Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om reklamskatten i enlighet med vad som anförs i motionen.
Den 1 juli 1971 infördes skatt på annonser. Motivet var att skatten skulle finansiera ett utökat statligt stöd till dagspressen och med syfte att dämpa reklamens volym enligt Reklamskatteutredningens majoritet. Skatten skiljer mellan olika medier så att dagspress har fyra procent i skatt på annonsintäkter som överstiger tolv miljoner kronor medan tidskrifter betalar elva procent om intäkterna överstiger sex miljoner kronor och gratistidningarna har elva procent på alla annonsintäkter. Däremot betalar inte radio och tv reklamskatt och inte heller Internetbaserad reklam. Under de över 30 år som skatten verkat har medielandskapet förändrats kraftigt och konkurrenssituationen likaså.
För åtta år sedan konstaterade en SOU-utredning att skatten var både omodern och orättvis samt att den borde avskaffas. Lagstiftningen ansågs ha sådana brister att det inte var godtagbart att behålla lagen. I takt med att världen krymper, genom EU-medlemskapet m.m., finns inte heller möjligheten till en inhemsk kontroll av reklam som säkerställer konkurrensbalansen mellan svenska och utländska medier. Skatten ger helt klart inte medierna möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor. Den gäller inte heller i nya reklammedier. Trots att flera ändringar gjorts kvarstår dessutom det faktum att skatten är svår att tillämpa – såväl för den skattskyldige som för skattemyndigheten.
Sedan riksdagen tillkännagav den 10 april 2002 att skatten borde avvecklas och att frågan borde prioriteras vid kommande budgetberedning har regeringarna återkommit varje år med beskedet att frågan prioriterats men utan resultat. I 2005 årets budget ledde prioriteringen till att skatten sänktes från den 1 januari 2006. Det var i sig välkommet – men alltjämt kvarstår en orimlig beskattning av annonser i vissa medier.
Mot bakgrund av de långdragna prioriteringsproblem som tidigare regeringar visat prov på var det välkommet att nuvarande regering redan under första året tog ett steg i rätt riktning och likställde samtliga periodiska publikationer, även gratisutdelade, som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress. Alla fick samma lägre beskattning och högre grundavdrag från den 1 januari 2007 som gäller för allmänna nyhetstidningar sedan den 1 januari 2006. Frågan som uppkommer är varför inte fullfölja riksdagens uttalade vilja och avskaffa hela skatten på annonser och reklam.
Reklamskattens syfte har varit att dämpa reklamen – uppenbart bara i dagspress, gratistidningar och tidskrifter. Skatten skulle syfta till att ge utrymme för ökat presstöd, men intäkterna i statsbudgeten överskrider även efter den aviserade förändringen detta stöd. Skatten är inte konkurrensneutral, når inte sitt ursprungliga syfte och måste hänföras till avdelningen orimliga skatter. Den förra regeringen har genom oviljan att ta itu med det stora utanförskapet, genom att satsa på bidrag i stället för jobb, inte mäktat med att avskaffa reklamskatten. Med den nya regeringens satsning på arbete i stället för bidrag är målet att stärka Sveriges finanser för att också kunna reformera och ta bort skadliga skatter. Regeringen konstaterar också att det är viktigt att den resterande delen av reklamskatten avskaffas. I det läget är det viktigt att nu fullfölja såväl riksdagens som regeringens vilja och en gång för alla avveckla reklamskatten.