Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en strategi för genusperspektiv inom kriminalvården.
Män i fängelse tenderar att fungera väl i grupp, samtidigt som kvinnorna tenderar att bli mer individuella. Tidigare rapporter från bland annat Hinseberg, landets största kvinnoanstalt, visar att behovet hos de intagna när det gäller enskilda samtal med kontaktpersoner och annan personal vida överstiger behovet som finns vid en anstalt för män. Kvinnorna är dessutom ofta fysiskt nergångna, deras kroppar är sköra, tänderna dåliga och sjukdomarna många. Det är inte ovanligt att de tidigare har blivit utnyttjade och förnedrade, vilket medför att många har svårt för beröring. Vägen tillbaka till ett normalt liv är lång, svår och komplicerad.
I den rådande samhällsordningen är män överordnade kvinnor och därmed är det manliga överordnat det kvinnliga. En kvinna som begår ett brott överordnar sig sitt offer. Till följd av det så rubbar bilden av en kvinna som exempelvis mördar en man samhällsordningen och med det våra uppfattningar om vem som besitter makten. Makt är ett manligt attribut. Om en kvinna har makt behandlas hon som en man. Detta gäller i högsta grad bland politiker och chefer, men även för brottslingar.
Trots att flera utredningar har genomförts så har inte problemet med att mannen är norm inom kriminalvården försvunnit. Mannen är fortfarande norm när det kommer till politiska beslut om riktlinjer och handlingsprogram för kriminalvården.
En medveten strategi behövs för att bryta gamla mönster. Att införa ett genusperspektiv i all planering, genomförande och utvärdering av all verksamhet inom kriminalvården och av allt politiskt och praktiskt arbete inom detta område är ett måste för att förbättra kvinnors situation i fängelserna.