Motion till riksdagen
2008/09:Ju367
av Ingemar Vänerlöv (kd)

Översyn av straffrättslig preskription


kd593

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över reglerna för den straffrättsliga preskriptionen.

Motivering

I Sverige, liksom i de flesta länder, kan ett brott preskriberas. Straffrättslig preskription delas upp i åtalspreskription och påföljdspreskription. Åtalspreskription innebär att någon påföljd inte kan dömas ut när en viss tid har förflutit från det att brottet har begåtts. Påföljdspreskription innebär att en påföljd som har dömts ut av en domstol inte kan verkställas efter det att en viss tid har förflutit.

Preskriptionstiden varierar, utifrån straffets längd, mellan två och tjugofem år enligt följande.

Om den svåraste påföljden är:

Preskriptionstid:

Fängelse i högst 1 år

2 år

Fängelse över 1 år men högst 2 år

5 år

Fängelse över 2 år men högst 8 år

10 år

Fängelse viss tid över 8 år

15 år

Fängelse på livstid

25 år

Exempel på brott som har livstids fängelse i straffskalan och där det råder en 25-årig preskriptionstid är: mord, människorov, grov mordbrand, grov allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage.

Exempel på brott där den svåraste påföljden är fängelse i viss tid över åtta år och som därmed har en preskriptionstid på 15 år är: dråp, grov misshandel, grov våldtäkt och grovt rån.

Exempel på brott där straffskalan är fängelse i lägst två och högst åtta år och där preskriptionstiden är tio år: våldtäkt, grovt koppleri och allmänfarlig ödeläggelse.

Som ovan nämnts finns i Sverige åtalspreskription beträffande samtliga brott. Det finns dock exempel på andra länder i EU och västvärlden där de grövsta brotten inte preskriberas. I Tyskland, Storbritannien, USA och Israel finns inte några preskriptionsregler för bl.a. mord.

Mot bakgrund av att modern teknik, t.ex. DNA-analyser, har gjort det möjligt att lösa brott som det tidigare inte varit möjligt att komma till rätta med, bör preskriptionslagstiftningen ses över. Därvid bör fokus läggas på de grövsta brotten som t.ex. mord. Inte för att i första hand någon efter mycket lång tid skall ställas till ansvar utan för att brottsoffren/brottsoffrens anhöriga skall få klarhet i vad som hände en gång för kanske mycket länge sedan.

Alliansregeringen har gett uttryck för en vilja att se över preskriptionslagstiftningen för de grövsta brotten och det har kommit en skrivelse (DS 2007:1 Preskription vid allvarliga brott). Detta är mycket positivt och jag ser med tillförsikt fram emot åtgärder som syftar till att avskaffa preskriptionstiden för grova våldsbrott.

Stockholm den 6 oktober 2008

Ingemar Vänerlöv (kd)