Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utbildning i HBT-kunskap för poliser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hatbrottsjour i varje kommun.
Under den senaste tioårsperioden har antalet anmälningar om hatbrott mot HBT-personer ökat. Mellan åren 2002 och 2006 ökade hatbrotten mot homosexuella med 70 %, delvis förklaras detta av en metodförändring av mätning, men även efter år 2004 då denna metodförändring skedde har antalet hatbrott med homofobiska motiv ökat varje år. De brott som är vanligast förekommande är våldbrott, ofredande och ärekränkning medan diskriminering och hets mot folkgrupp numerärt inte är så stora. Trots metodförändringen 2004 är det ingen tvekan om att hatbrotten med homofobisk anknytning fortsätter att öka.
Det råder i Sveriges riksdag en total enighet om att hatbrott mot HBT personer är ett stort problem och måste motarbetas. Problemen har varit att få hela polisorganisationen att arbeta aktivt för att bekämpa hatbrotten. Det finns positiva erfarenheter från bl.a. Stockholm och Skåne, men tyvärr ännu fler tråkiga erfarenheter från HBT-personer som anmäler brott som har begåtts på grund av att de varit HBT-personer.
På samma sätt som brottsoffer i allmänhet behöver stöd och hjälp att gå igenom ibland väldigt jobbiga rättsprocesser, så behöver brottsoffer utsatta för homofobiska hatbrott detta stöd och hjälp. Tyvärr har sällan de vanliga brottsofferjourerna kunskap om hatbrott och HBT. I Stockholm finns en särskild hatbrottsjour för HBT-personer. På grund av att den nuvarande moderatledda regeringen har schabblat med bidragen till denna verksamhet, så har den levt under en ständig osäkerhet att kunna överleva.
Hatbrotten mot HBT-personer är en företeelse över hela landet. Brottsoffer finns också överallt i hela vårt land. Det därför rimligt att det inrättas en hatbrottsjour för alla hatbrott i varje kommun i hela landet. Inte minst för att även hatbrott på grund av hudfärg, etnisk bakgrund och religion också ökar.
Utbildning om hatbrott ingår sedan 2001 som en del av den ordinarie polisutbildningen. Detta för att det är viktigt att poliser har goda kunskaper om hatbrott, ett brott som lagstiftarna ansett som särskilt allvarligt. Lagstiftningen säger i en skärpningsregel i brottsbalken 29:2:7 enligt vilken brott med motiv att kränka någon på grund av ras, hudfärg, nationalitet, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning kan straffas hårdare än brott utan kränkningsmotiv.
Då en betydande majoritet av landets poliser är anställda före 2001 saknar stora delar av denna grupp en adekvat hatbrottsutbildning. Risken är därmed stor att brott som lagstiftaren ser mycket allvarligt på inte upptäcks vid en utredning. I Stockholm har hatbrott som riktas mot HBT-personer uppmärksammats utifrån att polisen i Stockholm har en helt annan medvetenhet om hatbrott, vilket i vissa län saknas helt. Länspolismästare Carin Götblad har varit tydlig genom att gå före och uppvisat stort engagemang i frågan. Andra läns polismyndigheter har inte uppvisat samma engagemang, de kanske inte ens uppfattar att det förekommer hatbrott i särskild stor utsträckning, och de har därför svårt att motivera vidareutbildning i frågan. Till följd av brist på utbildning gör det att polisen missar att uppmärksamma att det rör sig om ett hatbrott med homofobiskt motiv.
Rikspolisstyrelsen borde via sitt regleringsbrev få i uppdrag att vidta åtgärder för att öka samtliga polisers kompetens och förmåga att förebygga, upptäcka och utreda hatbrott. Detta för att säkerställa möjlighet till hatbrottsutbildning för de poliser som idag saknar denna kompetens.