1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 4
3 Inledning 9
4 DEL I Ungdomskriminalitet och utsatthet 10
4.1 Bekämpa brottens orsaker 10
4.2 Ungdomar som begår brott 11
4.2.1 Ungdomsvåldet 11
4.2.2 Tidiga insatser 13
4.2.3 Polisens närvaro 13
4.2.4 Kontaktpolis 13
4.2.5 Tydliga påföljder som leder rätt 14
4.2.6 Lagstadgade samverkansavtal 14
4.2.7 Policydokument i alla skolor 15
4.2.8 Allmänt ombud vid förhör under 21 år 15
4.2.9 Gallring 16
4.2.10 Tuffare insatser mot huliganer 16
4.3 Utsatthet hos barn och ungdomar 17
4.3.1 Kriminalisera gromning 17
4.3.2 Skärp insatserna mot narkotika på Internet 17
4.3.3 Stöd på nätet 17
4.3.4 Unga vittnen i skolan 18
4.3.5 Kriminalisering då barn tvingas bevittna våld 18
4.3.6 Skadestånd vid människohandel och barnpornografi 18
4.3.7 Alkohol och våld 18
4.3.8 Skärpt straff för langning 20
4.3.9 Föräldrastödsinsatser 20
5 DEL II Bekämpa den grova organiserade brottsligheten 20
5.1 Utvecklingstendenser 20
5.2 Slagkraftigare myndigheter 21
5.2.1 Den ekonomiska situationen 21
5.2.2 En polismyndighet utreds 21
5.2.3 En särskild nationell polisresurs mot grov organiserad brottslighet 22
5.2.4 Förbättra samarbetet i EU 22
5.2.5 En utvecklad polisutbildning 23
5.2.6 Polisen förundersökningsledare i fler fall 24
5.2.7 Trafikdatalagring 24
5.3 Straffrabatt 25
5.4 Preskriptionstiden för mord 25
5.5 En satsning mot den ekonomiska brottsligheten 26
5.5.1 Penningtvätt 26
5.5.2 Bekämpa ekonomisk brottslighet internationellt 28
5.5.3 Mera resurser till bekämpandet av ekonomisk brottslighet 28
5.6 Den svarta sektorn 28
5.6.1 Revisionsplikten är ett skydd 28
5.6.2 Bättre ordning på arbetsplatserna behövs 29
5.6.3 Kassaregister är ett bra instrument 30
6 DEL III Övriga kriminalpolitiska åtgärder 30
6.1 Hårdare tag mot alkohol i trafiken 30
6.1.1 Vållande rattfylleri särskilt brott 31
6.1.2 Skärpning för återfall och insatser för behandling 31
6.1.3 Eftersupning 31
6.1.4 Promille sjöfylleri 31
6.1.5 Fler grupper alkoholprov 32
6.1.6 Alkolås 32
6.2 Bekämpa dopning 32
6.3 Hets mot folkgrupp – transpersoner 33
6.4 Högre krav på ordningsvakter 33
6.5 Bekämpa utnyttjandet av kvinnor och barn 34
6.5.1 Skärpt syn på prostitution, koppleri och människohandel 34
6.5.2 Öronmärkning av pengar mot människohandel och barnpornografi 36
6.5.3 Hedersrelaterat våld 36
6.5.4 Stalkning 36
6.6 Kriminalvård 37
6.6.1 Samhällets insyn genom – oberoende tillsyn 37
6.6.2 Häktesrestriktioner 37
6.6.3 Mer resurser till behandlig av psykisk ohälsa 38
6.6.4 Behandlingsinsatser 38
6.6.5 Fler halvvägshus 39
6.6.6 Muckarpeng 40
6.7 Brottsoffer 40
6.7.1 Barnahus 40
6.7.2 Samtalsmottagningar för män 41
6.7.3 Stimulera socialtjänstens stöd för närstående 41
6.7.4 Särskilda mottagningar för våldtagna samt att erbjuda drogtest 42
6.7.5 Målsägande in i förundersökningsskedet 42
6.7.6 Komplettera besöksförbud med elektronisk fotboja 42
6.7.7 Sexualmedicinskt Centrum 42
6.8 Rättssäkerhet och integritet 43
6.8.1 FRA-lag som kränker integriteten 43
6.8.2 Förbud mot tidningar i fängelse 43
6.8.3 Integritetsombudsman (IO) 44
6.8.4 Skadestånd vid buggning av oskyldiga 44
6.8.5 Utvidgad underrättelseskyldighet vid buggning 45
6.8.6 Internationella frysningslistor måste bli rättssäkrare 45
6.8.7 Utökad rätt till biträde 46
6.8.8 Stärk nämndemännen 46
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av brottsförebyggande arbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kommunerna ska utveckla metoder för att identifiera barn med problem tidigt samt utveckla utvärderingsinstrument.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att polisen utvecklar metoder för att arbeta förebyggande mot ungdomsbrottslighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör anstränga sig mer för att etablera kontaktpoliser i skolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att regeringen följer upp reformen om nya påföljder för unga lagöverträdare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lagstadgade samverkansavtal.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla skolor ska ha en policy för hur våld ska hanteras.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att utbilda skolpersonal i att hantera våldssituationer.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ungdomar som förhörs och är under 21 år ska ha rätt till offentligt biträde.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att åtalsunderlåtelse för dem mellan 18 år och 21 år ska gallras efter fem år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om gallring av ungdomstjänst.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de som döms för tillträdesförbud också ska kunna få anmälningsskyldighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda regler om tidigare gallring av samtliga uppgifter i belastningsregistret för unga lagöverträdare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kriminalisera gromning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skärpta insatser mot narkotika på Internet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förutsättningarna för att behålla och utveckla ett bra stöd för tjejer på nätet.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda kriminalisering av att tvinga barn bevittna våld.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa människohandels- och barnpornografilagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skadestånd till barn och ungdomar som utsätts för människohandel eller barnpornografi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ungdomars tillgång till alkohol.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att polisen måste prioritera arbetet mot langning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om föräldrastödsprogram i samtliga Sveriges kommuner.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om mer resurser till polisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda polisens organisation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om det rättsliga samarbetet i EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en ny polisutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta polisen sköta fler förundersökningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en särskild polisresurs mot grov organiserad brottslighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av att lagra trafikdata.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att bekämpa penningtvätt samt mer resurser till finanspolisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bättre samverkan mellan finanspolisen och Skatteverket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska göra ekobrott och skattebrott till en viktig punkt på vår agenda under Sveriges ordförandeskap i EU 2009.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om revisionsplikten.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om personalliggare och annonserade kontroller på arbetsplatser.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbetsgivaren ska lämna uppgift om lön och skatteavdrag på arbetstagarnivå till Skatteverket varje månad.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att huvudentreprenören ska vara ansvarig för underentreprenörernas skatte- och arbetsgivaravgiftsbetalning.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kassaregister.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstifta om särskilda vållandebrott i trafiken vid rattfylleri.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skärpning av straff vid återfall i rattfylleri samt behandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om eftersupning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sänkt promillehalt på sjön till 0,2 ‰.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fler grupper ska få göra alkoholprov.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om alkolås.7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hets mot folkgrupp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skärpning av straffet för köp av sexuella tjänster samt skadestånd om det handlar om människohandel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ersätta koppleri med människohandel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om öronmärkning av 60 miljoner kronor till polisen under en treårsperiod för bekämpning av människohandel och barnpornografi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en särskild resurs på rikskriminalpolisen i kampen mot hedersvåld.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstifta mot stalkning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av straffskalan för dopningsbrott.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införande av straffrabatt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort preskriptionstiden för allvarliga brott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ordningsvakter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillsynen över Kriminalvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om häktesrestriktioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om mer resurser till Kriminalvården för behandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att införa ökad individualisering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka antalet intagna i halvvägshus.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om muckarpeng.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att barnahus ska vara tillgängligt för alla i hela landet samt att barnahus även bör ha barn upp till 18 år samt barn som bevittnat våld som målgrupp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om samtalsmottagningar för män.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stimulera socialtjänstens stöd för närstående.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om särskilda mottagningar för våldtagna samt om att erbjuda drogtest.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att målsägande ska ha rätt till ett målsägandebiträde i förundersökningsskedet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att komplettera besöksförbud med elektronisk fotboja.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Sexualmedicinskt centrum.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om FRA-lagen.8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbud mot tidningar i fängelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en integritetsombudsman.9
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skadestånd vid buggning av oskyldiga.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utvidgad underrättelseskyldighet vid buggning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett rättssäkrare system med internationella frysningslistor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utökad rätt till biträde vid förhör.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nämndemännens utbildning samt uppföljning av nämndemannareformen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om strängare straff för langning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att polisen måste prioritera arbetet mot dopning.
1 Yrkandena 2, 6, 20, 22, 51, 62–64, 67 och 76 hänvisade till SoU.
2 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till UbU.
3 Yrkande 16 hänvisat till KrU.
4 Yrkande 33 hänvisat till UU.
5 Yrkandena 34 och 42 hänvisade till CU.
6 Yrkandena 35–38 hänvisade till SkU.
7 Yrkande 44 hänvisat till TU.
8 Yrkande 68 hänvisat till FöU.
9 Yrkande 70 hänvisat till KU.
Socialdemokratisk politik bygger på värderingar om frihet, rättvisa och jämlikhet. Brottsligheten kränker dessa värden. Alla människor har en rätt att känna sig trygga i vardagen. Tryggheten mot brott innebär att inte behöva känna rädsla för att utsättas för övergrepp, att samhället reagerar snabbt och tydligt när brott inträffar och ger stöd och upprättelse till brottsoffer.
Kriminalpolitiska frågor har blivit allt mer i fokus i media. Löpsedlar fylls dagligen med brott av olika slag. Brottsoffer exponeras ohejdat. Det finns en känsla av att brottsligheten ständigt ökar och blir grövre. Kraven på att samhället ska bekämpa brott, såväl mängdbrott som den grova kriminella brottsligheten, är starka. Vi kan även se att utvecklingen, perioden efter andra världskrigets slut, inneburit att brottsligheten i det svenska samhället ökat kraftigt. Enligt statistiken över anmälda brott har antalet brott som årligen kommer till polisens kännedom ökat från ca 200 000 år 1950 till drygt 1 300 000 år 2007, dvs. en ökning med drygt 600 procent. Men ända sedan 1990-talet har antalet anmälda brott varit stabilt, med undantag för en liten ökning de två senaste åren. Den stora ökning som skett från 1950-talet fram till idag beror till viss del på en ökad anmälningsbenägenhet, olika förändringar i den statistiska redovisningen och ökad kriminalisering. Det går ändå inte att bortse ifrån att den faktiska brottsligheten har ökat väsentligt, såväl totalt som för enskilda och allvarligare brottskategorier, t.ex. misshandel, rån och grova stölder samt narkotikabrott.
Globaliseringen har tilltagit under flera decennier, vilket innebär att brottsligheten oftare rör sig över landsgränser. Det innebär att det internationella samarbetet mellan rättsväsendets myndigheter fördjupats i allt snabbare takt. Den tekniska utvecklingen har inneburit fantastiska framsteg, inte minst vad gäller möjligheterna att kommunicera på olika sätt, men utvecklingen har även inneburit att brottsligheten kan använda sig av den nya tekniken för att begå brott.
För att rättsväsendet ska kunna bekämpa brottsligheten på ett effektivt sätt har polisen fått tillgång till nya verktyg och mera resurser. Fler poliser har utbildats under ett antal år. Dna används allt mer för att utreda brott av olika slag. Tillgången till hemliga tvångsmedel har ökat, vilket har varit nödvändigt för att bekämpa den riktigt grova brottsligheten. Men ny teknik, framför allt på IT-området, har också inneburit att debatten om enskilda människors integritet och utsatthet gentemot myndigheter kommit att bli en viktig fråga. Både samhällets och rättsväsendets effektivitet har ställts mot den enskilda människans rätt att inte behöva utsättas för ett större integritetsintrång än nödvändigt. Samtidigt har utvecklingen med flera förödande terroristdåd de sista decennierna skapat ett starkt tryck på att statsmakterna ska kunna skydda medborgarna. Den diskussion som pågår om balansen mellan den enskilda människans trygghet och skydd mot brottslighet, kontra behovet av att inte få sin integritet kränkt är viktig och nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
En viktig del av det kriminalpolitiska arbetet måste vara att förebygga och förhindra kriminalitet. Ju bättre samhället blir på det, desto mindre blir lidandet för alla inblandade parter. Kriminalitet kostar också samhället oerhörda summor varje år. De investeringar som görs i brottsförebyggande syfte har stora förutsättningar att tjäna in sig själva på kort tid. Det är en utveckling som gynnar hela samhället.
Det mest effektiva sättet att bekämpa brottslighet är att se till att den aldrig inträffar. Det brottsförebyggande arbetet måste ske på samtliga nivåer i samhället för att det ska vara framgångsrikt. Det handlar såväl om individens ansvar som om det lokala samhället, organisations- och näringslivet och den nationella politiken. Bristande integration, arbetslöshet, fattigdom och segregation är grogrund för kriminalitet. Nästan all brottslighet som finns i Sverige i dag har sin början i sådana förhållanden. På samma sätt är människor från dessa förhållanden oftare utsatta för övergrepp och brottslighet. Ökade ekonomiska och sociala klyftor mellan människor leder till ökad kriminalitet. Därför är den socialdemokratiska välfärdsmodellen grundläggande för att hålla nere brottsligheten. Arbetet mot segregation är en del i detta. Vi kan inte tillåta att vissa grupper i Sverige helt ställs utanför samhället.
Genom segregering delas människor från olika etniska grupper i fråga om språk, boende, skola och arbete. Dessa skillnader kan leda till utanförskap, frustration och främlingsfientlighet. Vi måste bryta denna utveckling genom att arbeta för ökad integration på samtliga områden. Detta synsätt är den största skillnaden mellan oss och Moderaterna. Moderaterna ser inte till brottens orsaker, utan menar att brottsligheten framför allt minskas med hårdare tag och längre straff. Men det finns inga exempel på att enbart ett strängare straffsystem skulle minska brottsligheten.
I det brottsförebyggande arbetet spelar den lokala nivån en stor roll. Det är där man bäst känner till problemen och kan finna lösningar. Grundläggande för arbetet är att alla delar av samhället samarbetar, såväl enskilda som folkrörelser, skola, näringsliv, socialtjänst och polis behövs. Ju fler som är engagerade, desto bättre. Det krävs insatser mot missbruk av alkohol och narkotika, åtgärder inom skola och socialtjänst och insatser inom bostads- och arbetsmarknadspolitikens områden. Ungdomar behöver stöd och sysselsättning, på sina egna villkor. En satsning på att förebygga brott är framför allt en satsning på ett starkt välfärdssamhälle.
I dag finns lokala brottsförebyggande råd i ungefär 80 procent av kommunerna. Hur råden är organiserade och hur de arbetar varierar kraftigt mellan kommunerna. De gör ett oerhört viktigt arbete för att stävja brottsligheten runt om i landet. Det är på den lokala nivån man har möjlighet att påverka den fysiska närmiljön. Genom att föra in ett brottsförebyggande tänkande i stads- och samhällsplaneringen kan man bokstavligt bygga bort brottslighet.
Det kan handla om bättre belysning på gångvägar och i garage eller borttagande av buskar och träd för bättre sikt.
Människors brottsliga bana ofta börjar i ungdomsåren. Det är i ungdomsåren flest personer begår brott. Men de flesta ungdomar som begår brott gör detta under en begränsad tid. En liten grupp som i tidig ålder börjar begå brott fortsätter dock med detta under ungdomsåren och in i vuxen ålder. Hos denna grupp begås många brott, många olika typer av brott och förhållandevis allvarliga brott. Kriminaliteten börjar nästan alltid med lindrigare brottslighet.
Anledningen till att en del ungdomar faller in i kriminella beteenden varierar. Ofta handlar det om en kombination av individuella faktorer och strukturella socioekonomiska faktorer. Ett stort antal barn och ungdomar växer upp under ojämlika förhållanden, med otrygghet, missbruk och segregation runt sig. Ibland leder det till både ett långvarit utanförskap och i värsta fall till kriminalitet.
Det vi med säkerhet kan säga är att all kriminalitet innebär ett misslyckande. Kriminaliteten leder ofta till ett långt lidande, för offret, för anhöriga, men även för gärningsmannen. Kriminaliteten i samhället kostar även stora pengar. Att förhindra att ungdomar hamnar i brottslighet är därför en av våra viktigaste uppgifter. Det gäller att ingripa tidigt. Därför kommer det brottsförebyggande arbetet alltid att vara grundläggande för oss socialdemokrater.
Våld är ett problem som orsakar stor skada för såväl den enskilde som samhället. Våldet resulterar i fysiskt och psykiskt lidande, otrygghet hos befolkningen och stora ekonomiska kostnader. Varje misshandelsfall bör betraktas som ett för mycket. Det finns en generell uppfattning om att våldet bland ungdomar har ökat och blivit råare. Enligt allmänhet, socialarbetare, polis och frivilliga är våldet mer aggressivt och svårare att stoppa. Sjukvårdspersonal vittnar om allt svårare kroppsskador och allt fler unga människor som söker vård för misshandelsskador.
Det är ett obestritt faktum att ungdomsvåldet har ökat påtagligt i Sverige sedan slutet av 1940-talet. Däremot tycks utvecklingen ha stannat upp under de senaste 20 åren, och ungdomsvåldet ligger nu på en konstant nivå. Samtidigt har attityderna till våld bland ungdomar förändrats. Acceptansen för att pojkar slåss har minskat. Det är en positiv utveckling som på sikt kan leda till att våldet minskar, men som temporärt också kan resultera i att antalet polisanmälningar, och ungdomar som lagförs, för våldsbrott ökar. Andelen 15-åringar som uppger att de det senaste året har begått olika former av våldshandlingar har minskat något sedan mitten av 1990-talet. Sett till antalet ungdomar som dömts för misshandelsbrott syns däremot en ökning, främst bland flickor. År 2006 dömdes 2 344 pojkar och 463 flickor i åldrarna 15–20 år. Det är en ökning med 65 procent för flickorna och 16 procent för pojkarna jämfört med 1997.
Andelen 15-åringar som uppger att de har utsatts för våld under det senaste året har däremot ökat något de senaste tio åren. Andelen niondeklassare som uppger att de har utsatts för så grovt våld att de behövt uppsöka läkare har de senaste tio åren legat på mellan 5 och 6 procent. Här är pojkarna överrepresenterade i statistiken. Fler pojkar än flickor utsätts för hot och våld inne i skolan eller på skolgården. Bland flickorna är det vanligare med våld och hot i bostaden eller hemma hos någon annan. Pojkar och flickor utsätts i ungefär lika hög utsträckning för hot som innebär att de känner sig rädda. Andelen ungdomar i åldern 16–24 år som uppger att de har utsatts för våld som kräver sjukhusvård har sedan 1990-talet legat konstant på 2 procent. Det motsvarar mellan 16 000 och 18 000 individer varje år. Även omfattningen av det dödliga våldet är densamma som för 15 år sedan. Sedan början av 1990-talet dödas varje år omkring 15 barn och ungdomar i åldrarna 10–24 år. Att tonåringar dödar andra tonåringar förekommer en till tre gånger per år. När man betraktar den faktiska utvecklingen av våldet måste hänsyn tas till att ungdomskullarna i vissa åldersgrupper är större.
De allra flesta ungdomar, i alla fall pojkar, har någon gång både slagit och blivit slagna. Det mindre grova våldet är omfattande och finns överallt. Däremot har få utövat grovt våld eller blivit utsatta för sådant. Precis som med all annan brottslighet är det en liten grupp personer som står för en stor del av brotten.
Förekomsten av mer omfattande och grovt våld är starkt relaterad till konflikter mellan olika grupper i samhället. Det råder ingen tvekan om att en stor andel av både förövare och offer kommer från förorter till storstäderna och andra områden där många socialt utsatta människor bor. Många av invånarna i dessa områden är invandrare eller barn till invandrare med svaga länkar till det etablerade samhället.
Det finns många oroande signaler om ungdomars psykiska ohälsa. Ungdomar, särskilt flickor, i åldrarna 16–25 år lider i en ökad frekvens av oro, nedstämdhet och sömnsvårigheter. Självmord och självmordsförsök har inte minskat bland ungdomar på samma sätt som bland vuxna. Psykisk ohälsa är inte sällan orsak till ungdomsvåld. Bland dem som överlämnas till rättspsykiatrisk vård har upp emot 90 procent haft kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten i tonåren.
Forskning visar att det redan i tidig ålder finns möjligheter att identifiera barn som löper större risk än andra att hamna i missbruk och kriminalitet. Det är barn som har allvarliga beteendestörningar som aggressivitet och impulsivitet eller svårigheter i den kunskapsrelaterade eller känslomässiga utvecklingen. En del har medfödda svårigheter, t.ex. adhd, Aspergers syndrom eller mer omfattande utvecklingsstörningar. Även barn till föräldrar som inte klarar av att ge barnet god omsorg på grund av t.ex. missbruk, kriminalitet eller psykisk sjukdom löper stor risk att hamna i kriminalitet. Det betyder emellertid inte att alla barn som uppvisar sådana tecken eller växer upp under sådana förhållanden blir kriminella. Det finns inte heller en enskild faktor som medför en ökad risk, utan ofta handlar det om samspel mellan flera faktorer. Precis som det finns ett antal kända riskfaktorer finns det också en rad skyddsfaktorer som hjälper till att balansera ungdomars utveckling. Dessa skyddsfaktorer, exempelvis bra familjeförhållanden och en fungerande skolgång, behöver stärkas ytterligare inom alla grupper i samhället.
Samhället misslyckas idag i hög grad med att identifiera de människor som senare i livet riskerar att hamna i våldskriminalitet på grund av psykisk ohälsa, funktionshinder eller besvärliga uppväxtförhållanden. I många av de verksamheter som arbetar med barn och ungdomar finns en uppfattning om att identifiering av olika problem per automatik leder till utpekande och stigmatisering. Den inställningen gör att många barn, ungdomar och föräldrar går miste om insatser som skulle kunna mildra eller avhjälpa problemen. Det finns också brister i samverkan mellan olika aktörer som kommer i kontakt med barn och deras föräldrar. Mödravårdscentraler och barnavårdscentraler, liksom förskola och skola, har ibland en tendens att inte anmäla missförhållanden till socialtjänsten eftersom det finns en rädsla för att socialtjänsten ska vidta tvångsåtgärder mot barnen och deras familjer. Tvångsåtgärder behöver nästan aldrig vidtas när det gäller små barn eftersom föräldrarna ofta är motiverade att ta emot hjälpinsatser. Vi menar att regeringen bör säkerställa att varje kommun utvecklar metoder för att identifiera barn med problem tidigt så att insatser kan sättas in. Kommunerna måste även utveckla bra utvärderingsinstrument.
Polisen är en nyckelaktör i det brottsförebyggande arbetet. Därför har resurserna till polisen ökat kraftigt. Förra mandatperioden ökade anslagen till polisen med 2,5 miljarder kronor. Det innebar ett stort antal fler poliser. Den borgerliga regeringen fullföljer nu denna satsning. Vi behöver fler poliser, särskilt ute i brottsutsatta områden. Polisen ska synas på kvällar och helger då risken för att råka illa ut är särskilt stor. Mobila polisstationer är ett bra exempel på hur polisen har utvecklat sin verksamhet för att kunna finnas närvarande i den miljö som ungdomar vistas i. Det är också viktigt att polisen utvecklar metoder för att arbeta förebyggande och för att bekämpa ungdomsbrottsligheten. Polisen behöver samverka med lokalsamhället och finnas i ungdomars vardag. Närpolisverksamheten är grunden för detta arbete.
Den socialdemokratiska regeringen gav ett uppdrag till Rikspolisstyrelsen att se till att lokal polis knöts till varje skola, en s.k. kontaktpolis. Dessa skulle arbeta både brottsförebyggande, genom att åka ut och informera om alkohol inför t.ex. valborg och lucia, men också delta i andra aktiviteter på skolan. Målsättningen var att bygga förtroende och relationer. Dessa poliser skulle också vara de som i efterhand utredde incidenter och händelser som inträffade i och kring skolan. Med förkunskap om och raka kontakter med eleverna får man bättre undersökningar och fler som vågar anmäla. Vid ett brott var tanken att varje elev direkt skulle veta vem man ska ringa. Ett par mobilnummer till den lokala polisen på varje skolas anslagstavla eller hemsida skulle vara en trygghet. Kontaktpoliser bör även samverka med fritidsgårdar och skolbarnsomsorg. Vi ser med oro på att regeringen inte inser fritidsverksamhetens betydelse och passivt åser hur fritidsgårdar läggs ner och personaltätheten minskar.
Det ser fortfarande mycket olika ut i landet vad gäller kontaktpoliser. Den borgerliga regeringen har inte tagit några initiativ för att kontaktpolisreformen ska slå igenom. Varje dag det brottsförebyggande arbetet inte fungerar kan vara en dag vi förlorar en ungdom till kriminalitet eller får ett nytt brottsoffer. Vi menar att det krävs ytterligare ansträngningar för att etablera kontaktpoliser i skolorna.
All kriminalitet bland barn och ungdomar är ett misslyckande. Men när brott ändå begås är det viktigt att samhället reagerar och att det finns en tydlighet i samhällets reaktioner. I maj 2006 beslutade den socialdemokratiska regeringen om nya regler för ingripande mot unga lagöverträdare. Bättre och tydligare insatser på ett tidigt stadium hjälper till att bryta den brottsliga banan.
Ungdomstjänst infördes som en ny och självständig påföljd för ungdomar. Det är ett bättre alternativ än böter som ungdomar oftast inte kan betala och därför hänger kvar som en skuld hos Kronofogden tills de nått vuxen ålder. Ungdomstjänsten ska bestå av oavlönat arbete och annan särskilt anordnad verksamhet av pedagogisk karaktär. Detta innebär att den unge får arbeta av sitt straff i en pedagogisk och bra miljö.
För grova brott finns fängelsestraff för den som är över 18 år, sluten ungdomsvård för den som är yngre. Men fängelse är en mycket olämplig miljö för unga som minskar deras möjlighet att välja en annan livsbana utan brott efter avtjänat straff. Därför ska man endast låsa in unga i de allvarligaste fallen.
Från och med den 1 januari 2008 är kommunerna skyldiga att erbjuda medling i de fall den som begått brottet är under 21 år. Detta innebär att de unga konfronteras med sitt brott i möte med brottsoffret, och en opartisk medlare, för att tala om det brott som den unge har begått. Genom att se och höra om följderna av sina brottsliga handlingar kan den unge få insikt om brottets konsekvenser för andra människor, få tillfälle att göra rätt för sig och be brottsoffret om ursäkt. Brottsoffret får i sin tur upprättelse och möjlighet att gå vidare i sin läkeprocess.
Reformen innebar även att en särskilt kvalificerad kontaktperson ska kunna utses för unga. Syftet är att en lämplig vuxen ska kunna ge ett avancerat stöd och vägledning till den unge. Det ska också vara möjligt att sätta in en kontaktperson för dem under 15 år som inte är straffmyndiga. Det är viktigt att regeringen nu följer upp den stora reform som genomförts, dels för att undersöka hur mycket kommunerna använder sig av de nya redskapen, dels för att undersöka effekterna av dem.
För att kunna ge ett mer heltäckande stöd till föräldrar, barn och ungdomar med behov av särskilda insatser krävs en förbättrad samverkan mellan samhällets olika aktörer. Vi menar att en förändring av nuvarande lagstiftning, så att varje kommun tvingas upprätta handlingsplaner för familjer med extra behov och ansvara för att formella samverkansavtal tecknas mellan barnomsorg, skola/förskola, socialtjänst, polis och hälso- och sjukvården, behövs. Beroende på den enskildes ålder, livssituation och behov ska lämpliga aktörer kopplas in och samplanera insatser så fort ett problem har identifierats. Föreningslivet spelar en betydande roll när det gäller det våldsförebyggande arbetet bland barn och ungdomar. De offentliga aktörerna bör därför i hög utsträckning eftersträva att samarbeta med föreningslivet.
Samverkansavtal mellan olika offentliga aktörer ska också inkludera en gemensam behandling/insatsplan för den enskilde för att säkerställa att de hjälp- och stödinsatser som krävs verkligen planeras och genomförs. Dokumentationen ska upprättas i samförstånd med klienten.
Oavsett vart barn, ungdomar eller föräldrar vänder sig för att få hjälp och stöd ska första kontaktpunkten vara dörren in i systemet. Den lagstadgade samverkan gör att den som söker hjälp ska få alla de stöd- och hjälpinsatser som den enskilde eller dennes familj är i behov av.
Idag finns en tendens att låta rättsväsendet ta hand om all våldsproblematik bland unga. Det är långt ifrån nödvändigt att tillkalla polis varje gång det inträffar ett slagsmål på skolgården. I många fall, särskilt när det gäller yngre elever, kan problem som är relaterade till bråk mellan eleverna lösas på ett bättre sätt av skolans personal tillsammans med föräldrar, och vid allvarligare fall socialtjänsten. Alla skolor bör ha en policy för hur man hanterar ungdomsvåld och var gränsen går för tillkallande av polis.
Att de vuxna i skolan engagerar sig i att förebygga våld istället för att skjuta över ansvaret till de rättsvårdande myndigheterna är avgörande för hur attityderna till våld utvecklas bland unga. Genom att ta ställning mot våld upprätthåller lärare och annan skolpersonal sin vuxenroll gentemot eleverna. För att skolpersonal ska kunna förebygga våld och ingripa i mindre allvarliga våldssituationer krävs utbildning. Hur man hanterar våldssituationer bör också finnas med som ett inslag i lärarutbildningen.
Europarådets antitortyrkommitté har kritiserat den svenska utformningen av rätten till biträde vid förhör under förundersökning. Därför fattade riksdagen beslut om nya regler som innebär att alla som förhörs under en förundersökning ska ha rätt att ha ett biträde närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen.
En forskarrapport från Handelshögskolan i Göteborg i augusti i år visade att det finns allvarliga luckor i lagstiftningen om rätt till biträde, särskilt när det gäller unga personer som förhörs på grund av brottsmisstanke. Vid en stickprovsundersökning av 90 brottmål vid Göteborgs tingsrätt visar det sig att närvaron av försvarare vid förhör är låg. Endast vid 7 procent av förhören har en försvarare varit närvarande. Ännu mer skrämmande är att siffrorna är låga även för barn under 18 år. Endast i 12 procent fanns en försvarare närvarande vid förhör. Trots medvetenhet om att undersökningen är allt för liten för att man ska kunna dra generella slutsatser om hela landet pekar den på ett problem som måste åtgärdas. Det är inte rättssäkert att låta en ungdom sitta själv i förhör med poliser eller åklagare. I ett tillstånd av nervositet, rädsla och press är det lätt att ungdomen säger saker som inte går att stå för senare. Vi menar att alla ungdomar som förhörs och som är under 21 år ska ha rätt till ett offentligt biträde vid sin sida.
I januari i år fattade riksdagen beslut om att åtalsunderlåtelse gällande brott som en person har begått före 18 års ålder ska gallras efter tre år. För övriga åldersgrupper ska uppgifterna gallras efter tio år, som i dag. Det innebär att det uppstår en stor tröskeleffekt avseende brott som är begångna före respektive efter myndighetsåldern. Riksdagen har tidigare fattat beslut om en rad bestämmelser där personer under 21 år, med hänsyn till sin unga ålder, särbehandlas av rättsväsendet. Vi menar därför att uppgifter om åtalsunderlåtelse gällande brott som en person har begått efter 18 års ålder men före 21 års ålder bör gallras efter fem år.
Påföljden ungdomstjänst gallras idag efter tio år, men böter redan efter fem år. Det innebär att de ungdomar som väljer att göra rätt för sig genom ungdomstjänst finns kvar längre i belastningsregistret än de som har råd att betala böter. Denna ordning är kontraproduktiv och orättvis. Vi anser att det ligger i samhällets intresse att unga snabbt ska kunna lämna begångna brott bakom sig. Regeringen bör därför låta utreda regler om tidigare gallring av samtliga uppgifter i belastningsregistret för unga lagöverträdare.
Den 1 juli 2005 infördes lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Syftet var att förstärka skyddet mot brottslighet under idrottsarrangemang. Den nya lagen var en viktig markering att visa att våld och huliganism inte accepteras i samband med idrottsarrangemang.
Lagstiftningen var ett viktigt steg för att stävja våld och huliganism vid
idrottsarrangemang. Att lagen har haft en betydelsefull förebyggande verkan framkommer i en enkät som Riksidrottsförbundet genomfört med de allsvenska fotbollsklubbarna. Men flera händelser, främst i samband med elitfotboll, har under flera år visat att lagen inte räcker till för att hålla våld och huliganism borta från idrottsarrangemangen.
Den borgerliga regeringen har, trots påtryckningar och diskussioner med de stora idrottsförbunden, polisen och supporterrepresentanter, ställt sig helt ”offside”. Inte förrän i våras kom utredningen som skulle ge nya verktyg mot huliganismen. Men nu dröjer lagstiftningen ytterligare. Någon proposition är inte i sikte. Alla de som hoppats på krafttag mot huliganismen kommer få vänta till säsongen 2009, tidigast.
Utredningen hade förslag som var bra, men ett saknades. Vi socialdemokrater menar att de som dömts till tillträdesförbud också ska kunna få anmälningsskyldighet till polisen i anslutning till högriskmatcher.
Utsattheten för brott är som störst i ungdomsåren. Det kanske inte är så konstigt med hänsyn till att ungdomars livsstil skiljer sig betydligt från vuxenlivet. Ungdomar vill vara på platser där det händer saker. I ungdomsåren testar också många ungdomar alkohol eller andra droger för första gången. Men även till synes oskyldiga verksamheter som surfande på Internet kan leda till situationer där ungdomar försätter sig eller luras in i svåra situationer.
Det är bra att fler kan kommunicera med varandra på helt nya sätt när mobil- och Internettjänster utvecklas. De stora konsumenterna är ofta ungdomar. Internet kommer att fortsätta att utvecklas med allt fler tjänster, vilket i sig är positivt, men det är även viktigt att se till att Internet inte blir en fristad för kriminalitet.
En särskilt viktig fråga är därför hur ungdomars Internetanvändande ska kunna göras säkrare. En undersökning från Brå visar att så mycket som 30 procent av alla 15-åringar tror sig ha varit utsatta för sexuella inviter från vuxna på Internet. Fenomenet med kontaktskapande mellan vuxna och barn och ungdomar i sexuellt syfte kallas ”gromning”.
För ett och ett halvt år sedan fick justitieminister Beatrice Ask ett lagförslag av riksåklagaren om s.k. gromning, det vill säga när vuxna med sexuella syften tar kontakt med barn på Internet. Men ännu har regeringen inte gjort något. Vi menar att regeringen måste ta denna företeelse på allvar och att s.k. gromning måste kriminaliseras.
Internet har visat sig vara ett förträffligt forum för nya tjänster. Ungdomar köper både knark och anabola steroider på nätet. Tullverket beslagtar dagligen narkotika och anabola steroider i vanliga postförsändelser; ofta handlar det om unga människor som inte anser sig vara missbrukare eller bara vill testa. Det är nödvändigt att polisen utvecklar verktyg för att kunna förhindra denna utveckling.
Internet kan också användas på ett positivt sätt för att hjälpa ungdomar som utsatts för kränkningar av olika slag. Fryshuset i Stockholm har t.ex. startat en verksamhet de kallar för Nätvandrarna. Den innebär att vuxna är tillgängliga på nätet för barn och ungdomar som behöver stöd och hjälp. En annan viktig verksamhet är tjejjour på nätet. Att göra tjejjourerna mer tillgängliga via nätet är viktigt eftersom många unga tjejer sköter stora delar av sina kontakter med andra på detta sätt. Vi har kunnat se att fler tjejjourer skapat denna typ av möjlighet att kunna ha kontakt. Det är viktigt att de tjejjourer som byggt upp en sådan viktig verksamhet får ekonomiskt stöd för sin verksamhet.
Barn och ungdomar kan även vara särskilt utsatta som vittnen, särskilt om brott begås av kamrater eller andra ungdomar som t.ex. går i samma skola. Det förekommer både uttalade hot och outtalade hot. Unga vittnen skräms till tystnad, och situationen kan bli mycket obehaglig för dem som anmält ett brott eller som vill vittna om något de varit med om. Brå ser nu över hur vanligt förekommande sådana hot är. Det är viktigt att skydda och stötta unga som på ett eller annat sätt varit med om att förhindra, anmäla eller vittna om brott. Vittnesstöd finns utbyggt vid domstolarna i hela landet. I domstolarna införs även videoteknik som kan minimera kontakten mellan vittnet och gärningsmannen, men i skolorna saknas ofta stöd och skydd.
För drygt två år sedan förstärkte den socialdemokratiska regeringen skyddet för barn som bevittnat våld. Socialtjänstens stöd för dessa barn förtydligades. Barn som bevittnat våld i nära relationer gavs även möjlighet till skadestånd. Vi menar att det är viktigt att gå vidare med att förstärka barns skydd. Barn är särskilt utsatta då de lever i en familj där det förekommer våld och hot.
I opposition drev de borgerliga partierna krav på att ytterligare stärka våldsdrabbade barns ställning. I regeringsställning har dessvärre alliansregeringen övergett barnen genom att inte vidta de åtgärder de tidigare såg som angelägna.
Vi anser att det är hög tid att gå från ord till handling och att nu utreda huruvida det ska vara kriminaliserat att utsätta barn för att bevittna våld av och mot närstående. Med en sådan ordning får barnet status som brottsoffer, vilket bidrar till att synliggöra barnen och deras behov av hjälp och stöd.
Barnpornogra? är dokumenterade övergrepp på barn. På Internet sprids bilder och filmer snabbt och nytt material byter dagligen ägare. Det barnpornogra?ska materialet laddas ner av vem som helst över hela världen. Allt som krävs är en Internetuppkoppling. Det har hänt att polisen tagit fast personer som har haft hundratusentals bilder på barn. Bakom varje bild finns en tragik. Offret kan vara någons barn som utnyttjas sexuellt eller där barnets föräldrar säljer det enda de har till rika turister. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte två utredningar för att se över barnpornografibrottet och människohandelslagen. Det är viktigt att se vilka möjligheter det finns att skärpa dessa lagar. Men även att se till att det finns bättre möjligheter till skadestånd för barn och ungdomar som drabbas.
Ungdomsvåld hänger nästan alltid ihop med alkoholkonsumtion och berusningsdrickande. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, har gjort skolundersökningar bland elever i årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet som visar att alkoholkonsumtionen bland unga har ökat sedan 1990-talet. De senaste åren har drickandet minskat något i årskurs 9. Men totalkonsumtion säger i detta sammanhang inte allt. Det är bekymmersamt att berusningsdrickandet bland ungdomar ligger kvar på en oförändrat hög nivå. 23 procent av både pojkarna och flickorna i årskurs 9 dricker alkohol motsvarande en halv ½-flaska sprit eller fyra burkar starköl minst en gång per månad. Vi vet från andra undersökningar att unga tjejer dricker mer sprit än tidigare och att det finns en grupp ungdomar som dricker större mängder än tidigare. Samhället måste bli bättre på att nå dem som befinner sig i riskzonen.
När det gäller ungdomar i årskurs 2 på gymnasiet fortsätter drickandet att öka. Allra mest ökar det bland pojkar. Den beräknade årliga alkoholkonsumtionen i tvåan på gymnasiet är sju liter ren alkohol (100 procent) för pojkar och drygt fyra liter för flickor. Runt hälften av pojkarna och drygt 40 procent av flickorna uppger att de dricker motsvarande en flaska vin eller mera vid ett tillfälle minst en gång varje månad.
En orsak till det ökande drickandet bland ungdomar är den olagliga försäljningen av privatinförd alkohol från utlandet. En undersökning som Alkoholkommittén gjorde år 2006 bland 500 ungdomar i hela landet visar att 36 procent någon gång köpt olaglig utlandsalkohol. Försäljningen av utlandsalkohol till ungdomar förekommer i hela landet och sker alla dagar i veckan, dygnet runt. Ofta räcker det med ett enkelt telefonsamtal eller sms för snabb leverans av öl eller sprit. En central faktor när det gäller våldet bland ungdomar är alkoholkonsumtionen. Både svensk och utländsk forskning visar på tydliga samband mellan ökat alkoholdrickande och ökad våldsbrottslighet. Vi menar att det krävs insatser mot ungdomars användande av alkohol. Vi vill därför föreslå att en nationell handlingsplan för minskat alkoholbruk bland ungdomar utarbetas.
År 2001 antogs på regeringens förslag en alkoholhandlingsplan. Det förebyggande arbetet förstärktes, såväl lokalt som centralt. Informationskampanjer drogs i gång, kommuner och landsting tog fram egna handlingsplaner och ett stort antal lokala drogförebyggare anställdes för att samordna det förebyggande arbetet. Det centrala arbetet kom att ledas av Alkoholkommittén. Utgångspunkten var att det behövs en stark nationell resurs för att driva det alkoholförebyggande arbetet i en tid av ökad tillgänglighet för ungdomar av alkohol och ökad totalkonsumtion av alkohol i befolkningen. Det förstärkta förebyggande arbetet gav resultat. Under 2000-talet avstannade ökningen av alkoholkonsumtionen bland ungdomar, och vi kunde till och med se en minskning i en del avseenden.
Den borgerliga regeringen har lagt ner Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika. Vi tycker att det var ett felaktigt beslut. Specialiseringen ledde till ökad kraft i det förebyggande arbetet. Uppgifterna har nu överförts till flera olika myndigheter samtidigt som olika departementsarbetsgrupper inrättats. Vi anser att den nya modellen leder till att arbetet blir otydligare och tappar i fokus, tempo och samordning.
Ungefär en tredjedel av all alkohol som förs in i landet säljs vidare. En stor del går till ungdomar. För att minska privatinförseln av alkohol bör Sverige arbeta för en mer restriktiv alkoholpolitik inom EU. En minskad införsel leder till mindre ungdomsfylla och mindre ungdomsvåld.
Kraftfulla åtgärder bör också vidtas för att minska langningen av alkohol till unga. Lagen bör skärpas så att straffen blir hårdare, och polisen bör avsätta mer resurser till bekämpning av alkoholbrott. På de platser i landet där polisen har arbetat målmedvetet mot langning av alkohol till unga har också ungdomsvåldet minskat. Insatserna bör noggrant utvärderas och vid positivt utfall implementeras i hela landet. Storskalig alkohollangning till unga är ett områden där straffskärpningar kan förväntas ge positiva resultat. Dessutom menar vi att polisen måste prioritera langning mer.
En viktig beståndsdel i arbetet för att minska ungdomars drickande är föräldrarnas attityder. Det finns idag flera vetenskapligt utvärderade föräldrastödsprogram. Ett sådant är Örebro Preventionsprogram, ÖPP, som syftar till att påverka föräldrars förhållningssätt till ungdomars drickande och hur man som föräldrar kan agera för att förhindra t.ex. tidig alkoholdebut och berusningsdrickande bland ungdomar. Vetenskapligt utvärderade föräldrastödsprogram bör spridas och implementeras i samtliga Sveriges kommuner.
Organiserad internationell brottslighet har fått fäste i en del svenska städer och samhällen. Människor, narkotika, alkohol och tobak smugglas in över våra gränser. Svarta pengar flyttas mellan banker och företag i olika länder för att tvättas vita. Utpressning sker mot restaurang- och butiksägare, men också mot vittnen eller personal inom rättsväsendet blir hot allt vanligare. Uppgörelser i den undre världen med vapen eller sprängmedel har blivit vanligare. Banker och värdetransporter rånas på allt mer våldsamma sätt. Grunden för rättssäkerheten får inte hotas. Därför är det viktigt att rättsväsendet får resurser och verktyg för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten samt den ekonomiska brottsligheten.
Förra mandatperioden ökade den socialdemokratiska regeringen anslagen till rättsväsendet med drygt 5 miljarder kronor, varav knappt 2,7 miljarder gick till polisen och Åklagarmyndigheten. Vidare utbildades 4 000 nya poliser under mandatperioden.
De borgerliga partierna gick in i valrörelsen med löften om kraftigt ökade resurser till rättsväsendet. Moderaterna lovade att satsa 3 miljarder utöver Socialdemokraternas satsningar under 2007–2008. Av de löftena blev dock inget. Nu står flera av rättsväsendets myndigheter med stora ekonomiska bekymmer. För polisens del är läget svårt. Trots löften om att satsa på polisen och kampen mot den grova organiserade brottsligheten sänks istället polisens anslag med drygt 100 miljoner kronor för 2009 jämfört med vad som sades i budgeten för ett år sedan. Och några pengar för i år blir det inte heller trots att nästan alla polismyndigheter går med underskott. Konsekvenserna av regeringens svek är att polismyndigheter ute i landet tvingas säga upp civilanställda. Drygt hälften av polismyndigheterna räknar med att minska antalet civilanställda fram till 2010. Trots regeringens löfte om 20 000 poliser kommer dessa poliser inte att kunna verka på gator och torg. De måste istället ta över civilanställdas skrivbordsarbete. Vi menar att polisen måste få fler resurser. Därför kommer vi socialdemokrater att tillskjuta polisen 100 miljoner kronor för 2009.
Åklagarmyndighetens ekonomi har varit mycket underfinansierad. Det har varit så illa att åklagare har blivit uppsagda, mål i domstolarna har skjutits upp, ärendehögar har vuxit och arbetsbelastningen blivit ohållbar. Den dåliga ekonomin har lett till att rättssäkerheten blivit ifrågasatt. Nu ger regeringen Åklagarmyndigheten en tillfällig respit genom att skjuta till mera medel. Det är behövligt, men antalet ärenden kommer att fortsätta öka. Vi socialdemokrater skjuter till ytterligare 10 miljoner kronor för 2009 för att höja kvaliteten ytterligare.
En viktig del i att effektivisera rättsväsendet har varit att skapa ändamålsenliga myndighetsorganisationer som svarar mot kraven på ett modernt arbetssätt och den tekniska utveckling som skett. Som ett led i detta arbete reformerades Kriminalvården och Åklagarmyndigheten till att bli övergripande myndigheter under den förra socialdemokratiska regeringen. Det gjordes även stora och nödvändiga förändringar inom tingsrättsorganisationen som ledde till ett antal hopslagningar av tingsrätter. Därmed stärktes rättssäkerheten ytterligare inom domstolsorganisationen. Vi menar att det är dags att även polisen ser över sin organisation. Idag finns det 21 länspolismyndigheter. Polismyndigheterna har olika stora resurser och specialistkompetens är många gånger bunden till de större myndigheterna. Brottsligheten däremot är inte bunden av några länsgränser. En organisationsförändring inom polisen kan ge fördelar både avseende resursfördelning och styrning av verksamheten. Det skapar även möjligheter att effektivisera den administration som samtliga polismyndigheter idag måste stå för själva. Därför bör regeringen utreda frågan om polisens organisation snarast.
Den grova organiserade brottsligheten är ett hot mot rättssäkerheten. Utpressning, hot, narkotikahandel, människosmuggling, vapenhandel, penningtvätt, rån och annan kriminalitet genererar pengar åt dem som håller på med det. Den grova organiserade brottsligheten omsätter stora belopp. Den griper in i viktiga samhällsfunktioner och den påverkar vanliga människors liv.
Den polisorganisation som finns idag är inte anpassad till tidens förändring. Den grova organiserade brottsligheten känner varken nationella eller regionala gränsen. Grovt kriminella personer organiserar sig i nätverk med landet som upptagningsområde. Organiserade mc-klubbar etablerar sig runt om i landet. Många gånger söker de sig medvetet till områden där polisens och samhällets resurser är förhållandevis svaga. Då måste samhällets förmåga att slå tillbaka vara lika hög i mindre orter som i de stora städerna.
För att kraftsamla kring uppgiften att bekämpa den grova organiserade brottsligheten måste flera myndigheter och aktörer samarbeta. Den absolut viktigaste aktören är emellertid polisen. Polisen måste ha en organisation som kan samla den kompetens som krävs för att bli tillräckligt effektiv i kampen mot denna brottslighet. Idag har endast ett fåtal länspolismyndigheter sådan kompetens.
Tidigare har Rikspolisstyrelsen i ett brev till regeringen formulerat önskemål om organisation för att bli effektiv i sitt uppdrag. I brevet stod att polisväsendets struktur och rollfördelningen mellan de lokala polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen skapar hinder mot effektiva insatser mot den grova organiserade brottsligheten. En nationell resurs med tydlig operativ förmåga vad avser såväl underrättelse- och utredningsverksamhet som yttre polisiär övervakning i form av spaning och störningsverksamhet bör skapas vid Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen). En gemensam kraftsamling på nationell nivå mot den grova organiserade brottsligheten ger också förbättrade möjligheter att styra och utvärdera verksamheten samtidigt som förutsättningarna ökar för att bättre koppla kriminalunderrättelseverksamheten inom Rikskriminalpolisen till den operativa verksamheten.
Den borgerliga regeringen har valt att inte hörsamma polisens önskemål. Istället för att kraftsamla har man valt att sprida resurserna till åtta polismyndigheter och Rikskriminalpolisen. Vi socialdemokrater vill istället samla ihop resurserna till en särskild enhet (ett svenskt FBI) som ska verka under Rikskriminalpolisen. Enheten ska utgöra en spets i kampen mot den grova organiserade brottsligheten och ska omfatta 200–300 poliser.
De brottsbekämpande myndigheterna är viktiga aktörer för att bekämpa grov organiserad brottslighet och terrorism. När terrorismen liksom den grova organiserade brottsligheten är gränsöverskridande behövs ett väl utvecklat samarbete. Under den socialdemokratiska regeringens tid utvecklades samarbetet inom EU. Vi har nu en gemensam terroristbrottslag och en lag som syftar till att bl.a. bekämpa finansiering av terrorism. Vidare har beslut om gemensamma utredningsgrupper och en europeisk arresteringsorder genomförts. Inom ramen för Schengensamarbetet har det gränsöverskridande polissamarbetet utvecklats, både på nordisk nivå och på EU-nivå.
Europol är en viktig aktör för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Svensk polis deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet och det är av central betydelse för att kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten ska bli framgångsrik. I detta sammanhang har också inrättandet av Eurojust varit viktigt, då samarbetet mellan europeiska åklagare därigenom förbättrats.
Vi socialdemokrater tycker det är viktigt att fortsätta att utveckla det europeiska polis- och åklagarsamarbetet. Värt att nämna är också Östersjösamarbetet och det nordiska polissamarbetet som utvecklats under fler år. Med hänsyn till den gränsöverskridande brottslighetens utveckling menar vi att regeringen aktivt måste verka för att den andel av EU:s resurser som används för gränsöverskridande brottslighet ska öka.
Under de kommande åren kommer samarbetet inom rätts- och inrikesfrågor att förändras, särskilt med tanke på att EU:s nya fördrag står för dörren. Vi menar att det är viktigt att regeringen redovisar sin bild av vart man strävar med samarbetet. Det finns partier i den borgerliga regeringen som uttryckt önskemål om en gemensam polismyndighet. Godkännandet av Prümrådsbeslutet kanske kan ses som ett steg i den riktningen. Vi är tveksamma till att detta nya slag av samarbete öppnar för operationell myndighetsutövning över gränserna.
Polisen har en avgörande roll i brottsbekämpningen. Därför är det viktigt med en modern, attraktiv och adekvat polisutbildning knuten till högskolan i framtiden. Tyvärr har den borgerliga regeringen förhalat frågan om en modernare polisutbildning. Det är ett bakslag för både studenter och polisens framtida utveckling. Samtidigt vet vi att justitieministern tidigare flaggat för en kortare utbildning och för att akademisering inte alls behöver vara aktuellt.
För en tid sedan presenterade Rikspolisstyrelsen planerna för polisutbildningen i landet. I ett enda slag ska halva polisutbildningen raderas ut. Och skolorna utanför Stockholm drabbas hårdast. I Stockolm minskas antalet utbildningsplatser från nuvarande 335 platser till 250 per termin. Men i Växjö minskas antalet platser från 216 till 48 och i Umeå från 144 platser till 48, enligt Rikspolisstyrelsen. Med så få platser finns det en överhängande risk att skolorna på sikt läggs ner helt. Det vore ett verkligt hårt slag för orterna, men framför allt för ambitionerna att rekrytera poliser till hela landet.
Socialdemokraternas målsättning är bl.a. att förlänga utbildningen till tre år med fler utbildningsorter. Utbildningsorter över hela landet har visat sig vara ett bra sätt att tillgodose hela Sveriges behov av poliser. Men den kanske viktigaste målsättningen är att knyta ihop polisutbildningen med högskolan. För att främja polisutbildningens utveckling, säkra kvaliteten och engagera de studerande i sin utbildning är det positivt att de polisstuderande får samma rätt till insyn och inflytande över sin utbildning som andra studerande på högskolenivå. Att akademisera polisutbildningen skapar även bättre förutsättningar för forskning inom området. Mer forskning ger i sin tur bättre förutsättningar för att få en effektivare polis. Akademiska poäng skapar möjligheter för studenter att tillgodoräkna sina poäng i andra utbildningar. En högskolekoppling skulle tillföra även andra värden. Polisstudenterna kommer i kontakt med studenter från andra utbildningar. Denna förändring är viktig eftersom vi vill se polisen som en integrerad del av samhället i övrigt.
För att skapa en effektiv brottsbekämpning och utnyttja de resurser som finns på bästa sätt kan arbetsfördelningen mellan polis och åklagare förändras. Vi menar att det kan vara ändamålsenligt att polisen ska kunna leda något mer komplicerade förundersökningar än i dag och att åklagarna därmed får möjlighet att koncentrera sig på svårare ärenden. För att polisen ska kunna leda mer komplicerade förundersökningar finns det behov av kompetensutveckling hos polisiära förundersökningsledare.
I snart 30 år har de brottsbekämpande myndigheterna i varierande grad kunnat få ut uppgifter om telemeddelanden från operatörer. Lagring av information om bl.a. telefontrafik har visat sig ha direkt avgörande betydelse för att bekämpa grov brottslighet som t.ex. mord och människohandel. Trafikuppgifter inhämtas i nästan samtliga sådana fall av brottslighet. I många brottsutredningar är historiska trafikdata det enda verktyget för att kunna komma vidare i en utredning. Redan i dag lagrar operatörer både i Sverige och i andra länder trafikdata i faktureringssyfte. Ibland i många år.
Den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen, bl.a. att operatörerna alltmer går över till fasta priser för sina tjänster och att tjänsterna alltmer ”sammanfaller”, t.ex. mobil telefoni och Internettelefoni, gör att det finns risk för att trafikuppgifter som polisen i dag kan få tillgång till kommer att försvinna. Operatörer har i allt mindre utsträckning behov av att lagra trafikuppgifter för faktureringsändamål, och det finns därför stor risk att uppgifterna inte kommer att sparas i framtiden. Svensk polis skulle då tappa ett av sina viktigaste vapen för att bekämpa den organiserade brottsligheten.
Genom att den socialdemokratiska regeringen var en av initiativtagarna till lagring av trafikdata i EU har vi medverkat till att säkerställa att denna information även sparas framöver. Beslutet har stöd av nästan samtliga medlemsländer i EU, och Europaparlamentet har med ett brett stöd röstat för förslaget. EU-direktivet innebär att vi får möjlighet att i lag reglera ett område som i dag är oreglerat. Det innebär att lagringen och begäran om att få ut information i brottsutredningssyfte regleras. Därmed ökar rättssäkerheten, eftersom man då kan begränsa hur länge uppgifterna får lagras och i vilket sammanhang de får begäras ut. Vi socialdemokrater menar att lagring av trafikdata är nödvändig för brottsbekämpningen.
Ett problem, både med rättssäkerheten och med effektiviteten, är stora komplicerade mål som pågår i år. De långa handläggningstiderna leder till att bevisen försvagas, att det blir svårare att styrka ett väckt åtal och att påföljden kan bli mildare eller att ingen alls kan fällas för brott. Dessa mål är ofta utredningstunga och innebär en stor arbetsbelastning för både åklagare och domstolar. Ofta rör det ekobrott. Dessa långsamma tunga processer som kan pågå i år gynnar egentligen varken den tilltalade eller rättsväsendet.
För att öka effektiviteten i rättsprocessen menar vi socialdemokrater att misstänkta personer som hjälper till att utreda brott ska få rabatt på straffet. Tanken är att ett samarbete ska gynna både den misstänkte och samhället. I lagen ska det gälla alla brott, men i praktiken tror vi att det främst kommer att bli aktuellt när det gäller ekonomisk brottslighet, där utredningar och rättsprocesser tar lång tid.
I januari 2007 kom den statliga utredningen ”Preskription vid allvarliga brott”. Utredningen pekade på att kriminaltekniken har förbättrats mycket under senare årtionden och att den kommer att leda till att fler gamla brott kan klaras upp. Inte minst har polisens utökade möjligheter att ta dna-prov och större dna-register medfört stora framsteg för uppklarandet av brott.
Utredningen föreslog att preskriptionstiden för mord, dråp, folkrättsbrott, folkmord och terroristbrott ska slopas. Nu har det gått drygt ett och ett halvt år utan att Beatrice Ask och den borgerliga regeringen har gjort någonting. För varje dag som går innebär det att ett antal allvarliga brott preskriberas. Tidigare har justitieministern lovat att lagen skulle komma 2007, men enligt ett senaste uttalande har hon skjutit upp frågan till 2010. Flera år går alltså till spillo i kampen mot tiden. Mord, som med ny teknik hade kunnat klaras upp, får aldrig sin upplösning. Föräldrar, makar, barn, syskon och andra anhöriga till dessa offer tvingas kanske leva i en ovisshet som de inte behövt. Även om det medför vissa kostnader är de humanistiska vinsterna så mycket större om preskriptionstiden tas bort för dessa allvarliga brott. En slopad preskriptionstid har givetvis också en förebyggande effekt och kan spara brottsoffer i framtiden.
Vi socialdemokrater vill dock gå längre än utredningen föreslagit i frågan om vilka fall som den nya lagen ska gälla. I utredningen föreslås bara att det ska gälla mord i framtiden, efter det att lagen finns på plats. Vi tycker att det också självfallet måste gälla mord som begåtts före ikraftträdandet. Dock inte fall som redan är preskriberade.
Det blir allt vanligare att grovt kriminella begår ekonomiska brott som har koppling till annan allvarlig och ofta organiserad brottslighet. Den ekonomiska brottsligheten är mycket omfattande. Endast en bråkdel anmäls. Det är svårt att upptäcka de ekonomiska brott som inte fångas upp av kontrollsystem eller kriminalunderrättelsetjänsten. Om allvarlig brottslighet inte bekämpas riskerar det att underminera grunderna för det demokratiska och rättssäkra samhället.
Skatteverket beräknar det s.k. skattefelet till 133 miljarder kronor. Det är skatteintäkter som aldrig kommer in varje år på grund av fusk, fel eller misstag. SCB har beräknat de svarta inkomsterna varje år till ca 5 procent av BNP.
Det handlar om stora pengar som försvinner varje år från staten. Pengar som kunde ha gått till att förstärka våra sociala försäkringar eller till att bygga ut välfärden. Men kampen mot den ekonomiska brottsligheten handlar också om att skydda det demokratiska samhället, motverka orättvisor och värna villkoren för de seriösa företagarna.
Den ekonomiska brottsligheten försämrar förutsättningarna för företagarna på många olika sätt. Osund konkurrens slår ut de seriösa företagen och blockerar nyetableringar av företagare som vill ge justa villkor. När svarta pengar börjar både finansiera investeringar och avlöna anställda i större omfattning glider hela branschen mot att bli en del av den svarta ekonomin, regerad av kriminella. Anställda, företagare och företrädare för myndigheter samt intresseorganisationer utsätts för hot och sabotage. Lagstiftningen som skyddar både polis och tullare men också exempelvis Skatteverkets skatterevisorer måste ses över.
Globaliseringen som sker i världen är positiv. Samtidigt innebär globaliseringen även nya sätt att begå brott och att dölja dem. Den ekonomiska brottsligheten med internationella kopplingar ökar hela tiden. Den tekniska utvecklingen, särskilt inom IT-området, gynnar särskilt den ekonomiska brottsligheten. Teknikutvecklingen gör att kriminella på olika sätt kan överföra information och pengar till andra världsdelar.
Kriminella som sysslar med grov organiserad brottslighet organiserar sig i allt större utsträckning för att i samarbete med andra kunna tillskansa sig så stor ekonomisk vinning som möjligt. Det innebär att ekonomisk brottslighet allt mer blandas med och expanderar med hjälp av annan brottslighet. Seriösa företagare undanröjs genom hot eller påtvingas beskydd. Anställda som kräver kollektivavtal och inte vill ha svarta löner trängs undan och hotas.
Flera kriminella sammanslutningar ägnar sig åt att förmedla eller sälja svart arbetskraft bl.a. inom bygg-, städ-, transport- och tvätteribranscherna.
Skatteverkets riksprojekt för att spåra svartjobb har kontrollerat över 800 företag sedan starten för drygt två år sedan. Granskningen har haft fokus på de branscher som har stor andel uthyrd arbetskraft. Allra flest granskningar, närmare 70 procent, har gjorts inom byggbranschen eftersom den har setts som den mest problemtyngda branschen av Skatteverket. I snitt har de enskilda företagen undanhållit två miljoner kronor. De flesta har varit medelstora företag. Två tredjedelar av de företag som upptäckts finns i Stockholms län. Vidare har fackförbundet IF Metall och tidningen Dagens Arbete under hösten uppmärksammat hur papperslösa utnyttjas inom tvätteribranschen i Stockholmsregionen (”Vita dukar – svart tvätt”).
Det finns även kriminella organisationer som specialiserar sig på att tillhandahålla särskilda servicefunktioner för andra kriminella. Penningtvätt är en vanlig sådan servicefunktion. Svarta pengar måste bli vita för att brottsligheten ska vara lyckad.
Penningtvätt är viktig för den organiserade brottsligheten och regeringen har varit långsam med att komma till beslut i frågan. I februari 2006 tillsatte (s)-regeringen en särskild utredare med uppdrag att analysera hur EU:s tredje direktiv skulle genomföras i svensk rätt. I mars 2007 redovisades uppdraget Genomförandet av tredje penningtvättsdirektivet (SOU 2007:23). Det är uppenbart att varken tillsynsmyndigheterna eller den myndighet som ska behandla anmälningarna, Finanspolisen, har de resurser som är nödvändiga ens i nuläget.
Nästan 15 000 juridiska och fysiska personer ska sedan den 1 juli 2005 rapportera misstänkt penningtvätt. Under 2007 lämnade 52 rapportskyldiga in 6 000 rapporter. Endast 0,4 procent av alla rapporteringsskyldiga uppfyllde sin skyldighet. Antalet rapporter har också minskat till 6 000 från 10 000 per år 2003–2005. Detta är förskräckande siffror! Finanspolisen pekar i sin årsrapport för 2007 med särskild oro på bristande anmälningar från handlare med ädelmetaller (1 000 anmälningspliktiga), bilhandlare (1 000 anmälningspliktiga), revisorer (4 100 anmälningspliktiga) och fastighetsmäklare (6 100 anmälningspliktiga).
Genom det tredje penningtvättsdirektivet utvidgas tillsynen till att gälla skatterådgivare, icke auktoriserade eller godkända revisorer, oberoende jurister samt tillhandahållare av tjänster till bolag samt fysiska och juridiska personer som handlar med värdefull lös egendom där betalningen sker kontant till belopp som överstiger 15 000 euro. Statskontoret kom i mars 2008, på regeringens uppdrag, med ett organisationsförslag. Statskontoret vill att Bolagsverket ska skapa ett register för de tillkommande kontrollobjekten. Statskontoret förordade att Fastighetsmäklarnämnden, Finansinspektionen, Lotteriinspektionen, Revisorsnämnden och Sveriges Advokatsamfund förblir tillsynsmyndigheter för respektive ansvarsområde. Däremot ges Finansinspektionen ett särskilt samordningsansvar och blir den främsta kontaktytan mot Finanspolisen. Slutligen vill Statskontoret att länsstyrelserna ska vara tillsynsmyndighet för tillkommande branscher. Vi socialdemokrater menar att den organisatoriska frågan brådskar, och vi vill också understryka att resurser för tillsynen behövs. Finanspolisen måste förstärkas för att kunna hantera de anmälningar den får, inte minst eftersom dessa lär bli fler med det tredje penningtvättsdirektivet. Finanspolisens samverkan med Skatteverket måste också stärkas eftersom myndigheterna var för sig besitter information som kan vara av ömsesidig nytta.
Gör ekobrott och skattefusk till en viktig punkt på vår agenda under Sveriges år som ordförande i EU. Hantera gemensamma problem som skatteparadis, uppgiftsutlämning från enskilda stater och andra internationella skattefrågor. Idag beräknas 11 300 miljarder dollar vara placerade i skatteparadis. Det finns mycket pengar att hämta på detta håll.
Ekobrottsmyndigheten står för ett nytänkande inom ekobrottsbekämpningens område och har funnits i tio år. Genom att poliser och åklagare verkar inom en och samma myndighet vinner man betydande effektivitetsvinster i utredningsarbetet. Det är viktigt att de myndigheter som bekämpar ekonomiska brott får tillräckliga resurser så att verksamheten kan utvecklas. Starka och effektiva myndigheter är nödvändiga för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten som undandrar samhället stora inkomster. Genom att polisen får 100 extra miljoner menar vi att det finns goda förutsättningar för finanspolisen att förstärka sitt arbete.
Skatteverket måste också få nödvändiga resurser för sin verksamhet. I regeringsställning lanserade vi socialdemokrater ett brett program mot skatte- och förmånsfusk. Detta arbete måste fortsätta. Skatteverket har också, inte minst genom den borgerliga regeringens nya skatteregler och avdrag, fått fler och utökade kontrolluppgifter. Vi vill därför anslå 30 extra miljoner kronor för fler anställda som kan stävja skattefusk och 30 miljoner kronor för internationell skattekontroll.
Den omfattande svarta sektorn utgör ett stort samhällsproblem. Företag som drivs på ett lagligt sätt riskerar att sättas ur spel när de får konkurrens av företag som drivs med svart arbetskraft. Det är sedan länge känt att vissa branscher är mer drabbade av svart arbetskraft än andra. I dessa sammanhang brukar bygg-, transport-, taxi- och restaurangbranscherna nämnas.
Den svarta arbetskraften kan ingå som ett led i den organiserade ekonomiska brottsligheten men det kan även handla om att en enskild småföretagare inte redovisar inkomster eller betalar sociala avgifter.
Kampen mot skattefusk handlar också om att skapa rättvisa villkor för företagen. Det är få saker som upplevs så orättvist för företag som att ha blivit utslagna från marknaden av en konkurrent som inte betalar sina skatter och avgifter. Rättvisa regler som följs av alla är viktigt för en fungerande marknadsekonomi.
I våras kom ett delbetänkande om enklare redovisning. I det föreslås bl.a. att revisionsplikten ska tas bort för mindre företag. Ett förslag som den moderatledda regeringen tänker driva igenom.
Vi socialdemokrater menar i likhet med flera tunga remissinstanser att förslaget är problematiskt. Revisorerna spelar en viktig roll i små och medelstora företags granskning. Revisorn ska granska om uppdragsgivaren har fullgjort sin skyldighet att betala skatt och om det förekommit brottslig verksamhet i verksamheten. Denna plikt vill regeringen nu ta bort. Ett borttagande av revisorernas plikt kan betyda minskad insyn i oseriösa företag, även om själva granskningen görs långt tidigare av ansvarig myndighet. Ekobrottsmyndigheten skriver i sitt remissvar på delbetänkandet:
Utredningen synes utgå från att de problem som kan uppkomma om företag väljer bort revisorn ska åtalas och straffas bort. Det är en illusion att tro att detta är möjligt. En förutsättning för en effektiv brottsbekämpning på ekobrottsområdet är väl fungerande kontrollsystem och i dagens system spelar revisorerna en viktig roll.
Problemet med svart arbetskraft är utbrett inom många branscher. Det är viktigt, för att få en sund konkurrens och åstadkomma säkra arbetsförhållanden för dem som arbetar, att insatserna mot svartarbete skärps. Från statens sida finns ett intresse därutöver att se till att staten inte förlorar skatteintäkter. Den borgerliga regeringen har hittills inte gjort något för att bekämpa denna typ av ekonomisk brottslighet.
Vi socialdemokrater menar att regeringen måste utvidga det framgångsrika systemet med personalliggare, som redan finns för restauranger och frisörer, till att omfatta flera branscher. Först på tur står dock bygg-, taxi- och tvätteribranscherna för att minska svartarbetet. I samband med detta ska Skatteverket också få möjlighet att göra oannonserade kontroller.
I dag ska företag redovisa sina skatter och avgifter i en klumpsumma månadsvis. Av denna redovisning framgår inte hur många anställda som inbetalningen avser. Oseriösa aktörer kan upprätthålla en legitim fasad genom att sköta sina inbetalningar men på en felaktig nivå.
Vi menar att arbetsgivare ska lämna uppgift om lön och skatteavdrag på arbetstagarnivå till Skatteverket varje månad (månadsuppgift). Arbetsgivare ska inte längre lämna årlig kontrolluppgift och sammandrag av sådana uppgifter till Skatteverket. Månadsuppgift ska istället lämnas elektroniskt. Under en övergångsperiod om två år kan arbetsgivare lämna månadsuppgift på papper. Under övergångsperioden ska behovet av dispens från elektroniskt uppgiftslämnande utredas. En arbetstagare ska kunna se dels den månadsuppgift som arbetsgivaren har lämnat, dels hur stora arbetsgivaravgifter detta motsvarar hos Skatteverket. Skatteverket ska tillhandahålla elektroniska förtryckta skattedeklarationer baserade på elektroniskt inlämnade månadsuppgifter. Förtryckning av en arbetstagares inkomstdeklaration grundas på uppgifter som lämnats i månadsuppgift.
Huvudentreprenören ska ytterst göras ansvarig för underentreprenörernas skatte- och arbetsgivaravgiftsinbetalning, dvs. blir betalningsskyldig om skatt och arbetsgivaravgifter inte erlagts. Huvudentreprenören ska av underentreprenören erhålla erforderliga uppgifter om detta, och om underlagen ej tillhandahålls ges huvudentreprenören rätt att göra ett entreprenadavdrag med 30 procent av fakturakostnaden exklusive moms. Entreprenadavdraget ska i princip täcka den preliminärskatt och de arbetsgivaravgifter som belöper på lönekostnaderna.
Riksdagen har fattat beslut (SFS 592:07) om att näringsidkare i de s.k. kontantbranscherna som säljer varor och tjänster till allmänheten från den 1 juli 2010 ska ha typgodkända kassaregister. Registerskyldigheten omfattar all försäljning oberoende av vilken betalningsform som används. Kravet på kassaregister är kombinerat med särskilda kontrollbefogenheter för Skatteverket.
Kassaregister ska omcertifieras vid ägarbyte för att ansvarförhållanden ska vara tydliga och därigenom även skydda köparen för eventuella problem som har uppstått under den tid då säljaren varit ansvarig. Det är vidare önskvärt att kassaregistret ska genomgå en teknisk kontroll före avyttring. Detta för att fånga upp felaktiga kassaregister som senare kan komma att användas.
Kortläsare ska integreras i kassaregistret för att öka tillförlitligheten i kontrollen. Enligt regeringen är en tredjedel av kortläsarna idag fristående. Med tanke på den väl tilltagna övergångstiden anser vi emellertid att marknaden får tid på sig att klara omställningen till integrerade kortläsare. Regeringen bör förbinda sig till en senare utvärdering kring de grupper som undantas från lagen enligt 3 §. Det handlar alltså om verksamheter där omfattningen av försäljningen är obetydlig: torg- och marknadshandel, taxitrafik, distans- och hemförsäljning samt varu- och spelautomater. Lagen om kassaregister syftar till att skydda seriösa företagare från illojal konkurrens. En utvärdering skulle ta sikte på om lagens syfte uppnås för de undantagna grupperna utan stöd från denna lagstiftning. Det handlar om konkurrensen mellan de undantagna grupperna och kassaregisterpliktiga företagare samt om konkurrensen inom grupperna själva. Skulle en sådan utvärdering visa att undantaget utnyttjats för illojal konkurrens och svart verksamhet bör regeringen återkomma med förslag för att komma tillrätta med problemet.
Tillgängligheten till alkohol i Europa har ökat mycket kraftigt sedan slutet av 1990-talet. Idag kan man föra in alkoholdrycker på ett helt annat sätt än tidigare från andra EU-länder. Samtidigt har även tillgängligheten i Sverige ökat. Systembolagets öppettider har förlängts, priser på vissa varor har sänkts och antalet krogar med utskänkningstillstånd har ökat. Mellan 1996 och 2005 ökade den genomsnittliga alkoholkonsumtionen från 8,0 till 10,2 liter ren alkohol per vuxen svensk.
Att alkoholkonsumtionen ökar är allvarligt från trafiksäkerhetssynpunkt. Alla inser vi att alkohol och trafik inte hör ihop. Trots denna medvetenhet ökar rattfylleriet. Beroende på mätning visar studier på att mellan 13 och 30 procent av dem som omkommer i trafiken är påverkade av alkohol. Därför är det viktigt att det görs insatser i olika led för att förebygga och begränsa alkoholanvändandet. I trafiken måste vi visa att vi menar allvar med nollvisionen; ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken.
Sjöfartsverkets olycksstatistik visar att antalet allvarliga olyckor med fritidsbåtar ökat de senaste åren. Antalet skadade har ökat i takt med detta. Sjöräddningssällskapet menar att ”muskelbåtarna” blivit fler. Samtidigt säger Kustbevakningen att också fylleriärendena på sjön ökar. Att vara nykter i trafiken måste även innefatta sjötrafiken.
Den förra socialdemokratiska regeringen hade långt framskridna planer på lagstiftning redan 2006 i en rad frågor som skulle tydliggöra att såväl rattfylleri som sjöfylleri är oacceptabelt. Vi ville se en skärpt lagstiftning om rattfylleri. Vårt förslag innehöll några viktiga huvudpunkter som enkelt kan uttryckas strängare straff och två helt nya brott – vållande till annans död vid fordonstrafik och vållande till kroppsskada eller sjukdom vid fordonstrafik. De lagarna hade kunnat vara i kraft idag om inte den borgerliga regeringen dragit tillbaka förslagen, som en av sina första åtgärder. Kampen mot rattfylleri har därmed förlorat flera år. Det är dags att den borgerliga regeringen nu tar ansvar för utvecklingen och genomför de långt framskridna planerna för vållandebrott i samband med fordonstrafik.
Att köra bil onykter innebär livsfara för alla andra som befinner sig på vägen eller i dess närhet. Vid upprepade återfall i rattfylleri måste det till kraftfulla åtgärder. Därför måste de som gång på gång riskerar livet på andra, kunna tas av polisen och hållas frihetsberövade under längre tid än nu. Samtidigt är det inte tillräckligt med långt straff. Det krävs även ökade insatser för vård och behandling. Regeringen måste ta initiativ i dessa frågor så att liv kan räddas.
Den socialdemokratiska regeringen hade ett långt framskridet förslag om en ny lag om s.k. eftersupning. Det är inte rimligt att man ska kunna klara sig undan ansvar med att skylla på förtäring av alkohol i efterhand. Nu måste regeringen agera och visa att man tar onykterhet i trafiken på allvar.
Den socialdemokratiska regeringen hade ett långt framskridet förslag om skärpt lag om sjöfylleri. En lag med lägre promillegräns och skarpare påföljder som kunde ha varit på plats redan förra sommaren. Alla som följer Kustbevakningens arbete på sommaren inser att onykterhet till sjöss är ett stort problem. Det är hög tid att sänka högsta tillåtna promillehalt på sjön till 0,2 promille, samma som gäller på land.
Riksdagen föreslog i våras att göra det möjligt för tjänstemän vid Tullverket och Kustbevakningen samt bilinspektörer att ta alkoholutandningsprov. Det är ett steg framåt. Utvecklingen av den bristande nykterheten bland fordonsförare som kommer från andra länder med färjor har dock belyst nya problem. Ett väktarbolag har utfört frivilliga tester som utförts efter godkännande av chauffören. Testerna har lett till att 127 chaufförer testat positivt och lämnats till den lokala polisen. Att låta väktare utföra sådana tester har emellertid visat sig inte vara lagligt. I september presenterades en utredningspromemoria från Justitiedepartementet som föreslog befogenheten för väktare och ordningsvakter att ta sållningsprov vid geografiskt begränsade platser som hamnars landområden. Vi menar att regeringen måste lagstifta om att tillåta fler personer som har tjänstebefattningar att kunna utföra alkoholutandningsprov.
En annan viktig fråga som i högsta grad påverkar trafiksäkerheten är införandet av krav på alkolås. Alkolås i motorfordon är ett viktigt redskap för att få ner det höga antalet trafikolyckor, både till lands och till sjöss, som sker till följd av att föraren är alkoholpåverkad. Sverige bör vara ett föregångsland inom EU och på olika sätt driva på införandet av alkolås i alla offentligt ägda motorfordon. Den offentliga upphandlingen är t.ex. ett kraftfullt medel för att ändra kraven på hur motorfordon inom en kommun ska vara utformade.
Vi socialdemokrater vill också se införandet av ett obligatoriskt krav på alkolås eller annan teknik som förhindrar påverkade förare i alla bussar och lastbilar i yrkesmässig trafik genom ändring av EU:s regler. Vi vill att alkolås blir standardkrav i alla nya bilar från 2015.
Vidare menar vi att regeringen borde göra mer för att införa ny teknik som upptäcker och varnar för om föraren är påverkad av en eller flera faktorer som alkohol, droger eller trötthet, något som skulle kunna bli standard i alla nya fordon. Tyvärr har regeringen släppt kravet i EU på att Sverige skulle få vara först med att lagstifta om krav på alkolås i alla nya personbilar. Vi menar att det är att ta ett steg tillbaka i arbetet med att få bort alkoholpåverkade bilförare från trafiken.
Det är viktigt att arbetet mot dopning fortsätter. De preparat som i första hand används är anabola androgena steroider (AAS), som är kemiskt framställt könshormon med testosteron som grund.
I dag missbrukas AAS av ett brett spektrum av individer, främst av dem som tränar på gym. AAS används också av våldsbenägna brottslingar och inom olika maktgrupper som t.ex. kriminella mc-gäng och nazistiska grupperingar. Även i fängelsemiljöer förkommer missbruk av dopningspreparat liksom av narkotika.
Tillgången till AAS är i likhet med narkotika stor. Under de senaste fem åren har tillgången på den illegala marknaden stadigt ökat. Medlen är lätta att få tag på, bl.a. genom Internet. Förutom Internethandeln förekommer en omfattande smuggling. Handeln har stora ekonomiska förtjänster och medför liten risk för upptäckt. Dessutom är straffen förhållandevis låga. Smugglingen sker trots det ofta i samband med narkotikasmuggling. Enligt polisen anträffas narkotika vid vart tredje beslag av AAS.
Problemen och riskerna med missbruk av AAS är stora och kan jämföras med narkotikaproblematiken. Dopingjourens verksamhet spelar en viktig roll. Vi menar att polisen måste prioritera arbetet mot dopning. Dessutom måste straffskalan för dopningsbrott ses över.
Den 13 november 2002 fattades beslutet i riksdagen om att införa en särskild straffskala för grova fall av hets mot folkgrupp. Tillämpningsområdet för bestämmelsen omfattar även hets med anspelning på sexuell läggning. Lagen trädde ikraft den 1 januari 2003.
Sverige har ett system där bara de grupper som explict är omnämnda i hetslagen har skydd av lagen. Det innebär att hotfulla uttalanden, kränkande omdömen och uttryck för missaktning på grund av könsidentitet, s.k. transpersoner, inte skyddas av lagen eftersom könsidentitet inte omnämns. Med begreppet sexuell läggning avses i lagtexten homo-, bi- och heterosexuell läggning.
Sex länder i Europa har hetslagar som även skyddar transpersoner enligt praxis: Finland, Island, Luxemburg, Portugal, Tjeckien och Tyskland. För att få skydd för även gruppen transsexuella bör därför lagen om hets mot folkgrupp, brottsbalken 16 kapitlet 8 § och tryckfrihetsförordningen 7 kapitlet 4 § kompletteras till att omfatta även könsidentitet.
Bara i Stockholms län uppgår antalet ordningsvakter till drygt 2 400 st. De hjälper polisen med att upprätthålla lag och ordning vid restauranger, nöjesställen och offentliga arrangemang. De kontrolleras mot brottsregister, får obligatorisk utbildning och har befogenheter som sträcker sig längre än vanliga medborgares. I dessa ingår t.ex. att omhänderta personer och använda våld. Ordningsvakterna kan både vara frilansare och användas av exempelvis en restaurang som dörrvakt, eller är anställda av bevakningsföretag som utför sådana uppdrag. Enligt länsstyrelsen finns det i Stockholms stad ca 200 restauranger och nattklubbar som har förordnade ordningsvakter.
Det har under en längre tid förekommit uppgifter i media om ordningsvakter på restauranger och krogar som handlar på ett sätt som inte är förenligt med den lagstiftning de lyder under. Enligt en rapport från Länsstyrelsen i Stockholms län menar företrädare för de myndigheter som utövar tillsyn över restaurangbranschen i länet att det förekommer stora brister i ordningsvakternas sätt att agera. Man underlåter t.ex. att ingripa då brott begås. Otillåten alkoholservering tillåts. Löner betalas ut ”svart” och drygas ut med t.ex. garderobsavgifter. Inte sällan finns det anknytningar till organiserad brottslighet.
Det stora problemet med ordningsvakter är att de står i direkt beroendeställning av dem som föder dem, ofta en krogägare. Säger du ifrån som ordningsvakt med hänvisning till lagen kan krogägaren anlita någon annan. Och vid incidenter kan du inte kontrollera vad som har hänt eftersom ett privat företag inte har skyldighet att lämna ut några uppgifter.
Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår, för att komma till rätta med problemen, att restaurangägare som anlitar ordningsvakter måste anlita dem från särskilda bevakningsföretag efter det att polismyndigheten gjort en upphandling av dessa tjänster. Man föreslår även att polismyndigheten självständigt ska få placera ut ordningsvakter på restauranger om det är påkallat och att restaurangägaren ska bekosta detta. Dessutom bör polismyndigheten även ges möjlighet till att föreskriva var den enskilde ordningsvakten ska tjänstgöra och under hur lång tid på en och samma plats. Det ska även tilläggas att det är viktigt att ordningsvakter får kontinuerlig vidareutbildning.
Vi kan i dagsläget inte säga att just dessa åtgärder är de mest nödvändiga. Däremot bör regeringen utreda frågan hur ordningsvakter på ett bättre sätt kan fullgöra sina åligganden och gärna med utgångspunkt från förslagen i den rapporten ”Ordningsvakter i restaurangmiljö” som Länsstyrelsen i Stockholms län skrivit.
I Sverige anses prostitution vara en form av mäns våld mot kvinnor och barn. Prostitution är exploatering av kvinnor och barn och ett allvarligt samhällsproblem som skadar både de individer som utnyttjas och samhället i stort. Prostitution förekommer i olika former, men när den är organiserad i bordellverksamhet innebär verksamheten ofta ett stort lidande för dem som tvingas sälja sig. Denna typ av verksamhet har ofta kopplingar till människohandel och då utnyttjas tjejer på ett hänsynslöst sätt. Poliser som arbetar med prostitution vittnar om att bordellverksamheter inte sällan har närmast industriell karaktär. Kvinnorna drar in stora summor åt sina hallickar, kanske 200 000–300 000 kronor i månaden. Tjejerna används om och om igen, förtingligade och avhumaniserade. De bor i små utrymmen, saknar kontakt med omvärlden och under stark kontroll från ”beskyddaren”.
I Sverige har Socialdemokraterna sedan länge prioriterat bekämpningen av prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Att köpa, eller försöka köpa, sexuella tjänster är sedan den 1 januari 1999 kriminaliserat och straffet är böter eller upp till sex månaders fängelse. Lagstiftningen var en viktig markering mot utnyttjandet av tjejer. År 2002 infördes människohandel för sexuella ändamål som ett nytt brott i Sverige. Den 1 juli 2004 utökades straffområdet till att omfatta även människohandel som sker inom landets gränser samt människohandel som syftar till andra former av utnyttjande än sexuella ändamål, t.ex. tvångsarbete och handel med organ.
Sexköpslagen har nu funnits i nio år. De flesta bekräftar att sexköpslagen har gett goda resultat. Sedan förbudet trädde i kraft har antalet individer i gatuprostitution minskat drastiskt enligt samstämmiga uppgifter från både polis och socialtjänst. Hur den dolda prostitutionen utvecklats under denna period är svårare att säga. Det finns tendenser att prostitutionen flyttats in på bordeller och ut på nätet. Samtidigt menar man att den utvecklingen skulle ha skett ändå. Om den totala prostitutionen har minskat sedan sexköpslagen infördes är det ingen som vet. Men det är klart att de prostituerade på gatan är betydligt färre i Stockholm än i våra nordiska grannhuvudstäder.
För att ytterligare stärka skyddet för dem som utnyttjas genom prostitution och som en förstärkt markering till dem som köper sex och utnyttjar kvinnor på detta sätt, menar vi socialdemokrater att det är dags att höja straffet för sexköp. Drygt 400 personer har dömts för sexköp sedan lagstiftningen trädde ikraft, men hittills har ingen dömts till fängelse. Vi menar att det, när det föreligger försvårande omständigheter som i de fall en man köper sex av någon som uppenbart är ett offer för människohandel, måste bli tal om strängare straff som påföljd.
Ett sådan ny bestämmelse betonar det svenska synsättet, att köp av sexuella tjänster är ett övergrepp där det är köparens handling som är straffvärd och den säljande parten som är skyddsvärd. När köparen av omständigheterna i övrigt borde inse att han kan ha att göra med en person, oftast en kvinna, som utsatts för sådant tvång som människohandel innebär ska särskilt ansvar kunna utkrävas i form av skadestånd. Detta bör utredas.
Vi menar dessutom att det är dags att skärpa synen på koppleri genom att ersätta det med människohandel för sexuella ändamål. Koppleribrottet har som grund att det skulle finnas en frivillighet i överenskommelsen mellan säljare och köpare. Den frivilligheten är fullständigt falsk. Varje köp av någons kropp bygger på ett utnyttjande av utsatthet. De kvinnor och flickor som säljer sina kroppar befinner sig i vanmakt på grund av drogberoende, fattigdom eller annan utsatthet.
En sådan ny brottsrubricering skulle också öka skyddet för brottsoffret. Koppleri är nämligen ett brott mot staten, medan människohandel är ett brott mot person. Skulle de som idag döms för koppleri istället dömas för människohandel innebär det att brottsoffret får ökad möjlighet till upprättelse och skadestånd. Dessutom ger människohandel ett betydligt högre straffvärde, vilket vore mer överensstämmande med brottets art.
Det är också angeläget att det finns resurser hos myndigheter att motverka dessa företeelser. Polisen har en viktig del i detta arbete. Vi vill se särskilda satsningar med öronmärkta resurser till polisen för att skärpa arbetet mot människohandel och barnpornografi. Vi vill fördela 60 miljoner kronor på tre år för dessa ändamål.
Ett särskilt problem utgör det s.k. hedersvåldet. Det handlar om våld och hot om våld inom tätt slutna grupper, ofta släkter, för att tvinga människor att följa vissa mönster och traditioner. Detta drabbar oftast kvinnor, men även män är utsatta. Det har gjorts en del insatser för att motverka hedersvåld, men det finns mycket kvar att göra. Ökad kunskap om hedersvåld är nödvändig hos alla de myndigheter som arbetar med frågan. Polisen är en viktig myndighet i sammanhanget. Vi menar att polisen måste utveckla och samordna sitt arbete mot hedersrelaterat våld. Tidigare har det funnits en särskild resurs på Rikskriminalen för detta ändamål, vilket vore bra att införa igen.
Stalkning är ett relativt nytt begrepp i Sverige, men företeelsen i sig är inte ny. Stalkning innebär att offret får oönskade telefonsamtal, sms, brev och e-post. Våld, hot om våld eller att gärningspersonen fysiskt söker upp eller förföljer offret förekommer också. Företeelsen är vanligast när offer och gärningsperson har, eller har haft, en nära relation. År 2006 publicerade Brottsförebyggande rådet en rapport om stalkning. Brå säger i den att nästan var tionde person någon gång har blivit utsatt för stalkning. De flesta som utsätts är kvinnor, och det vanligaste är att gärningspersonen är bekant med offret.
Vissa delar av sådant beteende kan redan idag lagföras under olika rubriceringar som t.ex. olaga hot, ofredande eller misshandel, men det är bara en tredjedel av dem som utsatts som har polisanmält trakasserierna. En anledning har varit att de som utsatts inte upplevt trakasserierna som tillräckligt allvarliga. Men det har även funnits en rädsla för repressalier som gjort att utsatta inte anmält. Många som utsatts har vidtagit egna åtgärder som att skaffa hemligt telefonnummer. Hälften av dem som utsatts av sin partner, eller före detta partner, har fått gå så långt att de bytt bostad och en femtedel har ansökt om besöksförbud.
Vi socialdemokrater menar att begreppet stalkning bör införas som en ny brottsrubricering. Återkommande hot och förföljelser bör bedömas samlat och bestraffas strängare än de enskilda brotten som det idag i bästa fall döms för.
Kriminalvården utgör en av rättskedjans viktigaste funktioner. Här ligger ansvaret för att straff avtjänas på ett säkert sätt och för att återanpassa människor som begått brott så att nya brott inte sker i framtiden. Därför satsade vi socialdemokrater kraftfullt på kriminalvården under förra mandatperioden. Anslagen ökade med nästan 1,5 miljarder kronor. Nya platser tillkom både inom anstalter och inom häkten. Dessutom har stora satsningar gjorts för behandling mot narkotikamissbruk, sexualbrott och våld i nära relationer.
Den nya säkerhetsanstalten Saltvik som byggs nu, och som planerades under den socialdemokratiska regeringen, ska innehålla behandling även för psykopater, vilka tidigare ansetts omöjliga att rehabilitera. Kriminalvården har utvecklats radikalt även på säkerhetssidan med utbyggnader av säkerhetsplatser på de tyngsta anstalterna och förhöjd säkerhet överlag. Allt detta måste göras samtidigt och är en förutsättning för varandra, eftersom en god vård inom kriminalvården förutsätter att internerna är på plats, skärpta och deltar i program, behandling och aktiviteter.
Straff som utdömts efter begånget brott avtjänas främst på en kriminalvårdsanstalt. Målet för kriminalvården är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Detta sker bäst genom ett meningsfullt innehåll med vård och behandlingsinsatser som syftar till att minska återfall i brott och med respekt för de mänskliga rättigheterna. En väl fungerande tillsyn är central för den slutna verksamhet kriminalvården utgör. Den tillsyn som JO utför idag är inte kontinuerlig och heller inte fullständig. Övervägande del av verksamheternas tillsyn ansvarar den egna myndigheten Kriminalvården för. Vi anser att en modern kriminalvård ska ha en oberoende tillsyn utifrån. Vi vill därför att regeringen utreder hur en oberoende instans utanför Kriminalvården ska sköta tillsynen över Kriminalvården.
År 2007 var antalet självmord i häkten större än någonsin, tolv stycken. Redan i år har sex stycken självmord inträffat. FN:s tortyrkommitté som besökt olika häkten i Sverige under april 2008 var kritisk till svensk kriminalvård. Tortyrkommittén menade att häktade behöver mer kontakt med personalen samt att domstolar alldeles för ofta ger häktade restriktioner. Dessa två frågor hänger ihop. En viktig uppgift för kriminalvårdare är att mildra den häktades isolering. Om den häktade har många restriktioner som att inte få ta emot besök, läsa tidningar, se tv, lyssna på radio eller umgås med andra häktade, är det självklart att isolering uppstår och att det behövs fler personal för att skapa kontakt och kommunicera med intagna.
Många andra jämförbara länder har få restriktioner eller tidsbegränsade restriktioner, just av humanitetsskäl. Vi socialdemokrater menar att regeringen måste se över systemet med häktesrestriktioner. Häktesutredningen (SOU 2006:17) menade bl.a. att åklagaren bör motivera varje enskild restriktion som den häktade åläggs. Det tycker vi är bra. Vi menar dessutom att antalet restriktioner bör ses över och tidsbestämmas.
Riksdagen beslutade i våras att luckra upp förbudet mot att döma psykiskt störda till fängelse. Det innebär att fler psykiskt sjuka kan komma att hamna i fängelse. Några extra resurser för den nya gruppen tillfördes inte. Enligt Kriminalvården rör det sig om en nytillkommen grupp fängelsedömda per år som kommer få längre fängelsestraff, och en ackumuleringseffekt uppstår över tid. Därför anför Kriminalvården att förslaget torde få märkbara ekonomiska konsekvenser för Kriminalvården. En permanent tillkommande kostnad beräknas för Kriminalvården om drygt 60 miljoner kronor i 2006 års prisnivå. Därtill menar Kriminalvården att gruppen nytillkomna fängelsedömda kan antas vara i behov av extra insatser och således kommer att vara särskilt resurskrävande. Det finns då risk för att kostnaden kommer att öka ytterligare. Regeringen bör därför se till att Kriminalvården har resurser till denna nya reform.
En viktig tanke bakom kriminalvården är att de intagna ska ha ett bättre utgångsläge när de lämnar fängelse och frivård, än vad de hade när de kom dit. En av kriminalvårdens viktigaste uppgifter är att minska återfallsfrekvensen. Över 60 procent av dem som intas i anstalt är narkotikamissbrukare. Deras risk att återfalla i brott är mycket hög. Därför är det viktigt att satsa resurser på att behandla narkotikamissbruket i kriminalvården. Som en del av den socialdemokratiska regeringens nationella handlingsplan mot narkotika anslogs 100 miljoner kronor under åren 2002–2004 till en bekämpning av narkotika inom kriminalvården. Under perioden 2005–2007 avsattes ytterligare 120 miljoner för detta ändamål. Antalet behandlingsplatser mer än fördubblades sedan satsningens början.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har nu utvärderat den särskilda satsningen på att förhindra narkotikamissbruk i kriminalvården under den socialdemokratiska regeringen. Utvärderingen visar en tydlig skillnad i återfall mellan intagna som deltagit i missbrukarvård jämfört med dem som avtjänade sitt straff innan satsningen började. Brå:s slutsatser är att satsningen var framgångsrik. Den borgerliga regeringen valde emellertid att inte fortsätta den särskilda satsningen mot narkotikamissbruk i kriminalvården. Brå menar också att arbetet mot narkotika idag kan utvecklas ytterligare och vill se fler behandlingsavdelningar.
Vi socialdemokrater menar att det är viktigt att ge kriminalvården mer resurser för missbrukarvård. Det krävs t.ex. att anstalterna i möjligaste mån är narkotikafria. Behandlingen bör utvecklas och behandlingsavdelningar byggas ut. Vidare måste kompetensen hos nuvarande personal höjas och fler kompetenta medarbetare rekryteras. Det är viktigt att Kriminalvården satsar på de behandlingar som evidensprövats med goda resultat. En förutsättning för att återfall inte ska ske är att behandling även finns tillgänglig, vid behov, efter frigivningen.
Även när det gäller vålds- och sexualbrott måste behandlingsprogrammen förstärkas. De påverkansprogram och de behandlingsmetoder som i såväl nationella som internationella studier visat sig ha effekt bör i högre utsträckning användas, anpassade en var och ens problembild. Positiva incitament bör i väsentligt högre utsträckning användas för dem som anstränger sig. De intagna måste ges möjlighet till en stimulerande sysselsättning, till studier och till arbete osv. Det ska ge den dömde bättre förutsättningar att klara ett laglydigt liv när han eller hon har avtjänat sitt straff.
Det råder osäkerhet om när den kriminalvårdsreform, som riksdagen beslutade om 2006, kommer att genomföras. Moderaterna röstade då emot förslaget som innebär en ökad individualisering och bättre utslussning från livet i anstalt till livet i frihet. Individualiseringen är en efterlängtad utveckling på kriminalvårdens område och innebär att den intagnes agerande i fängelset ska påverka utslussningen och strafftiden. Det skapar incitament att sköta sig med belöning och förmåner, liksom repressalier för den som missköter sig, rymmer eller på annat sätt motarbetar kriminalvårdens ambitioner. Till detta ska läggas Moderaternas motstånd mot den lyckade reformen med elektronisk fotboja. Luckras dessa två viktiga reformer upp, blir konsekvensen ofelbart att det behövs ännu fler platser i våra anstalter framöver. Vi menar att regeringen nu måste ta initiativ till att införa en ökad individualisering.
Våren 2006 röstade riksdagen igenom propositionen En modernare kriminalvårdslag. Den började gälla fr.o.m. den 1 januari 2007. Med den nya kriminalvårdslagen ville vi socialdemokrater åstadkomma en förbättrad och mer strukturerad övergång från livet i anstalt till livet i frihet. En grundtanke var att individualisera kriminalvården. Utslussningen skulle anpassas till vad varje intagen behöver för att förbättra förutsättningarna för att han eller hon ska klara sig i samhället efter frigivningen utan att återfalla i brott.
Ett av utslussningsalternativen var vistelse i halvvägshus. Halvvägshus innebär att den intagne är placerad i ett av Kriminalvården kontrollerat hem som är anpassat för att ge intagna särskilt stöd och tillsyn. Den borgerliga regeringen har emellertid visat ett ljummet intresse för verksamheten med s.k. halvvägshus. Inte förrän under det andra halvåret 2007 inleddes verksamheten och då endast med totalt 23 klienter placerade. I dagsläget, ett år senare, är antalet klienter endast 34 stycken. Den borgerliga regeringens passivitet avseende förbättrad utslussning är svår att förstå. Både samhället och den enskilde individen tjänar på att den intagne på ett så bra sätt som möjligt kan komma in i samhället igen. Dessutom är halvvägshus ett ekonomiskt billigare alternativ än anstalt. Vi menar att regeringen måste anstränga sig för att förbättra utslussningen och öka antalet klienter i halvvägshus till minst 200 stycken. Det skulle ge Kriminalvården en besparing på ca 60 miljoner kronor.
Det är viktigt att kriminalvården utformas på ett humant sätt så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. Förberedelserna för den intagnes frigivning ska vara särskilt inriktade på konkreta åtgärder för att underlätta övergången till ett liv i frihet. Syftet är att den intagne vid frigivningen i möjligaste mån skall ha sin försörjning ordnad genom arbete eller på annat sätt och att han eller hon skall ha tillgång till bostad. Trots detta vet vi att 76 procent av de intagna saknar ett arbete efter frigivningen. 38 procent saknar bostad.
Över 60 procent av dem som intas i anstalt är narkotikamissbrukare. Deras risk att återfalla i brott är mycket hög. Behandling ges idag inom kriminalvården. Den nya insatsen vårdvistelse ger möjlighet att börja tidigare med behandling. Tyvärr återfaller många igen efter frigivandet. Det är viktigt att kommunerna har en god beredskap för att kunna erbjuda stöd och vård som behövs efter frigivandet. För att underlätta kommunernas möjlighet till detta menar vi att det bör utredas hur alla de resurser som finns inom missbrukarvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen etc. kan samordnas på ett bättre sätt för att ge varje enskild individ ett relevant stöd i samband med frigivningen, en s.k. muckarpeng. Stödet ska vara individuellt och insatserna ska vara riktade mot till exempel fortsatt missbrukarvård, arbetspraktik, utbildning och boende. Insatserna ska vara dokumenterade i en handlingsplan som skrivits under av den enskilde, kriminalvården och kommunen.
Det är viktigt att bemöta barn och ungdomar som är brottsoffer på rätt sätt. Första kontakten kan många gånger vara avgörande för deras fortsatta bearbetning och hantering av vad de varit med om. Vi har tidigare vidtagit åtgärder för att hela rättskedjan ska ha utbildning om hur brottsoffer bemöts. Att möta utsatta barn och ungdomar kräver såväl speciell kompetens som vana. Det är viktigt att barnet känner sig tryggt och får information. Många gånger har det fungerat så att barn som utsatts för våld eller andra övergrepp slussats omkring mellan olika myndigheter. Det har tagit tid och kraft från alla inblandade. Sedan några år finns det emellertid ett tiotal barnahus runt om i landet. Denna verksamhet har efter utvärdering visat sig vara mycket väl fungerande på så sätt att barn som utsatts för våld eller övergrepp fått ett bättre bemötande, bättre stöd i rättsprocessen och bättre psykosocialt stöd i den inledande fasen av den rättsliga utredningen. Den så viktiga samverkan mellan myndigheterna har blivit mer effektiv.
Barnahus innebär att man samlar alla utredande myndigheter, stöd och behandling under ett och samma tak i en miljö som är anpassad för att i största möjliga mån minska påfrestningarna för barnet. Genom barnahus kan de olika myndigheterna som möter utsatta barn samverka bättre. Under samma tak, i en miljö anpassad för barn, ska man både kunna göra förhör, utreda och eventuellt ge behandling. Detta ska leda till att arbetet sker snabbare och att ett större utbyte av kunskap sker. Därför vill vi socialdemokrater se att det ska finnas minst ett barnahus i varje län framöver, vilket regeringen aktivt bör stimulera. Vi anser också att regeringen bör medverka till att barnahusens uppdrag ska omfatta barn upp till 18 år. För närvarande arbetar barnahusen olika. Vissa har satt en gräns redan vid 15 år. Vi anser att barnkonventionens barn-begrepp ska gälla för barnahusens verksamhet dvs. barn är barn upp till 18 år.
Socialstyrelsens delredovisning från juni 2006 över försöksverksamheter med barnahus visar att ett flertal av dem exkluderar barn som bevittnat våld ur sin målgrupp. I själva verket är det endast två av sex verksamheter som anser att dessa barn ingår i verksamhetens uppdrag. En av förklaringarna till detta torde vara att det idag inte är kriminaliserat att utsätta barn för att bevittna våld. Därmed är barnet inte att betrakta som brottsoffer. Regeringen bör därför i dialog med huvudmännen för nu verksamma barnahus framhålla vikten av att barn som bevittnar våld framöver ska tillhöra barnahusens målgrupp.
Det finns många frivilliga krafter som arbetar för att öka tryggheten för kvinnor som utsatts för våld. Kvinno-, tjej- och brottsofferjourer gör ett oersättligt arbete för att ge stöd till kvinnor i kris. Genom sin lokala förankring kan de lätt nå kvinnor på plats. Men vi behöver också fånga upp männen som misshandlar för att få en bestående förändring till stånd.
Det är viktigt att agera förebyggande. Män som känner att de av någon anledning håller på att tappa kontrollen över sitt beteende ska kunna vända sig någonstans för att samtala om sig och sin situation för att bl.a. förebygga våldsanvändning. Därför är det viktigt att bygga upp samtalsmottagningar för män. Sådana bör på sikt finnas tillgängliga för män i hela landet. Vi menar att det är viktigt att regeringen verkar för detta.
Kriminalvården bedriver behandlingsverksamhet runt om i landet för män som dömts för våldsbrott mot närstående. Kriminalvården anser idag att det föreligger hinder för att icke dömda män ska kunna delta i behandlingsverksamhet som drivs av Kriminalvården. I en verklighet med begränsade resurser bör samverkan uppmuntras, sådana hinder bör med det snaraste undanröjas så att även män som frivilligt söker samtalsbehandling kan ges den hjälp de efterfrågar.
Runt en familj eller relation där det förekommer våld finns ofta anhöriga och andra närstående som påverkas av att våld förekommer. Kvinno-, tjej- och brottsofferjourer vittnar om att det är vanligt att närstående ringer och vill ha hjälp och råd. Enligt socialtjänstlagen hör det till socialnämndens uppgift att verka för att inte bara den som utsatts för brott får stöd och hjälp, utan även dennes närstående. Idag saknas sådant stöd. Få, om ens några, kommuner har utvecklat ett planerat och genomtänkt stöd till närstående.
Kommunerna bör utveckla det egna stödet till närstående samt uppmuntra och stödja frivilligorganisationer som vill arbeta med stöd till närstående. Här finns ett dolt behov som behöver tillgodoses. Regeringen har inget sagt om hur stödet till närstående bör utvecklas, vilket är en brist. Vi menar att regeringen bör ges i uppdrag att, i sina kontakter med kommunerna, stimulera dessa att utveckla stöd till närstående.
Det är viktigt att de som utsatts för sexuella övergrepp snabbt kommer under vård för att få adekvat behandling och dokumentera skadorna. I flera fall har det förekommit uppgifter om att kvinnor utsatts för sexuella övergrepp under drogpåverkan. Det är då nödvändigt att prover tas snabbt för att konstatera eventuell drogpåverkan. Om det dröjer för länge innan prover tas hinner drogerna gå ur kroppen. Vi menar att det behövs mottagningar på akutsjukhusen som har den särskilda kunskap som behövs för att ta emot offer för t.ex. våldtäkt.
Vi vill nu ta ytterligare steg för att förbättra tryggheten. Vi vill att målsägandebiträden ska komma in tidigare i processen. Redan i förundersökningsskedet ska målsägande ha rätt till ett målsägandebiträde. Det stöd och den hjälp ett målsägandebiträde kan ge betyder mycket för den som utsatts för våld eller sexualiserat våld och ofta befinner sig i en traumatiserande situation.
Vi vill även förstärka besöksförbudet så att det kan kompletteras med elektronisk fotboja. Tyvärr visar det sig i efterhand att besöksförbud ofta överträds. En elektronisk fotboja kopplad till GSM-teknik skulle i ett tidigt skede kunna varna den som hotas av våld och samtidigt dokumentera att en överträdelse begåtts. En sådan fungerande teknik skulle öka tryggheten betydligt för alla de kvinnor som är i behov av skydd från sin före detta sambo eller man.
På Sexualmedicinskt Centrum arbetar specialistläkare, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer och sjuksköterskor med unik kunskap. Hit kan kvinnor och män som har sexuella problem eller de som riskerar att utveckla ett beteende som leder till sexualbrott eller de som begått sexualbrott vända sig för att få hjälp. Hjälpen har ett preventivt syfte och visar ett stort värde. Vi vill se att den kunskap som finns samlad på Sexualmedicinskt Centrum permanentas och blir tillgänglig för hela Sverige som en resurs.
I juni 2008 röstade den borgerliga regeringen igenom en lag om signalspaning som hade allvarliga brister avseende grundläggande krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och proportionalitet. För att rädda ansiktet planerar regeringen nu att komma med en proposition om fler rättssäkerhetsåtgärder. Vi socialdemokrater menar att dessa ytterligare planerade åtgärder är långt ifrån tillräckliga. Den borgerliga majoriteten har lappat och lagat med olika, hastigt framtagna, tillägg. Det är inte seriöst med ett så stort antal förändringar i en av riksdagen nyss tagen lagstiftning utan att dessa förändringar bereds på sakenligt sätt. Resultatet blir en lag präglad av otydlighet och osäkerhet, som blir svår att tolka såväl av medborgarna som av de myndigheter som ska tillämpa den. Och trots alla hastigt tillkomna förslag står ändå lagen där med allvarliga brister. Det enda acceptabla är därför att lagen om signalspaning nu rivs upp och att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning som börjar om från grunden.
I januari 2008 fattade en borgerlig majoritet i riksdagen beslut om att inskränka intagnas rätt till personlig egendom. Kriminalvården ska därmed kunna omhänderta böcker, tidskrifter och tidningar från intagna som de bedömer kan äventyra ordningen och säkerheten, eller om de kan antas motverka behandling. Det skulle inte ”krävas någon konkret bevisning” och det ska gälla ”drogmissbrukare, personer med kriminella värderingar, sexualbrottsdömda, spelmissbrukare och personer som är dömda för våldsbrott”.
Lagstiftningen är ett ytterligare exempel på att den borgerliga regeringen saknar förmåga att värna den personliga integriteten, liksom i frågan om signalspaning. Lagstiftningen som föreslås ger heller ingen klarhet i vad som anses vara opassande att se eller läsa. Det ska ligga helt i händerna på kriminalvården att bestämma. Det öppnar för en rättsosäkerhet som varken gynnar anställda inom kriminalvården eller intagna.
Tillgång till personlig egendom är en betydelsefull beståndsdel i en human kriminalvård. Det är viktigt för den intagne att kunna ta emot böcker, tidskrifter, tidningar eller annat som kan ge honom sysselsättning under fritiden. Rätten att ta del av information är dessutom en stark rättighet. Den är grundlagsfäst. Redan i lagrådsremissen till den borgerliga lagstiftningen gav Lagrådet uttryck för en tveksamhet gentemot den inskränkning av informationsfriheten som regeringen presenterade. Enligt ett uttalande från Justitieombudsmannen (JO 1986/87 s. 124–126) torde det sällan finnas anledning att inskränka sådana tidskrifter som vänder sig till en vidare krets av läsare. Vidare anför Justitieombudsmannen att en tidskrift kan befinnas olämplig för sin åsikt samt kan gå emot ett viktigt behandlingsintresse. Men detta kan aldrig ensamt utgöra tillräckliga skäl för ett omhändertagande.
Vi socialdemokrater menar att den borgerliga regeringen har gått längre än vad regeringsformen tillåter. Viktiga instanser som Lagrådet och deras uttalanden nonchaleras. Det är tydligt att beredningen av ärendet har varit otillräcklig. Tyvärr har det visat sig vid flera lagstiftningsprocesser att den borgerliga regeringen åsidosätter den rättssäkerhet som ska vidmakthållas vid lagstiftning, via en gedigen beredning av ärendena. Regeringen måste bli betydligt bättre på att upprätthålla en beredning av ärendena som är förenlig med regeringsformen.
I dagens samhälle är de teknikrelaterade riskerna för integritetskränkningar många gånger större än tidigare. IT- och telekommunikationstekniken växer samman. Stora mängder trafikdata i teletrafiken skapas och registreras. Det skapas ständigt nya IT-tjänster både hos företag och myndigheter, och sådana webbtjänster används allt mer av medborgarna. Vi lämnar elektroniska spår bakom oss, vare sig vi vill eller inte, både i vardagen och i arbetslivet. Den tekniska utvecklingen skapar ständigt mer avancerade verktyg som kan brukas eller missbrukas i integritetskränkande syfte. Därutöver sker en internationalisering som innebär att personuppgifter sprids utanför Sveriges gränser.
Tendensen är också att allt fler bevakningskameror sätts upp på olika platser för att skapa ökad trygghet mot brott. Vi kan även se att ökat samarbete mellan länder gör att tull, militär och polissamarbete sprider personuppgifter över gränserna. I kampen mot den grova organiserade brottsligheten har rättsväsendet fått nya behövliga verktyg som buggning och preventiva tvångsmedel. Vid varje sådan lagstiftning har det varit viktigt att balansen mellan effektiviteten hos de brottsbekämpande myndigheterna och det integritetsingrepp som sådana verktyg skapar är rätt avvägd.
Vi socialdemokrater menar att det finns behov av en samlad kontroll över utvecklingen som sker, både inom myndigheter och med hänsyn till den tekniska utvecklingen i samhället i övrigt. Det behövs någon som granskar, vakar och kan slå larm när en situation uppstått som kräver ytterligare skydd för den enskildes privatliv. Det behövs en myndighet som på ett samlat sätt tillvaratar integritetsskyddsintresset och håller uppsikt så att dess gränser inte överträds. Vi socialdemokrater vill därför tillsätta en integritetsombudsman (IO). Vi avsätter 5 miljoner kronor för detta ändamål 2009 och 10 miljoner 2010 och 2011. En integritetsombudsman ska även företräda enskilda i ärenden som innebär att den enskildes integritet kränkts på ett sätt som inte är förenligt med lag.
En viktig del i rättssäkerheten handlar om att ge människor upprättelse. Det gäller t.ex. då myndigheter handlar på ett felaktigt sätt mot enskilda individer. Enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder har staten ett strikt skadeståndsansvar bl.a. när någon häktats eller varit anhållen minst 24 timmar och det visar sig att frihetsberövandet har varit obefogat. Detsamma gäller då någon dömts till fängelse eller annan frihetsberövande påföljd.
Frågan om skadestånd har förts fram även i de fall någon oskyldig utsatts för hemliga tvångsmedel. Det är viktigt att få en väl avvägd balans mellan behovet av nya tvångsmedel och den enskildes integritet. Buggning är definitivt det mest ingripande hemliga tvångsmedlet. Därför finns det anledning att förstärka den enskildes skydd ytterligare. Vi socialdemokrater anser att den som varit oskyldigt utsatt för buggning ska ha rätt till skadestånd. Detta bör tillföras dagens lagstiftning.
Både vid buggning och hemlig telefonavlyssning utsätts vanligtvis flera personer för ingripande kontroll och integritetskränkningar. Det är därför viktigt att alla som varit utsatta av de i propositionen nämnda tvångsmedel underrättas om det i efterhand.
En flickvän eller pojkvän som ringer till en misstänkt som utsätts för teleavlyssning, och pratar om intima personliga saker, är ju självklart också drabbad. Det vore orimligt om hon eller han inte underrättas i efterhand om att deras samtal avlyssnats. Samma princip gäller om en arbetsplats buggats eller utsatts för hemlig kameraövervakning. Självklart ska en arbetstagare som inte är föremål för själva åtgärden, men som ändå vistas stadigvarande på arbetsplatsen, få veta att han eller hon varit utsatt för hemliga tvångsmedel. Därför vill vi se att underrättelseskyldigheten vidgas till en större grupp. Undantag kan ske för dem som enbart tillfälligtvis berörts. Detta bör tillföras dagens lagstiftning.
Sverige är som medlem i FN skyldigt att följa de sanktioner som FN:s sanktionskommitté beslutar om. Det har bl.a. inneburit att tre svenskar tidigare fått sina tillgångar frysta. Det som blev tydligt var att systemet för frysning inte uppfyller kraven på rättssäkerhet.
Nyligen har en fråga om frysning av tillgångar också prövats i EG-domstolen. EG-domstolen ogiltigförklarade Europeiska rådets beslut om frysning av Yassin Abdullah Kadis och Al Barakaats tillgångar. Skälet var att Yassin Abdullah Kadis och Al Barakaats rättigheter kränks eftersom de i processen inte fått veta skälen till beslutet och därför inte kan bemöta anklagelserna. EG-domstolens dom är välkommen. Den pekar på allvarliga problem som finns då FN fryser tillgångar.
Regeringen måste nu verka för att den som får sina tillgångar frysta ska få veta grunderna för att ha placerats på sanktionslistan. Det måste även finnas en möjlighet att överklaga ett beslut om frysning. Vidare menar vi socialdemokrater att regeringen ska verka för att den som blir placerad på sanktionslistan av FN:s sanktionskommitté ska få en möjlighet att få sin sak prövad i svensk domstol.
Riksdagen beslutade i våras om utökad rätt att ha biträde närvarande vid förhör. Vi anser det dock vara ett problem att det är den enskilde förhörspersonen som ska stå för kostnaden för biträdet. Med en sådan ordning kommer den hörda personens ekonomiska situation att avgöra om ett biträde alls anlitas. Det är inte tillfredsställande ur ett rättssäkerhetsperspektiv och mot bakgrund av att allas likhet inför lagen ska gälla. Staten bör här ta ett ekonomiskt ansvar. Mot bakgrund av att budgetmedlen för rättsliga biträden m.m. är begränsade kan det enligt vår mening dock inte bli fråga om någon generell rätt till offentligfinansierat biträde vid förhör. I stället bör en sådan rätt begränsas till förhör under förundersökning rörande brott för vilka straffminimum är två års fängelse eller mer. Det får ankomma på regeringen att låta utreda hur en sådan reglering bör utformas och skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning i enlighet med vad vi nu anfört.
Nämndemännen är lekmän. De är inte utbildade jurister utan har helt andra jobb. De nomineras av de politiska partierna. Tanken bakom nämndemannainstitutet är att de ska vara vanliga människor med sunt förnuft och med erfarenhet från olika områden som kompletterar den lagkunnige domarens juridiska kunskap. Nämndemannainstitutet är viktigt och har ett starkt berättigande. Nämndemannautredningen som kom 2002 skrev att nämndemännen är en garanti för att verksamheten i domstolarna ligger i linje med allmänna värderingar i samhället. Nämndemännens medverkan bidrar också till att medborgarnas förtroende för domstolarnas verksamhet upprätthålls. En annan viktig faktor är att nämndemännens medverkan i våra domstolar bidrar till att tillgodose medborgarnas intresse av insyn i den dömande verksamheten.
På senare tid har det kommit kritik mot hur några nämndemän agerat i samband med rättegångar. Förtroendet för våra nämndemän är beroende av att systemet fungerar på ett tillfredsställande sätt. En av förutsättningarna för att nämndemännen ska fungera är att de får utbildning. Idag pågår utbildning av nämndemän vid varje enskild domstol. Vi menar att det vore bra om utbildningen blir obligatorisk och likartad för hela landet. En nämndeman som inte har gått igenom utbildningen borde inte få döma.
År 2006 skedde reform av reglerna för nämndemän. Syftet var bland annat att få en bredare sammansättning av nämndemän när det gäller ålder, kön, yrke och etnisk bakgrund. För att nå dit var en viktig del av reformen ett höjt arvode till 500 kr per förhandlingsdag med början fr.o.m. år 2007. Den borgerliga regeringen införde en halvdagsersättning som i vissa fall visat sig slå snett. En uppföljning av om effekterna av höjningen av den ekonomiska ersättningen till nämndemän blivit de åsyftade borde därför göras.