Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av mer offensiva satsningar mot barnsexturismen.
Ur moraliskt hänseende är brott mot barn den kanske absolut värsta formen av kriminalitet. Detta gäller i synnerhet sexrelaterade kränkningar. Därför kan vi glädjas åt det faktum att Sverige i flera avseenden kommit mycket långt i arbetet att bekämpa pedofili inom landets gränser. Tyvärr ligger vi dock inte i framkant i arbetet mot internationell barnsexturism, som till följd av globaliseringen är ett tilltagande problem. När svenska pedofiler i allt större omfattning söker sig utomlands för att begå brott måste svenska staten ta sitt ansvar. Enligt organisationen Ecpat (End Child Prostitution, Child Pornography and Trafficking in Children for Sexual Purposes) som arbetar mot barnsexturism finns mer att önska på detta område. För det första är det viktigt att utbildningsinsatserna görs mot svenska offentliganställda i utlandstjänstgöring för att uppmärksamma problemet tydligare. Även polisväsendet och turismnäringens kunskaper i frågan måste stärkas. Svenska staten bör även överväga att specialutbilda sambandsmän vars särskilda mandat är sexualbrott mot barn som begås av svenskar utomlands. Sammantaget bör regeringen anta en mer offensiv hållning i frågan om att motverka barnsexturismen med utgångspunkt från nedanstående punkter som Ecpat anser vara de mest angelägna:
Att regeringen ger arbetet mot barnsexturism hög prioritet. Statsråd med övergripande ansvar initierar förebyggande insatser riktade till alla svenska resenärer och driver frågan inom EU och internationellt.
Att regeringen tillsätter en referensgrupp kring frågan barnsexturism. En motsvarande referensgrupp finns kring traffickingfrågor och samlar aktörer från departement, frivilligorganisationer och andra aktörer som arbetar med och/eller berörs av frågan.
Att regeringens nästa uppdaterade Nationella handlingsplan mot kommersiell exploatering av barn, inkluderar konkreta statliga åtaganden för arbetet mot barnsexturism.
Att undervisning om barnsexturism görs till en obligatorisk del vid samtliga statliga turismutbildningar. Rekommendationer bör göras om motsvarande åtgärd vid övriga svenska turismutbildningar.
Att statistik upprättas över antal åtalade och dömda svenskar i utlandet vad gäller sexualbrott mot barn, samt antal åtalade och dömda svenskar i Sverige för sexualbrott mot barn begångna utomlands.
Att forskning och studier om barnsexturism initieras och uppmuntras. Idag läggs knappa resurser och prioritet på att få fram fakta vad gäller sociala, psykologiska och ekonomiska konsekvenser för offren, offrens samhälle, sexköparna, deras bakgrund och sociala situation, och användandet av Internet som ett verktyg för förövare/potentiella förövare att etablera kontakt med minderåriga i sexuella syften (eller med vuxna som kan förmedla kontakt med minderåriga) på turistdestinationer.
Att regeringen blir medlem i Världsturistorganisationen UNWTO. Medlemskap i UNWTO möjliggör aktivt svenskt regeringsdeltagande i Världsturistorganisationens s.k. Task Force against sexual exploitation in tourism, som sammankallas två ggr/år. Denna Task Force samlar representanter från regeringar, företag från resebranschen, nätverk inom turismindustrin och internationella och nationella organisationer. Den etablerades som ett resultat av Världskongressen 1996 och är idag en central arena för arbetet mot barnsexturism. I november 2006 genomfördes Task Force sitt 19:e möte i London. Regeringens medlemskap möjliggör påverkan gällande UNWTO:s ökade fokus på problematiken barnsexturism.
Att genderutbildningen om barnsexturism/barnpornografi och människohandel för de svenska fredsbevarande styrkorna inför utlandsstationering, som förmedlades av frivilligorganisationer och upphörde i april 2005, återupptas.
Att utbildning om sexualbrott mot barn/barnsexhandel ingår i förberedelserna för de svenska polissambandsmännen inför utlandsstationering. Även specialutbildade sambandsmän bör övervägas, vars särskilda mandat är sexualbrott mot barn som begås av svenskar utomlands. Vid utstationering av sambandsmän i nya områden ska frågan om barnsexturism tas i beaktande.
Att utbildning om barnsexturism ingår i UD:s aspirantutbildning.
Att bättre koordinering sker mellan Sverige, de svenska utlandsmyndigheterna och andra EU-länders utlandsmyndigheter, i syfte att etablera fungerande informationsrutiner vid fall av misstänkta sexualbrottslingar från medlemsländerna. Nära samarbete med relevanta turism- och rättsmyndigheter utomlands bör också etableras.
Att s.k. Child sex tourism mainstreaming awareness training sessions genomförs av ansvarig regeringstjänsteman för kollegor som arbetar med turismfrågor.
Att regeringen, i likhet med t.ex. US State Department, turismministerierna i Sri Lanka, Kenya, Dominikanska republiken, Gambia m.fl. länder, producerar och sprider informationsmaterial till svenska resenärer med fakta om barnsexturism som brottsområde, vad svensk och internationell lagstiftning stipulerar samt barnkonventionen och alla barns rättigheter att skyddas från kommersiell sexuell exploatering.
Att vuxnas efterfrågan på sexuella tjänster med minderåriga utgör den huvudsakliga orsaken till barnsexturism.
Att fattigdom inte är en ”ursäkt” för att köpa sexuella tjänster av utsatta barn. Det bör finnaskontaktuppgifter till nationell hotline dit allmänheten kan anmäla misstänkta fall av sexualbrott mot barn utomlands, var man kan finna mer information om barnsexturism samt uppgifter om ansvarig polismyndighet.