Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utökat samarbete inom polisen i Norden.
Våra nordiska länder ”smälter ihop” mer och mer. Vi kan ta Norrbotten som ett exempel, men även andra län har landsgränser som gör att samhällen i två länder smälter samman. Det finns dock oftast olika bestämmelser och olika lagar. Polisområdet är ett område som automatiskt kommer att kräva att det införs liknande lagar, förordningar och paragrafer i alla länder i Norden för att det skall bli en vettig användning av våra gemensamma resurser. En stark vilja att samordna olika länders resurser finns i Nordiska rådet, som haft frågan uppe ett antal gånger.
Där har det talats om behovet av ett utökat samarbete inom polisområdet, bl.a. aktualiserat av de investeringar som görs i Sverige-Finland och där en affärsgata kan komma att ha två olika länder på sidorna.
Det finns i dag en polisarbetsgrupp i Norden som arbetar med de här frågorna, men många problem finns att lösa. Gruppen arbetar med att kartlägga länders behov och intresse samt förutsättningarna för att få till stånd en ordning för polisiär samtjänstgöring. Det bör alltså till ändamålsenliga och hållbara samarbetsavtal. Och som vi skrev: det finns många olikheter mellan länderna som måste lösas – olika avtal, olika lagar, förordningar, villkor för polisen m.m.
Frågan har också – har vi vetskap om – utretts 2004 och det s.k. Prümfördraget är en överenskommelse mellan sju europeiska länder. Också EU jobbar med detta, men erfarenheten av byråkratin där kan göra att det kommer att ta lång, lång tid innan så många länder har samordnat sig. Därför vore det bra att ta ett första viktigt steg om polissamtjänstgöring i de nordiska länderna.
Som Polisförbundet i Sverige sagt i en kommentar till nordiskt samarbete så har ”kriminaliteten inga gränser” – åtminstone sammanfaller de inte med landets gränser. Förbundet säger också att samarbetet i Norden är inlett, men att det finns mera att göra för att det skall ske en utveckling.
Precis som Polisförbundet säger måste samarbetet mellan länderna regleras, detta sagt med erfarenhet bl.a. av stora idrottsevenemang, internationella toppmöten och andra stora evenemang där det krävs stora polisinsatser och som berör flera nordiska länder. Det är självklart bara att instämma i förbundets slutsats att det alltid är så att samarbetet är sådant att arbetet leds av polisen i det land där exempelvis ett idrottsevenemang pågår.
Vi tror, precis som Polisförbundet säger, att det finns ”en stor outnyttjad potential som skulle kunna användas i ett mera formellt gränsöverskridande samarbete mellan länderna”.
Man talar också, från polishåll, om att med ett utökat samarbete skulle möjligheterna till mera uthålliga insatser öka. Polisiärt samarbete i Europa sker ju redan i dag bl.a. via Europol och Schengen Information System.
Också Rikspolisstyrelsen har markerat sin vilja att samarbeta mer inom Norden och hänvisar bl.a. till att Polismyndigheten i Norrbotten har framfört att man gärna deltar i en sorts försöksverksamhet med utökat samarbete mellan Finland och Sverige, och vi har vetskap om Norges strävan att utöka samarbetet i gränsområdena med Sverige.
Vi vet också om initiativet från Finland om att jämföra dna-prover. Allt för att effektivare kunna klara kriminaliteten.