldömt brottsoffret.
Bedömningen av skadestånd i brottsoffermål handläggs och beslutas i domstol. De beslut om ersättning som fattas i tingsrätt eller hovrätt omprövas av Brottsoffermyndigheten i de fall då gärningsmannen inte betalar det av domstolen utdömda skadeståndet.
Brottsskadeersättningen, den som Brottsoffermyndigheten bestämmer, är en statlig ersättning och inte ett skadestånd. I de fall brottsskadeersättningen blir lägre än skadeståndet har brottsoffret kvar rätten att få ut det överskjutande beloppet från gärningsmannen. Att erhålla något från gärningsmannen faller på sin orimlighet då det är av just det skälet som Brottsoffermyndigheten träder in.
Möjligheten för Brottsoffermyndigheten att betala ut skadeståndssumman och sedan kräva gärningsmannen på summan borde undersökas. Det kan inte vara meningen att brottsoffret som redan lidit också ska lida ekonomiskt och dessutom fortsätta att ha ärendet aktuellt då brottsoffret ska kräva gärningsmannen.