Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige inte ska utbyta underrättelsematerial med diktaturer.
Enligt uppgifter i medier är det helt normalt att underrättelsetjänster i demokratiska länder handlar information med varandra. Det är inte kontroversiellt. Men är det verkligen lämpligt om vi handlar information med diktaturer? Frågan om Sverige ägnar sig åt att utbyta underrättelsematerial med diktaturer har blivit aktuell nu under hösten. I SVT den 14 september 2008 svarade utrikesminister Carl Bildt på en fråga om detta följande: ”Det förekommer säkert. Det kan säkert inträffa att vi har anledning att utbyta information med någon, men detta sker mycket strikt i sådana fall.”
Uttalandet förvånade troligen många svenskar. Utrikesministern har senare förtydligat att just Försvarets radioanstalt, FRA, inte utbyter information med diktaturer, men det är inte tillräckligt. Om det är så att andra svenska myndigheter ägnar sig åt informationshandel med diktaturer så är det illa nog.
Diktaturer ställer inte upp på våra demokratiska värderingar, och det är inte underligt att frågan är kontroversiell. Det är svårt att lita på att information som härrör från en diktatur stämmer, då diktaturen till exempel kan ha för avsikt att desinformera i syfte att misskreditera politiska flyktingar. Risken är också stor att information som vi överlämnar till en diktatur kan komma att missbrukas. Även om svenska myndigheter har för avsikt att vara försiktiga med vilka uppgifter de ger till en diktatur så kan det vara svårt att överblicka konsekvenserna. Fallet med de två egyptierna som avvisades från Bromma år 2001 och sedan blev torterade, illustrerar tydligt att svenska myndigheter kan ha mycket svårt att bedöma förhållanden i andra länder.
För att reda ut de oklarheter som utrikesministerns uttalande skapat bör Sveriges riksdag klart deklarera att svenska myndigheter inte ska ägna sig åt att utbyta underrättelseinformation med diktaturer.