Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att finna en hållbar lösning på de höga arrende- och boendekostnaderna för permanent boende i skärgården.
Statens fastighetsverks (SFV) förslag till höjning av bostadsarrenden i skärgården ger upphov till kraftigt höjda kostnader och stora problem för permanentboende i skärgårdskommuner runt om i landet. Ett konkret exempel är Landsort i Stockholms skärgård där 75 bostadsarrenden kraftigt höjts. Ett stort antal arrendatorer kommer att få det mycket tungt att klara sina nya arrendeavgifter.
Landsort ägs sedan 1839 av svenska staten. Ön förvaltas sedan 2000 av SFV. SFV sade under 2008 upp 70 av öns bostadsarrenden för omförhandling. De nya mycket högre arrendeavgifterna har slagit mycket hårt mot de permanentboende arrendatorerna, vilka ofta inte är höginkomsttagare. Ett tydligt exempel är när arrendet ökat från 20 440 till 53 400 kronor.
Arrendets konstruktion är 10 000 kronor samt 200 kronor per kvadratmeter bebyggd markyta. Genom att riva diverse uthus, som hönshus, sjöbodar, vedhus och fiskrökeri, skulle arrendet kunna minska avsevärt. Enligt dagens bestämmelser är det dock inte tillåtet att riva till arrendet hörande uthus för att sänka arrendekostnaderna.
En alternativ försäljning av uthusen – vilket av ekonomiska skäl är den sista utvägen – skulle sannolikt leda till att de konverteras till fritidshus i närheten av redan befintliga bostadshus och en avsevärt förtätad bosättning i skärgården.
Det finns stor risk att SFV:s nyligen aviserade arrendehöjning kommer att leda till att inga fastboende arrendatorer kommer att finnas kvar på Landsort inom ett fåtal år. Frågan är allmängiltig för hela Stockholms skärgård där bristen på lämpliga bostäder för fast boende till ett överkomligt pris är betydande.
En levande och livskraftig skärgård måste ha en bofast befolkning året runt. Ett kraftigt ökat arrende riskerar att omvandla Stockholms skärgård till ett avfolkat område för fritids- och sommarboende.