Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om krav på kollektivavtal vid upphandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ratificering av ILO:s konvention 94.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om undanröjande av eventuella EG-rättsliga hinder för krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling.
Det svenska systemet för ordning och rättvisa på arbetsmarknaden har byggts upp med både avtal och lagar under många år. Hela vårt svenska välfärdssystem, den svenska modellen, bygger på att medborgarna arbetar, tjänar pengar och betalar skatt. Vi anser att den svenska modellen är väl värd att skyddas.
Vi bejakar globaliseringen och ska självklart ha en stor öppenhet mot att företag från andra länder ges möjlighet att utföra tjänster och entreprenader i Sverige. Men lika självklart är att det ska ske på samma villkor som gäller för svenska företag, så att konkurrensen blir likvärdig. Denna del av globaliseringen ställer krav på att regelverket stärks för att möta invånarnas behov av rättvisa och trygghet samt för att ge våra myndigheter redskap så att de verkligen kan utöva en effektiv kontroll inom sina respektive områden. Dessutom behöver den kontroll som fackföreningsrörelsen utövar anpassas och förbättras till den verklighet som redan råder.
Vi anser det självklart att alla som arbetar i Sverige ska ha rätt till lika villkor för lika arbete oavsett om arbetstagaren bor i vårt land permanent eller tillfälligt. Ingen arbetsgivare, oavsett vilket land han/hon kommer ifrån, ska tillåtas dumpa löner och anställningsvillkor genom att kringgå eller missbruka regelverket på den svenska arbetsmarknaden. Kollektivavtal säkrar lika behandling av alla anställda och att arbetsgivaren betalar rätt lön och i övrigt gör rätt för sig med arbetsgivaravgifter, eventuell moms m.m. Kollektivavtal i stället för lagstiftning är ett grundläggande inslag i den svenska modellen. Regeringen bör därför verka inom EU för att undanröja de eventuella hindren inom EG-rätten mot att kunna ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. Det handlar ytterst om våra möjligheter att finansiera den generella välfärden i framtiden.
När det gäller möjligheten att kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling anser vi att upphandlingslagstiftningen behöver förtydligas för att motverka social dumpning och trygga goda arbetsvillkor för anställda hos leverantörer och underleverantörer. Vi vill ställa krav på justa villkor vid all offentlig upphandling samt med kraft och på alla plan motverka den ekonomiska brottsligheten.
Det har i olika sammanhang hävdats att kommuner och landsting inte kan ställa krav på kollektivavtal vid upphandling. Vi anser att möjligheten redan finns. Frågan har endast prövats juridiskt en gång (1996). Den har dessutom stärks i EU:s upphandlingsdirektiv. Där sägs följande i punkt 34:
Gällande lagar, förordningar och kollektivavtal rörande arbetsvillkor och arbetarskydd, på såväl nationell nivå som gemenskapsnivå, är tillämpliga vid fullgörandet av ett offentligt kontrakt om dessa bestämmelser och tillämpningen av dem överensstämmer med gemenskapsrätten.
Rättsutvecklingen inom EU visar också att EG-rätten numera inte uppställer några rättsliga hinder mot att ställa bl.a. sociala krav vid upphandling. Detta har bekräftats genom uttalanden av Upphandlingsutredningen (SOU 2006:28) och gäller även för den svenska lagstiftningen. Krav på kollektivavtal vid all offentlig upphandling är enligt vår mening ett kraftfullt verktyg i kampen mot social dumpning, och regeringen bör därför säkerställa att kollektivavtal kan och ska krävas vid all offentlig upphandling. Enligt gällande regler talas det om att ”likvärdiga villkor” kan uppställas, men vi anser att detta är en alltför svag skrivning och att LOU bör ändras så att det tydligt framgår att det är kollektivavtal som ska krävas. Det förefaller under alla omständigheter orimligt att regering och riksdag i olika sammanhang uttrycker stor enighet om att den svenska modellen med kollektivavtal som huvudsakligt verktyg för att reglera förhållandena på arbetsmarknaden är ett bra system, samtidigt som det offentliga självt inte förmår bidra till att stärka en fortsatt hög grad av kollektivavtalstäckning på arbetsmarknaden, när den bedriver upphandling för skattebetalarnas medel.
Den svenska arbetsmarknaden utmärks av att kollektivavtalen har en stor täckning och omfattar över 90 % av arbetstagarna. Avtalen har normerande verkan och gäller även för oorganiserade arbetstagare. På grund av detta har det inte funnits något behov av att lagstiftningsvägen fastslå att ett kollektivavtal gäller erga omnes, dvs. för alla arbetstagare inom ett visst geografiskt område eller en viss bransch. Genom tidigare lagstiftningsarbete inom EU, när det s.k. utstationeringsdirektivet (96/71/EG) antogs, har det efter initiativ från Sverige och Danmark tydliggjorts att både svenska och danska kollektivavtal kan jämställas med erga omnes-avtal. Detta klargör enligt vår mening att krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling har en hög legitimitet i Sverige.
En närliggande fråga rör ratificering av ILO:s konvention 94, som slår fast att offentliga myndigheters upphandling ska innehålla klausuler som garanterar arbetare löner, arbetstid och andra arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs. En ratificering av ILO:s konvention 94 skulle, liksom ett krav på kollektivavtal vid upphandling, kraftigt förbättra möjligheterna att motverka social dumpning, eftersom företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal då utestängs från offentliga upphandlingar. Konventionen underlättar upprätthållandet av goda löne- och anställningsvillkor i vårt land, och vi anser att Sverige nu bör ratificera den.
Det har dock uppgetts att det finns frågetecken när det gäller förhållandet mellan gällande EG-rätt å ena sidan och konventionens regler å andra sidan. Upphandlingsutredningen diskuterar frågan om ILO:s konvention 94 är förenlig med EG-rätten, men ger inget entydigt besked om sin uppfattning. Med hänsyn till att sammanlagt nio EU-länder redan har ratificerat konventionen förefaller det dock osannolikt att det numera finns några EG-rättsliga hinder mot en ratificering av konventionen även i Sverige.