Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om register över utländska medborgare som dömts för allvarliga brott inom EU och som stadigvarande vistats i Sverige.
I Sverige registreras uppgifter om personer som dömts för brott i belastningsregistret. Registret innehåller 800 000–1 000 000 personer och omkring 1 200 000 noteringar om påföljder. De allra flesta av dessa noteringar avser bötespåföljder. Uppgifter i belastningsregistret gallras när förutsättningarna för registrering inte längre föreligger, t.ex. om den registrerade blir frikänd efter överklagande eller ordningsbot, och när viss tid förflutit, i regel tio år.
Dessutom finns ett register över brottsmisstänkta. Misstankeregistret innehåller uppgifter om den som är skäligen misstänkt antingen för något brott mot brottsbalken eller för något annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet. Uppgifter förs också in om den som är skäligen misstänkt för ett motsvarande brott utomlands, om frågan om lagföring för brottet skall avgöras i Sverige.
Polisdatalagen gäller vid behandling av personuppgifter i polisens verksamhet för att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när något sådant inträffat eller bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal. Hos polisen förs för närvarande ett stort antal andra register såväl centralt som lokalt. Till de centrala registren hör t.ex. allmänt spaningsregister (ASP), centrala brottsspaningsregistret (CBS), beslags- och analysregistret (BAR), Interpolregistret, personefterlysningsregistret (EP) och passregistret.
Det finns inget centralt register över personer som dömts för brott inom EU. Medlemsstaterna har emellertid under flera år arbetat på att förbättra utbytet av information ur de nationella kriminalregistren (belastningsregister). Utbyte av information har tidigare skett huvudsakligen med stöd av äldre Europarådsinstrument (Europarådets konvention från 1959 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål och dess första tilläggsprotokoll från 1978) samt rådets beslut från den 21 november 2005 om utbyte av uppgifter ur kriminalregister. Detta utbyte har emellertid inte ansetts effektivt.
I juni 2007 nådde rådet en politisk överenskommelse om ett rambeslut om organisation av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregister och uppgifternas innehåll. Enligt beslutet skall en medlemsstat överföra uppgifter om fällande domar till den medlemsstat där den dömda personen är medborgare och varje medlemsstat är ansvarig för att föra in alla domar som rör dess egna medborgare. Genom detta beslut kommer således personer som begått allvarliga brott i andra länder att registreras i Sverige, förutsatt att det rör sig om svenska medborgare. Däremot omfattar inte överenskommelsen utländska medborgare som stadigvarande vistas i landet, och som dömts för allvarliga brott i ett annat EU-land. Jag anser att regeringen bör aktualisera ett sådant tillägg till rambeslutet i de fortsatta överläggningarna inom Europeiska rådet.