Motion till riksdagen
2008/09:Ju329
av Peter Hultqvist och Anneli Särnblad (s)

Likhet inför lagen


s14057

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rättshjälp, rättsskydd och den enskildes möjlighet till likhet inför lagen.

Motivering

Att alla i praktiken har en likvärdig rätt till laglig prövning i domstol är grundläggande och fundamental för ett fungerande rättssystem. Om så icke är fallet urholkas rättssamhället och det som är en formell rätt blir i praktiken enbart en stolt deklaration som inte har en fungerande praktik att falla tillbaka på. Från detta perspektiv är inte det nuvarande systemet med rättshjälp och rättsskyddsförsäkringar tillfyllest.

Den statliga rättshjälpens betydelse är idag starkt nedtonad och omfattar i praktiken endast ett fåtal fall, då företrädesvis familjerättsliga ärenden. Rättshjälp kan beviljas endast då rättsskyddsförsäkring inte kan tecknas. Den som glömt att teckna rättsskyddsförsäkring kan inte nyttja rättshjälp.

Rättsskyddsförsäkringen ingår som ett moment i bl.a. hemförsäkringen, trafikförsäkringen och företagsförsäkringar. Försäkringsbeloppet motsvarar hos de flesta försäkringsbolag 100 000 kronor, alternativt tre basbelopp, dvs. ca 120 000 kronor. Självrisken motsvarar 20–25 procent av detta belopp. För att rättsskydd ska beviljas måste tvisten kunna prövas i allmän domstol. Däremot täcker den inte andra typer av tvister, exempelvis sådana som avgörs i förvaltningsdomstolarna.

Nivån på försäkringsbeloppet gör det i praktiken omöjligt för många att få sin sak rättvist prövad i domstol. Men också det förhållandet att vissa grupper inte tecknat hemförsäkring visar systemets ihålighet. I samband med att rättsskyddsförsäkringen fick sin nuvarande roll gjordes en undersökning av vilka grupper som saknade hemförsäkring. Det visade sig oftast vara låginkomsttagare, invandrare, hyresgäster och andra grupper med en svagare ekonomisk position än genomsnittet.

Det praktiska utfallet av ett rättsskydd motsvarande 100 000 kronor är att det inte ens täcker kostnaderna för en tvist i första instans. Vinner den enskilde i tingsrätten och försäkringsbolaget överklagar till hovrätten är risken stor för att den enskilde av ekonomiska skäl ej vågar fullfölja en rättslig prövning. Om den enskilde vinner i tingsrätten och hovrätten men förlorar i Högsta domstolen får han eller hon betala rättegångskostnaderna i alla tre instanserna. Bristerna i dagens system är uppenbara.

En översyn av den statliga rättshjälpen och rättsskyddsförsäkringarnas roll och funktion är därför nödvändig. Som en del i en utvärdering av rättshjälpslagen ingår nu ett moment där ”den statliga rättshjälpen i förhållande till privata rättsskyddsförsäkringar” ska ses över. Men av avgörande betydelse är att detta också resulterar i skarpa förslag som garanterar alla, även i praktiken, en möjlighet till likhet inför lagen.

Enligt artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna och grundläggande friheterna framgår att var och en skall ha rätt till en rättvis rättegång. Som rättshjälpen och rättsskyddet idag är utformat saknar en stor grupp medborgare möjligheten att i domstol anlita advokat eller annat biträde för att i domstol effektivt hävda sin rätt. Detta är definitivt oacceptabelt och behöver åtgärdas.

Stockholm den 2 oktober 2008

Peter Hultqvist (s)

Anneli Särnblad (s)