Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstiftningen kring mutbrott inte är tillräckligt tydlig och varför lagstiftningen kring mutbrott behöver förtydligas.
Utformningen av lagen om mutbrott är inte tillräckligt tydligt formulerad, vilket utgör tolkningsproblem för både näringslivet och rättssystemet. I den nuvarande lagstiftningen definieras inte muta, otillbörlig belöning eller bestickning på ett tillräckligt klart och stringent sätt, vilket kan medföra att lagen kan uppfattas som både godtycklig och oprecis. Lagstiftningens otydlighet utgör inte något stöd för näringsidkare eller rättsinstans i de fall mutbrott misstänks men där man inte med säkerhet kan säga att ett brott har begåtts.
Om lagen är otydlig kan även överträdelsen av densamma vara det. Det har nu blivit alltmer uppenbart att lag, domstolspraxis och åklagarbeslut sammantaget inte ger tillräcklig ledning för den som vill veta var gränsen mellan tillåtet och förbjudet går vid mutbrott.
Lagstiftningen bör förtydligas och formuleras om så att ingen oklarhet råder om vad som är att betrakta som en muta, en otillbörlig belöning eller bestickning. Definitionen bör åtföljas av exempel som näringsidkaren och rättssystemet kan relatera till. I en rättssäker mutlagstiftning bör det inte råda något som helst tvivel om vad som är rätt och fel. En välformulerad mutlagstiftning kommer inte enbart att främja relationer mellan företag, nationellt och internationellt utan kommer även att underlätta för det svenska rättsystemet att fälla där mutbrott har begåtts.