Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en försvarspolitisk beredning för samverkan med Nato.
Svensk säkerhetspolitik har tydlig prägel av ett Europa som inte längre finns. Den Europeiska unionen har utvidgats. Nato försvarar inte längre halva Europa utan förenar hela i samarbete. Tio av de forna öststatsländerna är fullvärdiga medlemmar i Nato.
I takt med att den säkerhetspolitiska situationen förändrats har också världens länder förändrat sitt sätt att samarbeta. 26 länder samverkar inom Nato och har där utrymme för olika säkerhetspolitiska bedömningar och olika ställningstaganden till internationella militära operationer.
Sverige samverkar väl med Nato. 21 av medlemsländerna är också medlemmar i EU och vi avser inte vara neutrala om något av dessa länder angrips. 80 procent av de svenska trupperna på internationellt uppdrag verkar under Natos ledning.
Försvarsberedningen bör utreda hur det svenska försvaret bör vara utrustat och organiserat inom Natosamarbetet istället för utanför. Försvarsberedningen har redan fastslagit att varken vi eller våra grannländer kommer att förbli passiva då ett grannland utsätts för militärt hot. Det är då rimligt att utgångspunkten för framtidens svenska försvar bör vara inom den organisation vi kommer att verka.
Oroligheterna i Georgien i år visar på svårigheten att förutse ett händelseförlopp och framförhandla en strategi för framtiden. En strategi tappar snabbt sin aktualitet om oroshärdar uppstår och nationer i vårt närområde förändrar sina respektive hotbilder. En långsiktig strategi för svenskt försvar måste utgå från de faktiska förhållanden som råder.