Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att banklagen bör ändras så att alla får rätt till ett bankkonto för insättning, uttag och betalning.
Alla människor i vårt samhälle har inte rätt till ett eget bankkonto. Detta är diskriminering och leder till att man hamnar utanför samhället och betalningssystemet. För att någon ska kunna öppna ett konto och få tillgång till bankernas tjänster, såsom insättning, uttag och betalningsservice, måste man uppge ett personnummer och en adress, vilket alla i samhället inte har. Främst är det socialt redan utsatta personer som drabbas; det kan handla om flyktingar utan svenskt personnummer eller hemlösa som inte kan redovisa någon fast adress. Dessutom nekas oftast personer som har gjort personlig konkurs eller har betalningsanmärkning att öppna ett bankkonto. Att inte ha tillgång till banktjänster medför problem för de personer som nekas dem. Svensk Kassaservice har tidigare fungerat som en plats för betalningar för denna grupp, men riksdagen beslutade under våren 2007 att lägga ned denna verksamhet. Det var förmodligen oundvikligt, men regeringen brydde sig aldrig om att lösa situationen för dem som saknar bankkonto. Att bankväsendet inte accepterar alla som kunder motiveras med att personuppgifter måste redovisas, inga undantag kan göras. Många gånger är kraven på personuppgifter berättigade, men att det inte finns möjlighet till undantag gör att det är lätt att hamna utanför systemet. Bankväsendet måste bli mer flexibelt och måste kunna göra undantag när så krävs. Banktjänster ska vara en service för människorna i samhället och därför måste alla få tillgång till dem, oberoende av i vilken livssituation man befinner sig. Därför bör en översyn över hur bankväsendet kan bli mer flexibelt göras, och det måste ställas krav på bankväsendet för att det ska acceptera alla som kunder, även om någon av de i dag obligatoriska uppgifterna saknas.
Utskottet har i sitt betänkande 2007/08:FiU18 uttalat följande: ”Enligt utskottets mening är det angeläget att tillgängligheten på sådana tjänster inte försämras och att sparande i bank i princip ska vara möjligt för alla, i enlighet med vad som anfördes i förarbetena till nuvarande lagstiftning” (prop. 2002/03:139 s. 262). Samtidigt noterar utskottet att bankerna enligt nuvarande regler är skyldiga att ta emot insättningarna av var och en, och att länsstyrelserna ska få i uppdrag att bevaka utvecklingen avseende tillgången på grundläggande betaltjänster. Den utredning som föregick regeringens proposition 2006/07:55 Statens ansvar för betaltjänster, föreslog att man ytterligare borde analysera hur ett slopande av Svensk Kassaservice skulle drabba de grupper som har svårt att få ett bankkonto. Svensk Kassaservice kommer vid årsskiftet att avvecklas, och någon lösning för dessa grupper har ännu inte presenterats. Den ovan nämnda utredningen konstaterade att den såg problem med grupper som inte idag har möjlighet att ha eget bankkonto, t.ex. missbrukare, hemlösa, personer som gjort konkurs m.fl. Det är sannolikt ingen stor grupp, men även dessa måste kunna sköta sina räkningar, sina in- och utbetalningar, någonstans. Och det är just dessa grupper som bankerna bedömer att det finns särskilda skäl att neka bankkonto. Det är därför orimligt att enbart med hänvisning till insättningsgarantin och att bankerna ska vara tillgängliga hävda att det föreligger en tillgänglighet för alla i dagens banksystem. Det är orimligt att bankerna ska få ta russinen ur kakan men inte ta det ansvar som de har för att få ett fungerande betalsystem.