Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att gärningsmän som begått sexualbrott ska lagföras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att öka antalet anmälningar av begångna sexualbrott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att bringa ned det faktiska antalet sexualbrott.
Nära 12 600 sexualbrott anmäldes år 2007. Enligt Brottsförebyggande rådets uppgifter så har antalet anmälda sexualbrott ökat med 51 procent under de senaste tio åren. Med sexualbrott menas till exempel sexuellt ofredande, sexuellt tvång och våldtäkt. Ökningen anges delvis bero på en kombination av att anmälningsbenägenheten och den faktiska brottsligheten ökar. Samtidigt finns ett stort mörkertal när det gäller sexualbrott. Man brukar säga att endast en femtedel av alla våldtäkter polisanmäls.
Den 1 april 2005 trädde en ny sexualbrottslag i kraft. Den nya lagen innebär bland annat att våldtäktsbegreppet utvidgats till att omfatta handlingar som tidigare i juridisk mening betecknats som sexuellt utnyttjande. Ökningen av antalet anmälda våldtäkter sedan dess kan därför också till stor del förklaras av lagändringen, eftersom fler brott nu bedöms som våldtäkter. Följaktligen har också anmälningarna av sexuellt utnyttjande minskat. Det vanligaste sexualbrottet år 2007 var sexuellt ofredande, som utgjorde närmare hälften av anmälningarna. Våldtäkt utgjorde 38 procent av de anmälda sexualbrotten. År 2007 var 2 procent av de misstänkta kvinnor. En överväldigande majoritet av offren är kvinnor. I 30 procent av anmälningarna är offren under 15 år.
Det är djupt oroande att endast 17 procent av samtliga anmälda sexualbrott och 14 procent av våldtäkterna klarades upp med så kallad personuppklaring. Det innebär att åklagaren efter utredning har en skäligen misstänkt person och att åklagaren har beslutat om åtal, åtalsunderlåtelse (kan till exempel hända om personen är under 18 år eller om brottet är bagatellartat) eller strafföreläggande (böter och/eller villkorlig dom). År 2007 lagfördes knappt 1000 personer för sexualbrott som huvudbrott. Drygt 40 procent av dem dömdes till fängelse. Den genomsnittliga fängelsetiden var två år och fyra månader för våldtäkt och fem år och tio månader för grov våldtäkt.
Nya siffror för första halvåret 2008 visar på en fortsatt ökning av antalet sexualbrott i riket. Brå anger för första halvåret 2008 hela 7 154 sexualbrott, vilket är en ökning med 780 i absoluta tal och en procentuell ökning om 12 procent. Anmälda våldtäkter har ökat med 17 procent. Både våldtäkterna inomhus och utomhus ökar. Lagstiftningen mot sexualbrott kan förstärkas. Men parallellt med en översyn av dagens lagstiftning och arbetet för att öka antalet uppklarade brott, måste kraft ägnas åt förebyggande arbete och att bekämpa förekomsten av sexualbrott. Det är därmed tydligt att dagens politik inte innehåller tillräckliga åtgärder, varför regeringen måste ta initiativ till åtgärder mot det ökade antalet sexualbrott. Regeringens beröringsångest för ord som könsmaktsordning, maktstrukturer och feminism är bekymmersam. Att det är män som våldtar måste avspegla sig i regeringens politiska uttryck. Den avgörande frågan är hur vi ska få männen att sluta begå våldtäkt. Ett svar är att så få gärningsmän lagförs.