Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utvärdera Sveriges lagstiftning och insatser mot klotter samt samla in exempel på andra länders lagstiftning och insatser inom området.
Skadegörelse ökar mer än de flesta andra brott och kostar samhället miljarder varje år. Under de senaste trettio åren har antalet polisanmälningar av skadegörelse tredubblats. Framför allt har klotter ökat.
Klotter står för ungefär en tredjedel av antalet anmälda skadegörelsebrott, och antalet anmälda fall av klotter har under 2007 ökat kraftigt. År 2007 anmäldes fler än 50 000 klotterbrott. Anmälningsfrekvensen är dock inte tillförlitlig när det gäller att bedöma hur många brott som egentligen begås eftersom viljan att anmäla varierar. Mörkertalet kan vara stort. Uppklarningsprocenten av brotten är mycket låg, och en anmälan sker ofta utifrån att försäkringsbolag kräver detta eller för att bidra till statistiken.
Det finns ingen bild av vad de totala kostnaderna för klotter uppgår till, men som ett exempel kan nämnas att AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) uppger att vandalisering och klotter under 2007 har kostat dem 67 miljoner kronor, vilket var en ökning med nio procent sedan föregående år. När det gäller kommunernas utgifter för klottersanering beräknade Kommunförbundet 2003 att notan hamnade runt en halv miljard varje år. Enligt uppgift från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) finns inga senare uppgifter om saneringskostnaderna, men eftersom klottret ökat torde kostnaderna gått i samma riktning.
Helt klart är att klottret kostar stora pengar som skulle kunna användas till roligare saker än sanering. Klotter kan också vara en inkörsport till annan kriminalitet som innebär både mänskligt lidande och ekonomiska kostnader.
Riksdagen beslutade hösten 2003 om skärpningar av den straffrättsliga lagstiftningen i brottsbalken och i 19 § polislagen (1984:387) vad gäller skadegörelsebrott. Skärpningarna trädde i kraft den 1 januari 2004. Genom ändringarna har polisen fått rätt att i förebyggande syfte kroppsvisitera personer för att söka efter hjälpmedel som kan användas vid klotter, straffmaximum för skadegörelse av normalgraden har skärpts och försök till klotter har straffbelagts. Det finns dock ingen statistik som visar om någon har fällts eller hur många det är som har fällts för försök till klotterbrott.
Ungefär samtidigt som lagskärpningen ägde rum i Sverige trädde en ny ordningslag i kraft i Finland. Paragraf 13 i ordningslag 27.6.2003/612 har följande lydelse:
Innehav av ämnen som lämpar sig för klottring
Det är förbjudet att utan godtagbart skäl på allmän plats inneha sprayfärger och andra sådana målarfärger eller andra ämnen som lämpar sig väl för klottring av egendom.
I varje enskilt fall avgörs det om det finns ett godtagbart skäl till innehav av sådana ämnen på allmän plats. Ett godtagbart skäl till innehav av målarfärg kan t.ex. vara att personen är på väg för att måla något tillåtet objekt. Däremot kan det krävas tydligare motivering för att ha en sprayfärg i fickan mitt i natten på en godsstation. Lagen har således likheter med den svenska lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Påföljden vid otillåtet innehav av ämnen som lämpar sig för klotter är dagsböter eller ordningsbot.
I Finland har brott mot ordningslagen efter 2004 minskat med ca 25 procent. Det finns ingen särskild statistik om klotterbrott, men det finns uppskattningar som visar att klotter i huvudstadsregionen och i Åbo har minskat med tiotals procent sedan 13 § ordningslagen infördes.
Skadegörelsebrotten ökar i Sverige, varav klottret står för en stor del. Uppklarningsprocenten för skadegörelsebrott är låg och det är nödvändigt att satsa på förebyggande insatser. Insatserna och lagstiftningen för åtgärder är svagt utvärderade. Förändringen som gjordes 2004 i brottsbalken och i 19 § polislagen behöver utvärderas. Därutöver behöver det inhämtas exempel från andra länders lagstiftning och insatser. Brottsförebyggande rådet tog i januari 2005 fram en idéskrift om klotterförebyggande åtgärder. Denna uppfyller inte önskemålet om utvärdering av den svenska lagstiftningen och insatserna.
Mot bakgrund av detta föreslår jag att regeringen ges i uppdrag att utvärdera Sveriges lagstiftning och insatser mot klotter samt samla in exempel på andra länders lagstiftning och insatser inom området. Detta bör göras för att framöver effektivt kunna motverka klottret och dess kostnader.