Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att män som dömts för vålds- eller sexualbrott mot kvinnor och barn bör genomgå ett obligatoriskt behandlingsprogram inom ramen för Kriminalvårdens verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka kunskapen om kvinnor på landets anstalter; specifikt bör frågan om tidigare utsatthet för sexuella övergrepp och våld fokuseras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta kvinnor på anstalter få tillgång till stödsamtal med frivilliga och anställda från kvinnojourer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att införa en fångombudsman som tillvaratar interners medborgerliga fri- och rättigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Kriminalvården ska införa en självständig enhet som genomför incidentutredningar vid t.ex. självmord.
Det senaste året har präglats av nyheter om självmord och dödsfall på svenska häkten. Dessutom befinner sig sedan tidigare Kriminalvården i en prekär situation där platser på anstalter fylls upp lika snabbt som de byggs ut. Detta kompliceras ytterligare av situationen på vissa anstalter där basala behov nekas som rätt till besök och telefonsamtal. Nuvarande och tidigare regeringar har satsat stort på rättsväsendet, men då med fokus på straff och inte på vård inom Kriminalvården med syfte till att minska återfallsfrekvensen i kriminalitet.
Kriminalvårdens uppgift är att minska brottsligheten och att de dömda efter vistelsen på anstalt ska vara ”bättre rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger än de var tidigare.”1
Det är i hög grad den ansträngda beläggningsgraden på landets anstalter som försvårar kriminalvårdens arbete att idag uppnå de satta målen. De senaste åren har medel satsats på rymningssäkra fängelser, men samtidigt har frekvensen av återfall i kriminalitet ökat. Beläggningsökningen är ett resultat av politiska beslut som upphävd halvtidsfrigivning, straffskärpningar för vissa brott samt minskade möjligheter att utdöma rättpsykiatrisk vård. Samtidigt har vissa reformer genomförts för att minska beläggningen: samhällstjänst, intensivövervakning med elektronisk fotboja och utvidgad frigång.
I betänkandet Uppföljning av kriminalvårdens effektiviseringsarbete (SOU 2008:71) belyser utredarna den prekära situationen för kriminalvården idag. Bland annat framhålls att kriminalvårdens vårdinnehåll tunnats ut.
Den här motionen berör några aktuella områden inom kriminalvården som kräver uppmärksamhet och åtgärder.
Inom kriminalvården bedrivs idag två behandlingsprogram för män som har begått vålds- och sexualbrott mot kvinnor. IDAP (Intergrated Domestic Abuse Programme) är ett behandlingsprogram för män som misshandlar den kvinna de lever eller har levt i en nära relation med; sexualbrottsprogrammet heter Relation och samlevnad (ROS).
Miljöpartiet ser mycket positivt på att Kriminalvården i sin verksamhet bedömer frågan om mäns vålds- och sexualbrott mot kvinnor som ett prioriterat område. Resultaten som har uppvisats visar nu att Kriminalvården satsar ytterligare på denna typ av behandling för män som dömts för vålds- eller sexualbrott mot kvinnor och barn.
Miljöpartiet vill stödja denna verksamhet och tillföra ytterligare medel för att alla män ska kunna nås av dessa behandlingar. Vi vill även att programmen blir obligatoriska för alla män som dömts för vålds- eller sexualbrott.
Kriminalvården har sex specifika fängelser för kvinnor. Cirka 260 kvinnor är intagna, vilket är 5–6 procent av det totala antalet fängelsedömda personer. De vanligaste brotten kvinnor begår är stöld och narkotikabrott. Enligt Kriminalvårdens statistik har cirka 70 procent av dessa kvinnor problem med narkotikamissbruk. Jämfört med män har kvinnor i högre grad allvarligare psykiatrisk problematik kopplad till sitt missbruk. Idag vet vi inte hur stor andel av de kvinnor som befinner sig i Kriminalvårdens regi som har blivit utsatta för sexuella övergrepp och mäns våld.
Norges motsvarighet, Kriminalomsorgen, har gjort en undersökning om hur många kvinnor som utsatts för denna typ av övergrepp och våld tidigare i livet och funnit att detta gäller minst 65 procent av kvinnorna. Norge har därför påbörjat ett försöksprojekt med att låta kvinnojourer hålla stödsamtal med kvinnor på anstalter. De ger även intagna kvinnor alternativet att hålla dessa stödsamtal med frivilliga och anställda i kvinnojourens lokaler. Norges Krisesentersekretariat2 har uppgett att försöket är mycket lyckat eftersom de når fram till kvinnor som upplever sig bortglömda av samhället och att framstegen i samtalet har gett dem en hopp inför en framtid fri från kriminalitet.
Miljöpartiet menar att regeringen omedelbart bör tillsätta en utredning om kvinnor i kriminalvården för att utröna hur många kvinnor som kan ha utsatts för sexuella övergrepp och mäns våld. Med denna kunskap kan vi överblicka behovet av liknande insatser, som Norge genomför, på svenska anstalter. Miljöpartiet vill därefter att initiativ tas med försöksverksamhet där kvinnojourer kan hålla stödsamtal med kvinnor på anstalter. Detta försök bör efter ett år utvärderas och därefter implementeras i kriminalvårdens verksamhet vid lyckat resultat.
Idag reglerar en rad internationella konventioner förhållandena på fängelser och häkten samt skyddet för mänskliga rättigheter för interner. Vår grundlag reglerar även flera andra rättigheter för interner.
Under året har flera anstalter anmälts till Justitieombudsmannen, som är den instans som idag behandlar anmälningar mot Kriminalvården. Under år 2008 har Justitieombudsmannen bedömt tio anmälningar mot anstalten Salberga från interner som berör brister i bland annat brevhantering, brott mot tystnadsplikten och rätten till besökare.
Miljöpartiet anser att även för den som är dömd för ett brott och avtjänar ett straff på anstalt ska de mest grundläggande mänskliga rättigheterna upprätthållas. Exemplet från anstalten i Salberga visar att det krävs en offentlig diskussion och medföljande åtgärder för att komma till rätta med situationen för mänskliga rättigheter på vissa anstalter. Under de senaste två åren har även självmord på häkten ökat väsentligt, något som också pekar mot att det är hög tid att åtgärda situationen för intagna på häkten och anstalter.
Den grundlagsfästa föreningsfriheten är ett annat exempel på att det är tveksamt om internernas grundläggande rättigheter respekteras. Idag begränsas möjligheten att bilda förtroenderåd till enskilda avdelningar istället för hela anstalten, trots att det senare är en förutsättning för att kunna driva sina krav med någon som helst kraft. Detta innebär att interner ofta får söka sig till avdelningschefer på anstalten istället för anstaltsledningen när de har synpunkter. Miljöpartiet anser att man på detta sätt inte upprätthåller grundlagens mening när interner de facto inte har möjlighet att påverka sin miljö och vardag på anstalter.
En fångombudsman kan fylla det behov som finns idag för att stärka dialogen mellan interner och Kriminalvården. Det räcker alltså inte med att Justitieombudsmannen kan utöva tillsyn inom Kriminalvården, det behövs en instans som företräder fångars mänskliga rättigheter. I Storbritannien har det redan införts en fångombudsman med lyckat resultat. Det krävs i större grad en dialog mellan internerna och anstaltsledningarna för att öka rättstryggheten för båda parterna, och där har fångombudsmannen visat sig kunna ge ett sådant stöd. Det behövs någon som aktivt kan arbeta för både interner, anstaltsledningar och Kriminalvården. Ytterst skulle fångombudsmannen kunna bidra till minskad återfallsfrekvens bland brottslingar. En fångombudsman bör således även införas i Sverige.
Kriminalvårdens åtgärdspaket för att förebygga självmord innefattar bland annat förbättrad incidentrapportering. Hur den ska förbättras har inte specificerats av Kriminalvården. Miljöpartiet anser att ett steg för att öka kriminalvårdens kvalitet är att frångå den gamla modellen där anstalterna själva utreder incidenter, som t.ex. självmord. Av rättssäkerhetsskäl bör det vara en separat enhet inom Kriminalvården som utreder de anstalter där incidenter inträffar som kräver utredning och rapportering. En organisatoriskt fristående enhet har större möjlighet att genomföra en objektiv utredning om brister på anstalter än när den berörda anstalten utreder sig själv.
| [1] | Se Kriminalvårdens hemsida angående mål, http://kriminalvarden.se/. |
| [2] | Paraplyorganisation för 34 av Norges 51 kvinnojourer (krisesenter på norska). |